Fru talman! I dag debatterar vi SfU:s betänkande
9 Migration och asylpolitik där vi behandlar rege-
ringens skrivelse 2000/01:4 med samma rubrik.
Regeringens skrivelse redovisar den svenska
migrationspolitiken mot bakgrund av migrations- och
flyktingsituationen i världen. Där redogörs också för
Sveriges roll i Europasamarbetet och det internatio-
nella samarbetet i övrigt samt Sveriges migrations-
och besöksutbyte med andra länder. Detta är tredje
gången jag deltar i en debatt här i riksdagen med
anledning av regeringens skrivelser inom detta områ-
de. Under de här åren har det hänt väldigt mycket
inom området.
Migrations- och asylpolitiken berör väldigt många
människor. Att det också berör oss i utskottet kan
man förstå när det i detta betänkande finns 43 reser-
vationer och 2 särskilda yttranden.
Hösten 1999 hade jag förmånen att vara med vid
svenska delegationen i FN några veckor, och där fick
jag se och uppleva hur man hanterar dessa angelägna
frågor. När man följt verksamheten där och fått in-
blick i det fredsarbete som bedrivs därifrån får man
en ödmjuk inställning till alla problem som på olika
sätt påverkar människor som lever i länder som drab-
bas av krig eller andra katastrofer.
Fru talman! Utlänningslagstiftningen som inför-
des den 1 januari 1997 har i stora drag fungerat som
man har förväntat sig. Centerpartiet har stått bakom
många av besluten inom detta område. Men vi lever i
ett föränderligt samhället och i en föränderlig tid. Vi
måste vara beredda att utvärdera och ompröva tidiga-
re fattade beslut.
Det finns en fråga som en tid varit brännande ak-
tuell under våren. Det är frågan om de kosovoalbaner
som nu befinner sig här i vårt land ska få uppehålls-
tillstånd här eller tvingas återvända till sitt forna
hemland.
Jag ska inte hänvisa till olika ömmande fall som
lyfts fram i massmedierna. Men jag ska berätta om
några av de brev jag fått och några av de kontakter
som olika personer har tagit med mig.
En lärare från en mindre ort i Norrland beskriver
hur en familj med många barn funnit sig väl tillrätta.
Barnen har fungerat bra i skolan, och de har snabbt
lärt sig svenska språket. Trots de olika grymma upp-
levelser de har med sig har familjen fungerat bra.
Olika organisationer och verksamheter på orten har
bildat ett nätverk av kontaktpersoner runt den här
familjen. När beslutet att de inte beviljats uppehålls-
tillstånd kom märkte läraren direkt hur barnen börja-
de må dåligt, tappade koncentrationsförmågan och
blev inbundna och svåra att nå fram till.
Från flera kommuner och mindre orter i mitt nä-
rområde har flera personer som direkt varit i kontakt
med de flyktingar som placerats där berättat liknande
historier om flyktingar som börjat känna trygghet, fått
god kontakt med grannar och fungerar bra i det
svenska samhället.
Jag har fått frågan av många svenskar som de
kommit i kontakt med och som blivit närmare be-
kanta med dessa flyktingar: Varför kan de inte få
stanna? Vi har tomma lägenheter, och det finns ar-
betsplatser som kan erbjuda arbete.
Fru talman! Jag har i tidigare debatter hämtat citat
direkt ur Centerpartiets partiprogram, och det ska jag
göra också i dag.
"Alla människors lika värde och rättigheter är ut-
gångspunkten för allt samhällsarbete. Det innebär att
oavsett från vilket land en människa kommer ska hon
i Sverige behandlas som en medmänniska på samma
villkor som övriga svenskar. Målet ska vara att varje
människa får rätt att bosätta sig i vilket land som helst
oavsett hennes ursprung.
Sverige ska tillämpa en generös och human in-
vandrar- och flyktingpolitik. Invandrare och flykting-
ar ska ges möjlighet till arbete och ha samma ekono-
miska och sociala rättigheter och skyldigheter som
övriga svenskar. Flyktingbarnens och de äldsta flyk-
tingarnas behov bör särskilt tillgodoses."
Även om vårt partiprogram nu har några år på
nacken och vi håller på att utarbeta ett nytt partipro-
gram har vi inte förändrat våra åsikter inom detta
område.
Fru talman! Under de år, 1999 och 2000, som
skrivelsen behandlar har många miljoner människor
varit på flykt både inom och utanför sina hemländers
gränser. Vi som lever i Sverige har många gånger
svårt att sätta oss in i och förstå dessa människors
livssituation. Många av dessa personer har fått lämna
allt, ibland med några få ägodelar, och ge sig iväg
utan att ofta veta var de ska eller hur de kommer att få
det. Vi har alla i olika nyhetsprogram i TV kunnat
följa flyktingströmmar från olika länder på vårt jord-
klot. Vi har sett och hört om hur många familjer har
splittrats. De vet inte var deras anhöriga finns eller
ens om de lever.
Med detta på våra näthinnor är det viktigt att vi i
vårt land, med den goda levnadsstandard som de
flesta svenskar har, bedriver en human och generös
men också rättvis flyktingpolitik.
Jag tycker inte att det är generöst och humant att
tvinga hem de personer jag tidigare talat om. Tvinga
personer vars högsta önskan är att få stanna här hem
till det land varifrån de bär med sig fruktansvärda
minnen och upplevelser. Tvinga dem hem till ett land
där bristen på bostäder och arbetstillfällen fortfarande
är stora. Tvinga dem hem till ett land där möjligheten
att få den sjukvårdshjälp de behöver för att bearbeta
sina svåra upplevelser är minimal.
De personer som väljer att ta sig hit till Sverige
eller som kommer hit enligt det kvotsystem för flyk-
tingar som finns ska behandlas på ett värdigt sätt. De
måste få den sjukvård de behöver, och barn och ung-
domar ska ha samma rättigheter till undervisning som
våra svenska barn.
Det som vi borde bli bättre på i Sverige är att se
invandrare och flyktingar som en resurs. Vi borde
mycket bättre än vad vi gör i dag ta till vara den yr-
keskompetens som många av våra invandrare har.
Alltför ofta har dessa personer mycket svårt att kom-
ma ut i arbetslivet trots att de många gånger har både
hög utbildning och lång yrkeserfarenhet.
Att passivt bara vänta och vänta på att få uppe-
hållstillstånd för den som så önskar är inte bra för
någon, utan vistelsen här i Sverige måste innehålla en
meningsfull sysselsättning som kan resultera i att de
som kommer hit mycket snabbare än i dag kommer ut
i arbetslivet.
Fru talman! När det gäller Sveriges samarbete bå-
de inom FN och dess olika organ så är Sverige en av
de stora biståndsgivarna i FN och andra organisatio-
ners verksamhet för att skydda och bistå världens
flyktingar.
Men vi får inte slå oss till ro med att vi är bra och
att vi gör stora insatser ute i världen. Vi måste också
arbeta för att vi ska ha ett öppet land där människor
som kommer hit känner sig välkomna.
När FN:s generalsekreterare Kofi Annan i januari
talade i ett möte här i Stockholm framförde han kritik
mot Sverige och EU för den politiska utvecklingen på
toleransens område. Kofi Annan vädjade till Göran
Persson som ordförande i EU att åstadkomma en
förändring så att Europa inte förlorar sina internatio-
nella åtaganden.
Vi har med detta i en reservation, där vi skriver:
Under det svenska ordförandeskapet har regeringen
ett betydande inflytande på utvecklingen av den ge-
mensamma asyl- och flyktingpolitiken som håller på
att ta form inom EU. Sverige bör utnyttja återstoden
av sitt ordförandeskap till att bana väg för en huma-
nare och mer solidarisk flyktingpolitik och motverka
tendenser som stänger Europa för den som behöver
skydd där.
Fru talman! Jag har märkt att attityden bland
många svenskar blivit ödmjukare inför frågor som
berör flyktingar och invandrare när man på nära håll,
hemma i soffan framför TV:n, följt många människor
på flykt och sett alla dessa olika människoöden. Då
har förståelsen ökat för att även vi måste vara med
och ta emot en del av dessa personer här i vårt land.
Men vi ser tyvärr också motsatsen. Brutalitet och
främlingsfientlighet ökar. Det som skrämmer mig
mest är att det ofta är ungdomsgäng som står för den
hårdnande attityden.
En stor uppgift är därför att på bred front redan i
skolan informera om och skapa möjlighet till nära
kontakt mellan svenska barn och barn som kommit
hit till oss från andra länder.
Till sist, fru talman, vill jag för tids vinnande yrka
bifall endast till reservationerna 3, 7 och 13. Men jag
står givetvis bakom även våra övriga reservationer.