Fru talman! Flyktingpolitiken handlar mycket om
värderingar, och det har vi diskuterat en hel del i dag.
Det är uppenbart att det finns skilda värderingar mel-
lan t.ex. Folkpartiet och socialdemokraterna när det
gäller flyktingpolitiken. Men denna debatt handlar
också om en verklighetsbild, dvs. hur vi uppfattar
verkligen. Det är alldeles uppenbart att vi skiljer oss
åt även där, å ena sidan Folkpartiet och flera andra
partier här i riksdagen, många i vårt land och å andra
sidan statsrådet och socialdemokraterna.
I mitt inledningsanförande nämnde jag att till de
som har en annan verklighetsbild än statsrådet hör
den socialdemokratiske partisekreteraren Stjernkvist
som i en intervju för en vecka sedan tyckte att man
inte skulle avfärda den bild som finns av att vi avvisar
folk på ett inhumant sätt - för att sammanfatta det
hela. Det skulle vara intressant att höra statsrådets
kommentar till det som partisekreteraren i hennes
parti säger på den punkten.
Min andra fråga gäller det som har uppmärksam-
mats mycket på senare tid, nämligen: Är det så att
svenska myndigheter - i praktiken Migrationsverket -
uppträder på ett sådant sätt att man gillrar fällor? I
utskottet fick vi klart för oss häromdagen att kombi-
nationen av det som Migrationsverket hade gjort i det
ena fallet och det som polisen hade gjort i andra fall
hade konstruerat en fälla för den enskilde. I ett annat
fall förefaller - av tidningsuppgifter under helgen att
döma - som om verkets personal själv har haft en
aktivare roll. Det skulle vara värdefullt för kammaren
att få höra vad statsrådet har för syn på det.
För det tredje blev jag lite förvånad över ett av
angreppen på oss som handlade om att vi hade ansla-
git för lite pengar till invandrarpolitiken. Faktum är
att vi har anslagit mera pengar till Invandrarverket för
att man ska kunna få ned de handläggningstider, som
bl.a. Gustaf von Essen har talat om flera gånger i dag,
i akt och mening att få fram beslut snabbare. Det
leder, enligt Migrationsverkets egna bedömningar, till
att man totalt sett sparar pengar. Där är bilden den att
den socialdemokratiska regeringen, trots påstötningar
från några av stödpartierna, inte vill satsa de pengar
som behövs för att man ska få en mer humanitär
hantering för de enskilda med snabbare handläggning
och totalt sett samhällsekonomiska besparingar. För
mig lät det som ett mycket underligt avstamp för en
attack på andra när man har det ansvaret.