Fru talman, ledamöter och åhörare! Jag vill börja
med att yrka bifall till Centerns reservation nr 6.
I debatten angående svensk rovdjurspolitik väljer
jag att inrikta mitt inlägg på vargfrågan. Det finns i
dag stora skillnader i synsätt angående vargens ut-
bredning i vårt land. Detta har blivit mycket påtagligt
efter det att regeringen presenterade sin rovdjurspoli-
tik. Människor som lever i områden med varg känner
oro och olust över vargens närvaro, medan föresprå-
karna för varg ser den som ett pittoreskt inslag i natu-
ren. Det vore önskvärt om vi kunde hitta en lösning
som bidrog till ökad förståelse mellan dem som är för
och dem som är emot varg.
Jag kommer från Värmland och har på nära håll
följt den snabba vargtillväxten i vår region. De se-
naste åren har vargstammen växt med 27-28 %. Det
är enligt forskarna en mycket hög tillväxt redan när
ökningen passerar 10 %. Det är klart att detta har
påverkat människor.
Varg kan i dag skådas på flera ställen i vårt län,
och det är fullt möjligt att åka på vargsafari. Jag rea-
gerade väldigt mycket mot Gudrun Lindvalls tidigare
inlägg där hon sade att vargar finns i skogen och där
bor inte människor. Jag tycker att det är häpnads-
väckande att en riksdagsledamot kan yttra något så-
dant i den här vargdebatten.
Det pågår också snöspårning av varg, och den
görs kontinuerligt i våra gränstrakter i samarbete
mellan Grimsö forskningsstation och högskolan i
Hedmark på den norska sidan.
Det finns en mycket stor kunskap om var och hur
vargen lever. Den senaste rapporten, som jag fick den
18 mars, visar att det finns tolv registrerade vargfa-
miljsgrupper. Till miljöminister Kjell Larsson och
Michael Hagberg vill jag säga att man har konstaterat
och fått bekräftat att det under den senaste tiden skett
nio föryngringar. Dessutom anses en vara sannolik;
en annan är man inte helt säker på.
Centerpartiets ståndpunkt i rovdjursfrågan har va-
rit att hitta en lösning som gör att vi kan ha livskrafti-
ga stammar av rovdjur samtidigt som människors
intressen tas till vara. Beslut beträffande varg vilka
saknar förankring i bygderna kommer aldrig att bli
verkningsfulla. Vi måste lära oss att lyssna och sätta
oss in i hur vargen påverkar människors vardag.
Skyddsjakt efter tillstånd från myndighet, i syfte
att förhindra att varg orsakar allvarliga skador måste
kunna användas i fall där vargen ständigt gör sig
påmind för ortsbefolkningen. Beslut avseende
skyddsjakt bör kunna flyttas ned från Naturvårdsver-
ket till länsstyrelserna. För oss i Centerpartiet är det
av stor betydelse att länsstyrelsen i samråd med
kommunerna har ett inflytande över utvecklingen i
länet.
Den svenska vargstammen måste också ses i ett
globalt perspektiv. Vargen är bevisligen inte ett utrot-
ningshotat djur. Det finns vargar i tusental runtom-
kring i världen, i övriga Europa, Asien och Nordame-
rika. Enligt professor Öje Danell, som är genetiker
vid Sveriges lantbruksuniversitet och forskar i gene-
tik, är det både inkonsekvent och överdrivet att fast-
ställa miniminivåer gällande varg inom landets grän-
ser. Dessa har nu ersatts med etappmål, men jag und-
rar ändå på vilka grunder regeringen lägger fram
förslaget om långsiktiga mål för vargens överlevnad.
Det är befogat att fråga sig om ambitionen är en
egen vargstam avskärmad från yttervärlden. Rege-
ringens förslag om att inte utvidga nödvärnsrätten
förrän man säkrat de 200 vargarna är svårt att förstå.
Rädslan för att vargstammen inte ska överleva anser
jag vara obefogad. 200 vargar i hela Skandinavien
anser forskare vara fullt tillräckligt för att vargstam-
men här ska vara säkrad. Dessutom rör sig vargen
över stora områden, och det finns varg i angränsande
länder.
Oavsett hur många rovdjur vi förespråkar måste vi
acceptera att människor får skydda sig och sina tam-
djur. Jag anser att nödvärnsrätten vid direkt angrepp
från ett rovdjur är en medborgerlig rättighet. 28 § i
jaktförordningen måste därför även omfatta vargen.
Fru talman! Vargens oskygga beteende har skapat
problem, och det påverkar människors levnadsför-
hållanden. Friluftslivet i skog och mark begränsas,
och småviltsjakt med lösa hundar inskränks. Inte alla
djurägare som drabbas av rovdjursskador har erhållit
ekonomisk kompensation. Viktiga inkomster från
uthyrning av jakträtter minskar i värde. I debatten
angående överlevnadsmöjligheter på landsbygden
finns nu vargfrågan med som en mycket viktig punkt,
som vi måste ta på allvar.
Ju fler vargar det blir, desto mer får vi även räkna
med rovdjursangrepp på tamdjur men också på rådjur
och älg i våra marker. Regering och riksdag bör ta
ansvar för den rovdjurspolitik det här beslutas om.
Att ge ersättning i mån av anslagna medel är inte
acceptabelt. Det är inte rimligt att djurägaren ska
drabbas av kostnader för att vi ska ha en livskraftig
vargstam. Jag tycker också att staten ska garantera
ersättning för höjda försäkringspremier på grund av
att varg finns inom ett område.
Med den nya rovdjurspolitiken anslås också mer
pengar till forskning och information om våra rov-
djur. Man ger länsstyrelserna i uppdrag att informera
allmänheten om hur man ska uppträda om man möter
ett rovdjur. Det påpekas i betänkandet att "vid sådana
tillfällen är det viktigt att veta att ex. vargen ska be-
handlas med största respekt". Det är också viktigt att
känna till att man inte ska springa, för då framkallar
man rovdjurets jaktinstinkt. Detta står att läsa i betän-
kandet Sammanhållen rovdjurspolitik, och jag tycker
att det visar att regeringen är medveten om att vargen
faktiskt i sämsta fall kan vara farlig även för männi-
skor.
Genom att använda både utvidgad nödvärnsrätt
och skyddsjakt som förvaltningsinstrument har vi
faktiskt möjligheter att få acceptans för en rovdjurs-
utbredning i vårt land. En stor och stark vargstam
spridd över landet kommer säkert att ge reaktioner
inte bara inom de län där den redan finns utan också
inom andra områden. Reaktionerna kommer säkert
också att bli både positiva och negativa.
Jag vill därför avsluta med att säga att jag tycker
att det är viktigt att både nu och i framtiden lyssna på
människor och väga samman de olika synpunkterna.
Sett till helheten anser jag att Centerpartiet har ett
mycket bra förslag, där det gjorts avvägningar mellan
olika intressen. Jag stöder därför samtliga Centerpar-
tiets reservationer.
Miljöminister Kjell Larsson är inte i kammaren,
men jag vill med anledning av det som han tidigare
sade framhålla att det är viktigt att vi tänker på män-
niskorna i glesbygd. Det är ju där som vargen oftast
finns. Men gör vi det när vi inte tillåter att de får
använda nödvärnsrätten? Det kan faktiskt starkt ifrå-
gasättas.