Fru talman! Nu bekräftade Maud Björnemalm det
jag hävdade i min inledning, nämligen att med huma-
nitära skäl menas inte det som vi i vanliga fall menar.
Maud Björnemalm angriper mig och andra som
har blivit upprörda och oroade över konkreta avvis-
ningsbeslut och undrar vad vi har för specialkompe-
tens för att vara det. Jag ska inte tala för någon annan
än mig själv. Det är klart att jag inte har någon speci-
ell kompetens på detta område, annat än att jag själv
och kamrater har träffat människor som uppenbarli-
gen har mycket allvarliga psykiska problem. Ett fall
redogjorde jag för i min inledning. Det är personer
som har haft en remiss för att få behandling för all-
varliga traumatiska problem som avvisas. Då räcker
det för mig att konstatera att jag vill inte att det ska
vara så i vårt land.
Jag behöver ingen annan kompetens än att kon-
statera detta, och jag föreslår att vi har en annan han-
teringsordning. Vi har sedan debatterna 1996 drivit en
annan flyktingpolitik än den Maud Björnemalm står
för. Vi har försökt följa upp den med ett antal förslag
som nu finns i det här sammanhanget.
Det som förvånar mig är att Maud Björnemalm är
så övertygad om att de beslut som fattas är de rätta.
Det är möjligt att de är det, och det som det då i första
hand handlar om är förstås att vi i den här kammaren
ska ändra de lagar vi har i landet så att våra tjänste-
män agerar på ett annorlunda sätt efter de lagarna.