Fru talman! I Sverige råder bred enighet om att
migrationspolitiken ska präglas av respekt för asyl-
rätten, humanitet och rättssäkerhet. Likaså är vi eniga
om att invandringen till Sverige ska vara reglerad. Vi
har ett nationellt ansvar för en sådan politik, men
även ett gemensamt europeiskt och globalt ansvar.
Den långsiktiga visionen är en värld med fri rör-
lighet över gränserna, men vi är inte där ännu. Vi
kommer under överskådlig tid att behöva reglera
invandringen till Sverige och andra EU-länder. Glo-
baliseringen tydliggör skillnaden mellan rika och
fattiga länder, och en oreglerad invandring skulle
utsätta både invandrings- och utvandringsländer för
påfrestningar som samhällena kan ha svårt att hante-
ra. Man kan inte lösa problem med fattigdom och
bristande framtidstro i världen genom migrationspo-
litik.
För det behövs en kraftfull politik för internatio-
nell solidaritet där flyktingpolitiken utgör en del. Vi
måste förverkliga åtagandet om att halvera fattigdo-
men i världen till 2015. Vi måste stärka respekten för
de mänskliga rättigheterna och fördjupa demokrati
genom internationellt samarbete. Vi måste inte minst
stärka insatserna för att förebygga och lösa väpnade
konflikter.
Omkring 10 % av Sveriges bistånd går till flyk-
tingrelaterade insatser. I den mest engagerade svens-
ka debatten i flyktingfrågor verkar det som om denna
internationella dimension inte fanns.
Att bryta upp från sitt hemland och ta sig till ett
annat land är ett stort steg och förenat med stora svå-
righeter och otrygghet för den enskilde, oavsett om
hon eller han flyr undan förföljelse eller vill komma
bort från fattigdom och elände. När de kommer hit
ska de bemötas med respekt och en asylprocess som
inger trygghet. De ska veta att de får en rättvis be-
dömning utifrån en tydlig och förutsägbar lagstift-
ning. Människor som söker skydd i Sverige undan
förtryck och förföljelse eller som har andra skydds-
behov eller starka humanitära skäl får uppehållstill-
stånd i vårt land med allt vad det innebär av rättighe-
ter och skyldigheter.
De som saknar tillräckliga skäl enligt vår lagstift-
ning ska däremot återvända. Det är viktigt för trovär-
digheten att de som får avslag på sina ansökningar
återvänder. Om det riktiga i detta ifrågasätts kan
effekten bli att man i praktiken undergräver en flyk-
tingpolitik som måste präglas av förutsägbarhet och
rättssäkerhet.
Vi kan alla engagera oss starkt för enskilda perso-
ner som vi lärt känna och som ska återvända till för
oss okända förhållanden och till sämre levnadsstan-
dard än vi är vana vid. Men om man i varje enskilt
fall motsätter sig att personer återvänder måste man
också, för att vara intellektuellt hederlig, försvara en
fri och oreglerad invandring redan i dag, med alla de
konsekvenser det kan ha inte minst för det välfärds-
samhälle vi har men också naturligtvis vad gäller
social dumpning, ökade löneklyftor osv.
Fru talman! Asylrätten är en hörnsten i vår svens-
ka flyktingpolitik. Människor som flyr undan förföl-
jelse garanteras skydd i Sverige och andra EU-länder.
Denna grundläggande asylrättsliga princip bygger på
FN:s flyktingkonvention. Det fångar dock inte upp
alla de tänkbara situationer då en människa kan vara i
behov av skydd. Sverige har därför, i likhet med
många andra länder, kompletterat lagstiftningen med
andra skyddsgrunder. Vi garanterar också skydd till
personer som riskerar tortyr, dödsstraff eller omänsk-
lig behandling, som flyr undan väpnade konflikter
eller miljökatastrofer eller undan förföljelse på grund
av kön eller homosexualitet.
Sverige är att de få länder i världen som har fört in
hänsynen till barnets bästa i utlänningslagen. Portal-
paragrafen i utlänningslagen är en viktig markering
och ger tyngd åt barnets perspektiv. Den har haft
betydelse både för beslut om uppehållstillstånd och i
mottagande av barn i asylprocessen.
Vi har en lagstiftning som står sig väl i ett inter-
nationellt perspektiv. Men världen förändras, och det
krävs därför en fortlöpande översyn av reglernas
effekter. Migrationspolitiken är således i ständig
förändring. Reformer har genomförts och flera är på
gång. Låt mig nämna några:
· Skyddet för personer som riskerar förföljelse på
grund av kön eller homosexualitet har aktualise-
rats under det gångna året. Migrationsverket och
Utlänningsnämnden har gjort en översyn och ut-
vecklat riktlinjer för kvinnor i asylprocessen. FN:s
flyktingkommissariat anser numera att flyk-
tingstatus kan ges till personer som riskerar för-
följelse på grund av kön. De globala konsultatio-
ner om asylrätten som under året leds av flyk-
tingskommissariatet ska ta upp frågan om köns-
relaterad förföljelse. Mot denna bakgrund anser
jag att det finns anledning att se över utlänning-
slagens bestämmelse om skydd undan förföljelse
på grund av kön eller homosexualitet i syfte att
jämställa olika grupper av förföljda.
· Arbetet med att befästa rättssäkerheten fortsätter.
Den s.k. NIPU-utredningen har utrett hur vi kan
stärka legitimiteten inte minst i överprövningen av
asylärenden. I fråga om en ny instansordning i
utlänningsärenden har regeringen att ta ställning
till två huvudalternativ, nämligen förvaltnings-
domstolar eller en specialdomstol. De centrala
momenten i reformen är att tvåpartsförfarande ska
införas och ökad öppenhet skapas. Frågan bereds
fortfarande i Regeringskansliet, och jag har för
avsikt att komma med ett förslag till riksdagen
under hösten.
· Inom mottagandet av asylsökande pågår en stän-
dig metodutveckling. Regeringen har nyligen fö-
reslagit att asylsökande barn ska få samma rätt till
förskola, grund- och gymnasieskola samt särskola
som barn bosatta i Sverige. Det är viktigt för
barns utveckling att de får full skolgång även un-
der tiden de väntar på besked om uppehållstill-
stånd.
· Anhöriginvandringen står för ca 50 % av den
totala invandringen till Sverige. Anhörigutred-
ningen kommer under året att lämna förslag om
nya regler för framför allt äldre anhörigas möjlig-
heter till uppehållstillstånd alternativt längre vise-
ringar.
· Såväl i Sverige som inom EU diskuteras förutsätt-
ningar för ökad arbetskraftsinvandring. Det finns
starka ekonomiska, arbetsmarknadsmässiga och
demografiska skäl att diskutera denna fråga när-
mare. Migrationsverket och Arbetsmarknadssty-
relsen har nyligen - på regeringens uppdrag - sett
över gällande praxis och lämnat förslag på hur
man ytterligare kan öka flexibiliteten i regelver-
ket.
Migrationsverket och Utlänningsnämnden har den
svåra uppgiften att i det enskilda fallet avgöra om en
sökande ska få ja eller nej. Den enskildes berättelse är
en central utgångspunkt, och de humanitära skälen
beaktas i vår sammanhållna asylprocess. Statistiken
över avgjorda ärenden visar, i motsats till vad många
verkar tro, att Migrationsverket och Utlänningsnämn-
den också i ett mycket stort antal fall har låtit asylsö-
kande som saknat skyddsbehov stanna av just sådana
humanitära skäl. Samtidigt är det stora antalet uppe-
hållstillstånd av humanitära skäl något som visar
behovet av fortsatta insatser för att korta handlägg-
ningstiderna. I många fall uppstår ju de humanitära
skälen under en längre tids vistelse i Sverige. Det är
något som vi är ytterst angelägna om att komma ifrån.
För att kunna fullfölja sitt uppdrag och klara hel-
hetsansvaret behöver myndigheterna tillräckliga re-
surser både för den löpande handläggningen och för
att kunna utveckla metoder och förhållningssätt i sitt
arbete. Jag har här med förvåning noterat att de tre
borgerliga partier vars företrädare nu orsakar både
Migrationsverket och polisen stora merkostnader
genom sitt agerande i fråga om kosovoalbanernas
återvändande, bygger sina budgetalternativ på att
stora besparingar kan göras inom migrationspolitiken.
De medel man är beredd att anslå på området svarar
verkligen inte upp mot de reservationer som är fogade
till dagens betänkande och de debattinlägg som har
gjorts i dag. Det är både inkonsekvent och orealis-
tiskt.
Fru talman! Till Sverige kommer 40 000-50 000
invandrare per år. Det innebär att Sverige har en stör-
re invandring per capita än t.ex. USA. Men vi har
också en stor utvandring, både av svenska medborga-
re som ger sig ut i världen för att arbeta, studera eller
bilda familj, och av invandrare med permanenta up-
pehållstillstånd här som återvänder till sina ursprung-
liga hemländer. Nettoinvandringen har under de se-
naste åren varit 10 000-20 000 per år, vilket med en
liten marginal uppväger den befolkningsminskning vi
annars skulle ha haft.
Antalet asylsökande ökade förra året till ca 16 000
- att jämföra med de 12 000 som kom hit året dess-
förinnan. De största grupperna bland de asylsökande
var under det gångna året personer från Bosnien och
Hercegovina, Förbundsrepubliken Jugoslavien, varav
många från Kosovo, samt personer från Irak.
Återvändandet till Kosovo har varit i fokus inte
minst under den senaste tiden. Många av dem som
fick tillfälligt skydd i Sverige i samband med krisen
under försommaren 1999 återvände snabbt frivilligt.
Andra - ca 4 000 personer - valde att söka asyl. Av
dem har en stor andel redan beviljats permanenta
uppehållstillstånd - nästan uteslutande av humanitära
skäl. De som har befunnits sakna både skyddsbehov
och tillräckliga humanitära skäl ska återvända. Dessa
kosovoalbaner återvänder nu till ett Kosovo där de
med internationellt skydd och stöd har möjlighet att
bygga upp sitt land.
Kosovo är en av de allra största biståndsmottagar-
na i världen per capita. Barn går i skolan och sjuka får
vård. Bostäder repareras och nya byggs, även om en
viss bostadsbrist fortfarande råder. Bostadsfrågan är
enligt FN-administrationen i Kosovo inget hinder för
att ta emot de sammanlagt 40 000 människor som
väntas återvända från länder i Europa under det när-
maste halvåret. Mycket återstår att göra i Kosovo, och
att återvända till sitt hemland efter ett krig är natur-
ligtvis svårt. Men de kosovoalbaner som nu ska åter-
vända löper ingen risk för förföljelse. Det är därför
rimligt att de som saknar både skyddsbehov och hu-
manitära skäl också återvänder till Kosovo. Detta är
viktigt också för trovärdigheten i vårt arbete på euro-
peisk nivå för att få till stånd en solidarisk ordning för
tillfälligt skydd i krissituationer.
Fru talman! Genom vårt inträde i Schengen-
samarbetet den 25 mars i år uppfyller vi nu den fjärde
friheten inom EU, dvs. den fria rörligheten för perso-
ner. Förutom att vi river gränserna mellan våra länder
och utvidgar ett gemensamt område innebär Scheng-
ensamarbetet även att invandrare som bor i våra län-
der nu får samma rätt som EU-medborgare att resa i
EU.
Sverige uppfyllde väl alla nödvändiga krav för att
få delta i Schengensamarbetet, men det ställdes krav
på oss att införa ekonomiska sanktioner som en del av
transportörsansvaret. En parlamentarisk utredning har
därför fått i uppdrag att se på hur vi ska leva upp till
Schengenkonventionens regler om transportörsansvar
fullt ut. Jag anser att det transportörsansvar som vi
har haft i 50 år egentligen räcker. Men nu har vi fått
dessa krav på oss. Då gäller det att se på hur vi kan
utforma regler som är acceptabla. För mig handlar det
framför allt om att kunna undanta alla dem som be-
viljas asyl eller uppehållstillstånd på andra grunder
samt att kraven enbart ska gälla att upptäcka uppen-
bart förfalskade resehandlingar.
Fru talman! Inom Amsterdamfördragets kapitel
om frihet, rättvisa och säkerhet leder Sverige det här
halvåret det omfattande arbetet med att harmonisera
den europeiska asyl- och migrationspolitiken. Min
ambition har varit och är fortsatt att driva EU-arbetet
med öppenhet inte minst gentemot riksdagen och
Europaparlamentet.
Under det svenska ordförandeskapet har även
kandidatländerna alltmer integrerats i EU:s asyl- och
migrationsarbete. Förutom ett särskilt ministermöte
med kandidatländerna har vi i trojkaformat och bila-
teralt fört särskilda diskussioner med bl.a. de baltiska
länderna, Polen, Ungern och Turkiet.
Asylfrågan har stått i fokus i EU-förhandlingarna
under det svenska ordförandeskapet. Vi har positivt
erfarit att vår genomarbetade nationella asyllagstift-
ning stärker vår position på ett internationellt plan i
arbetet för en gemensam europeisk asylpolitik som
måste omfatta både flyktingar och andra skyddsbehö-
vande.
Som grund för den europeiska asylagendan inled-
des det svenska ordförandeskapet med en bredare
policydiskussion på ministernivå i Stockholm i febru-
ari i år, i vilken även FN:s flyktingkommissarie del-
tog, i syfte att stärka samarbetet mellan EU och FN.
Vi kunde då samla den europeiska kretsen om en
uppföljning av Tammerfors-slutsatsernas tillämpning,
dvs. att den europeiska asylrätten ska vila på en full-
ständig och allomfattande tillämpning av Genève-
konventionen.
Stockholmsmötet följdes upp av ett EU-
seminarium om Barn i krig och på flykt i Norrköping
i mars i år med fokus på att stärka de asylsökande
barnens situation, och jag ser det som en framgång att
vi där enades om att på basis av barnkonventionen
integrera barnrättsfrågor i kommande asyldirektiv
inom EU. Även här kan jag konstatera att protalpara-
grafen om barnets bästa i vår nationella lagstiftning
innebär att barnets bästa ska vägas in i alla led av
asylprocessen, att den ska ses som en modell för den
europeiska asylrätten.
De svenska EU-förhandlingarna drivs med mål-
sättningen att nå fram till gemensamma miniminor-
mer på så hög nivå som möjligt. Härigenom kan flera
europeiska länders asylsystem stärkas. Målet för
kandidatländerna sätts därmed också högt.
Längst på agendan har förslaget om tillfälligt
skydd i massflyktssituationer framskridit, och jag
hoppas att kunna nå fram till en politisk överens-
kommelse i denna fråga under ministerrådsmötet i
slutet av månaden. Som ordförande har vår övergri-
pande målsättning med ett EU-direktiv på detta om-
råde varit att skapa en ordning som medger omedel-
bara insatser för att ge skydd åt skyddsbehövande vid
massinströmning, samtidigt som den individuella
asylrätten inte åsidosätts. Allt pekar på att denna
målsättning kommer att uppnås och varje skyddsbe-
hövande som mottas i ett EU-land kommer att kunna
få lämna in en asylansökan och få den prövad senast
när det tillfälliga skyddet upphör.
Villkoren för mottagande av asylsökande med
särskild fokus på barn och andra utsatta grupper är en
annan svensk EU-prioritering. Mottagandereglerna
skiljer sig avsevärt åt i ett europeiskt perspektiv var-
för en harmonisering på hög nivå är av stor vikt för
att få en likvärdig behandling, oavsett i vilken med-
lemsstat ansökan sker. Vi har inlett behandlingen av
ett sådant direktiv under det svenska ordförandeska-
pet.
Vi ser också över Dublinkonventionen som avgör
vilket medlemsland som ska ansvara för prövningen
av en asylansökan. För svensk del har konventionen
fungerat relativt väl, men den har vissa svagheter,
framför allt när det gäller svarstider och möjligheter
till familjesammanhållning.
Kommissionen väntas inom kort även presentera
de centrala förslagen om en gemensam flyktingdefi-
nition och kompletterande skydd.
Migrationsfrågorna spelar också en växande roll i
EU-samarbetet. Regeringen har inom detta område
lagt särskild vikt vid gemensamma regler för familje-
återförening. Även rättigheter för varaktigt bosatta
invandrare i EU-länderna som ännu inte är medborga-
re är av stor vikt, och min utgångspunkt är att upp-
rätthålla principen om lika rättigheter. Detta gäller
bl.a. dessa tredje lands medborgares rätt att söka
arbete i ett annat EU-land.
Jag har under det svenska ordförandeskapet även
drivit frågan om att det inom EU utarbetas jämförbar
statistik och gemensamma analyser på migrationsom-
rådet. Riktlinjer om det fortsatta statistikarbetet inom
EU kommer att antas vid det kommande minister-
mötet i maj baserat på ett antal förslag som utarbetats
vid ett expertseminarium.
Högnivågruppen för asyl- och migration arbetar
integrerat med EU:s övriga politikområden i linje
med det svenska helhetsperspektivet. Under det
svenska ordförandeskapet har en dialog mellan EU
och de länder som omfattas av högnivågruppens
aktionsplaner samt internationella organisationer
genomförts.
Baserat på Europaparlamentets beslut att finansie-
ra högnivågruppens arbete och de prioriteringar som
fastslagits i nämnda dialog inleds nu ett genomföran-
de av en rad projekt i ursprungs- och transitländer i
syfte att förebygga flyktingskap och stärka de migra-
tionspolitiska rättsordningarna. Som exempel vill jag
nämna ett regionalt program på västra Balkan som
Sida utarbetat med IOM för att förebygga handel med
kvinnor samt söka upp och återintegrera de som redan
har fastnat i de kriminella nätverkens verksamhet.
Ett annat program avser insatser för att förebygga
smuggling och handel med ensamma barn i Östafrika.
I stabilitetspakten inleds nu ett omfattande samar-
bete för att utveckla en migrationspolitisk rättsord-
ning i länderna på västra Balkan. Detta är en central
insats i kampen mot brottslighet på migrationsområ-
det och människohandel.
Fru talman! Inte minst asylpolitiken har en tydlig
global dimension. I år firar FN:s flyktingkonvention
50 år. Med anledning av detta har FN:s flyktingkom-
missariat initierat en global konsultationsprocess om
asylrätten.
Syftet är dels att bekräfta asylrättens grunder, dels
att se om och hur den kan utvecklas ytterligare. Den
svenska regeringen välkomnar denna process, vars
final äger rum i Genève den 12 december i år.
Det är viktigt att vi även fortsättningsvis ser på
asyl- och migrationspolitiken utifrån ett globalt per-
spektiv. När människor tvingas att lämna sina hem-
länder - vare sig det är av politiska, sociala eller
ekonomiska skäl - så är de grundläggande orsakerna
problem som vi har ett gemensamt ansvar för. I EU:s
arbete med landstrategier för Ryssland, Ukraina och
de regionala programmen inom Medelhavssamarbe-
tet, Cotounou-avtalet med framför allt de afrikanska
länderna samt inom den transatlantiska dialogen in-
tegreras och stärks också migrationsdialogen.
Fru talman! Frågor som rör asyl och migration
engagerar. I Sverige tar sig detta uttryck i krav på en
generös flyktingpolitik och för att enskilda ska få
stanna. I flera andra länder i Europa flyttar i stället
främlingsfientliga grupper fram positionerna. De
känslor som migrationspolitiken väcker måste tas på
allvar och diskuteras. Det är bara så som vi kan forma
en samhällsutveckling i Europa som präglas av soli-
daritet och humanitet.
Migrationspolitiken har tydliga ideologiska di-
mensioner. Den socialdemokratiska regeringen står
upp för alla människors lika värde och bejakar mång-
fald i samhället.
Invandringen till Sverige bidrar till ett mer mång-
fasetterat och dynamiskt samhälle. Och flyktingpoli-
tiken är uttryck för en solidaritet och humanitet som
aldrig kan vika för främlingsfientliga påtryckningar.