Fru talman! Fortfarande är det så att vi har ändrat
utredningens förslag på ett antal områden inför pro-
positionen, på samma sätt som i samband med nästan
alla propositionen där vi inte helt skriver av utred-
ningen när vi lägger fram dem. Det har vi gjort efter
ett ordentligt remissförfarande. Jag tycker också att
det är viktigt med acceptans. Jag använde en hel del
av mitt inledningsanförande till att diskutera den
frågan. Vad är det som krävs för att vi ska få accep-
tans och förståelse för rovdjursförvaltningen? Jag tror
att det krävs att vi har en ordentlig diskussion om
dessa frågor, att den diskussionen grundas på de kun-
skaper som vi tar fram genom en omfattande och
avancerad rovdjursforskning som vi kan bedriva i det
här landet, som vi kan bedriva just därför att vi nu har
stammar av de stora rovdjuren. Jag tycker att det är
viktigt att vi har bra ersättningssystem. Där innebär
propositionen viktiga steg framåt. Jag tycker att det är
viktigt att vi kan utveckla olika hjälpmedel både för
att skydda tamboskap och för den delen att skydda
jakthundar. Där finns det en hel del som vi kan göra,
och där finns det bra resonemang i propositionen.
Slutligen är det också viktigt att vi visar tydlighet
i vad som är samhällets ambitioner. Om man svävar
på målet, som jag upplever att en del har gjort i de-
batten som å ena sidan säger att vi ska ha rovdjurs-
stammr och å andra sidan försöker glida ut ur det,
skapar man ingen trovärdighet. Då riskerar man bara
att skapa förhoppningar om att vi trots allt kanske inte
behöver ha några vargar i Sverige. Därför har det
varit ett riktmärke för mig i debatten att försöka visa
en tydlighet i diskussionen, att inte backa undan för
den gemensamma ståndpunkt som vi alla i grunden
har, att vi ska ha livskraftiga rovdjursstammar i Sve-
rige.