Fru talman! När riksdagen samlades till det nya riksdagsåret inledde socialförsäkringsutskottet med att debattera och riksdagen med att besluta om en stor reform inom det flyktingpolitiska området. En ny instans- och processordning beslutades liksom en rad förändringar i utlänningslagstiftningen.
Ikraftträdandet av den nya lagen ska ske den 31 mars 2006, och beslutet innebär också att Utlänningsnämnden läggs ned. Tre av landets länsrätter kommer härefter att utgöra migrationsdomstolar som en andra instans i prövningen. Migrationsverkets beslut är första instans.
Detta beslut har föregåtts av en bred diskussion i utredningar och följts upp av socialförsäkringsutskottet i form av såväl bredare hearingar som utfrågningar inom ramen för utskottets hantering.
Vi var många här i kammaren som gladdes åt den stora samsyn som förelåg i beslutet om den nya instans- och processordningen liksom om de nödvändiga förändringar som gjordes i utlänningslagstiftningen. Detta är ett led i att möta upp de nya flyktingströmmar som nått vårt land under senare år.
Fru talman! Jag vill påstå att såväl regeringen som riksdagen genom sitt ställningstagande tog ansvar för flyktingpolitiken och härigenom värnade den tradition som Sverige och Sveriges riksdag kännetecknats av i det internationella sammanhanget.
Fru talman! En av de frågor som skilde partierna åt i den debatt som föregick riksdagsbeslutet den 14 september i år om en ny instans- och processordning är hur den skulle ges förutsättningar för en bra start av sin verksamhet. Förslag lyftes fram av ett antal av riksdagens partier om en bred amnesti för vissa grupper för att skapa en bättre start för de nya domstolarna. En riksdagsmajoritet avslog dock förslaget.
Flera faktorer talade för att en minskning av antalet ärenden kunde ske på Migrationsverket och Utlänningsnämnden genom att den befintliga organisationen fick ytterligare tillskjutna medel. Härutöver sågs värdet av den individuella prövningen som starkare än det kollektiva ställningstagande som en allmän amnesti skulle innebära genom en så kallad nollställning.
I det förslag som i dag debatteras,
Ny prövning av avvisnings- och utvisningsbeslut,
som jag härmed yrkar bifall till, läggs nu fram förslag om en tillfällig ordning inför ikraftträdandet av den kommande lagstiftningen och processordningen. Förslaget har sin grund i en gemensam motion från s, v och mp.
Denna tillfälliga ordning avser möjligheterna att få till stånd en ny prövning för vissa grupper som kommit att vistas i Sverige under lång tid och vars avvisnings- eller utvisningsbeslut av olika anledningar inte har verkställts. Bland de grupper som genom den föreslagna lagstiftningen ges nya och ökade möjligheter att få uppehållstillstånd finns vissa barnfamiljer. Det gäller också vissa personer där besluten inte bedömts kunna verkställas på grund av förhållandena i mottagarländerna. Prövningen gäller lagakraftvunna beslut och kan initieras av såväl den enskilde genom ansökan som Migrationsverket självmant.
Migrationsverket ska kunna bevilja uppehållstillstånd om det kommer fram nya omständigheter som, under vissa givna förutsättningar, utgör ett hinder mot att verkställa avvisningsbeslut.
Fru talman! De grunder som lyfts fram i den föreslagna lagstiftningen utgörs av följande:
Uppehållstillstånd ska kunna beviljas vid behov av skydd eller vid praktiska eller medicinska hinder mot verkställighet. Det kan utgöras av mottagarlandets ovilja att ta emot utlänningen, eller också kan utlänningen ha blivit så svårt sjuk att det inte går att genomföra en verkställighet. Migrationsverket kan även bevilja uppehållstillstånd om det annars skulle vara humanitärt angeläget.
I sammanhanget ska en samlad bedömning göras av de sakskäl som åberopas i den nya prövningen. Vid prövningen av frågan om uppehållstillstånd ska särskilt beaktas om personen gjort sig skyldig till brottslighet eller brottslighet i förening med annan misskötsamhet.
I debatten har diskuterats att det skulle finnas en luddighet i lagstiftningen. Jag vill säga samma sak som vi också uttryckte i den diskussion som föregick denna debatt i utskottet, nämligen att lagstiftningen är gjord så att lika fall ska behandlas lika. Förslaget har därigenom tillmötesgått Lagrådets synpunkter i den frågan.
Beredningen av ärendet har varit forcerad, vilket också kritiserats av Lagrådet som i sitt yttrande över ärendet ingett en rad viktiga synpunkter som inarbetats i betänkandet. Utskottet har viss förståelse för Lagrådets kritik att remissinstanserna haft kort tid på sig i sin beredning. Enligt utskottet är det dock ytterst angeläget att den nya ordningen kan genomföras omgående. Utskottet lämnade på eget initiativ ärendet till Lagrådet som självt avgjorde vilken tid man ansåg sig behöva för sin beredning. Lagrådets synpunkter har härefter fått genomslag på en rad områden i det föreliggande förslaget.
Fru talman! Utskottet har i sin beredning kallat till sig såväl UD som Migrationsverket och Integrationsverket, detta för att få en bild av antalet personer som kan vara berörda liksom de kostnader som den tillfälliga ordningen kan innebära. Utskottet efterhörde också verkens beredskap för att ta sig an prövningen av de berörda ärendena liksom planeringen tillsammans med kommunerna om boende under och efter prövningen av ärendena.
Vid dessa träffar har det framkommit att det har varit svårt för berörda myndigheter att få fram exakta uppgifter vad gäller antalet och vilka personer som kan bli berörda, detta utifrån förhållandet att många av de berörda i dag lever gömda i samhället. Vissa uppgifter går dock att räkna fram genom verkens statistiska uppgifter. Osäkerheten är dock stor enligt myndigheterna, och en budgeterad kostnad från regeringens sida kan komma att behöva justeras i samband med kompletteringsbudgeten.
Vid den utfrågning som genomfördes tydliggjorde såväl Migrationsverket som Integrationsverket för utskottet att situationen trots sin komplexitet skulle kunna hanteras utifrån de vid tillfället kända förutsättningarna.
Fru talman! Till betänkandet har fogats ett antal reservationer. Jag ska försöka belysa några av dessa och utskottsmajoritetens ställningstagande.
Moderaterna yrkar avslag på samtliga motioner. Man gör det utifrån, som man uttrycker det, såväl legalistiska som ekonomiska skäl. Jag har förståelse för dessa invändningar, men som jag tidigare anfört ser utskottsmajoriteten det som ytterst angeläget att den tillfälliga ordningen kan genomföras.
En stor grupp människor lever i dag i Sverige i ett slags utanförskap där man gömmer sig från fattade avvisnings- och utvisningsbeslut och också för att verkställighet ej har kunnat ske till mottagarlandet. Situationen är en realitet i samhället i dag, och riksdag och regering måste ta ansvar för situationen tillsammans med berörda kommuner och det civila samhället. Rättssamhället kräver att det finns kontroll av vilka som vistas i vårt land. Inte minst av humanitära skäl bör därför en prövning av verkställighetshindren ske. På så sätt skapas en tydlighet i samhället och en möjlighet för individen att få eventuella nya skäl bedömda. Prövningen ska dock ej gälla åberopade flyktingskäl som har prövats tidigare.
De ekonomiska beräkningarna är svåra att göra, men vetskapen att personerna i dag befinner sig i Sverige och att återvändandet ej kunnat ske på önskvärt sätt gör att samhället har ett ansvar att hantera situationen. I majoritetens förslag finns även ekonomiska beräkningar, och medel kommer att budgeteras.
Utifrån den debatt som förts i det civila samhället, och inte minst av de kyrkliga samfunden, bör vi kunna utgå ifrån att föreningsliv och samfund kommer att vara delaktiga i ett offensivt integrationsarbete för dem som efter prövning erhåller uppehållstillstånd eller som stöd till dem som ska återvända efter det att den nya prövningen skett.
I debatten har förslag om nollställning eller det som ibland kallas amnesti lagts fram. Riksdagen har avvisat förslagen med hänvisning till den individuella prövningen som av rättssäkerhetsskäl måste gälla enligt tidigare ställningstagande. Trots detta återkommer förslaget, om än i något modifierad form och ej heller som ett samlat förslag från fem partier.
Vad gäller denna nollställning har inga ekonomiska konsekvensberäkningar eller andra bedömningar gjorts. Utifrån de delinformationer som utskottet har fått talar dock allt för att de ekonomiska konsekvenserna vida skulle överstiga nu budgeterade medel liksom att prövningsprocessen skulle bli än mer komplicerad.
En ytterligare justerad form av kollektivt beslut kopplat till en form av tidsförordning förs fram av Folkpartiet i en egen reservation. Förslaget är kopplat till en rad grundförutsättningar för ett uppehållstillstånd, vilket kräver nogsam prövning. Förslaget ligger i linje med vad som tidigare under hösten avvisats av riksdagen.
Fru talman! Migrations-, asyl- och flyktingpolitik liksom integrationspolitik är lätta att koppla samman, och bör ses utifrån ett sammanhållet perspektiv. En riksdagsmajoritet har under lång tid kunnat hantera situationen trots den komplexitet den innebär.
En viktig del av processen utgörs av det civila samhället. Vi kan alla som individer eller i politiken, föreningslivet och kyrkorna vara än mer aktiva och delaktiga i integrationsarbetet som stöd för människor. I detta ingår även att vara lyhörda gentemot den lagstiftning som finns. Detta kan innebära att hjälpa människor att förstå och efterleva den svenska lagstiftningen. Detta arbete kan gälla såväl i integrationsarbetet som i stöttandet av människor vid återvändandebeslut.
Fru talman! Jag vill än en gång yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer samt tacka de tjänstemän och de företrädare för partier som på ett mycket aktivt sätt har deltagit i debatten för att på det sätt som beskrivits här ifrån talarstolen lyfta fram detta betänkande under förhållandevis kort tid. Arbetet har varit kraftfullt, och jag upplever att det finns en stark majoritet för grundtankarna i det förslag som vi i dag ska votera om här i kammaren.