Fru talman! Jag tycker att det är en något märklig
historieskrivning. Jag var miljöminister också när
utredningen avlämnades. Jag upplevde att det på den
tiden, det är inte så länge sedan, var precis samma
polariserad diskussion om rovdjursfrågan, samma oro
i vissa bygder och hos vissa människor, samma entu-
siasm över det nya innehållet i den svenska naturen
hos många andra. Inte har vi gått från ett tillstånd av
total enighet till ett tillstånd av uppslitande strider för
närvarande.
Jag kan inte svara generellt på frågan varför rege-
ringen har lämnat utredningens betänkande. Låt mig
ta två exempel.
Vi har avstått från att kalla målen för järv och
varg miniminivåer och kallar dem i stället för etapp-
mål. Det hänger ihop med att vi menar att minimini-
våer leder tanken till att detta skulle kunna vara till-
räckligt, vilket vi i dag inte kan säga att det är och
vilket det sannolikt inte är. En enig vetenskapskår
säger att det inte räcker för att skapa livskraftiga
större stammar. Då säger vi att vi går i riktning mot
etappmålet. När vi kommer dit är det läge för en
ordentlig diskussion om eventuellt nya förvaltnings-
former, eventuellt nya sätt att se på utbredningsbete-
endet hos dessa rovdjur, eventuellt nya inslag över
huvud taget i den här politiken. Det är det som är
argumentet.
När det gäller att vi inte vill skriva om 28 § häng-
er det ihop med det som jag var inne på tidigare. Det
finns en stark enhällig remisskritik mot det förslag
som lades fram som gjorde det näst intill omöjligt för
oss att acceptera det förslaget. Därför nöjer vi oss nu
med att behålla den gamla formuleringen i 28 § och
utvidgar den till att gälla även vargar.