Herr talman! Min fråga till statsrådet blir: Hur har egentligen Barbro Holmberg och Socialdemokraterna tänkt sig att garantera att inte människor som lämnat Sverige och följt myndigheternas beslut missgynnas? Hur garanterar man att människor som lämnat Sverige efter ett negativt beslut, och alltså inte har varit gömda i vårt land, inte återkommer och hävdar att så varit fallet?
Vi kan också konstatera att detta är en amnesti, trots att statsrådet säger någonting annat. Det är en amnesti för dem som har varit här under, som man säger, en lång tid.
Nu ställer jag samma fråga till statsrådet som till Göte Wahlström och hoppas på ett svar. Hur ska detta kriterium egentligen tillämpas av Migrationsverkets handläggare?
Sedan tycker jag att det är lite patetiskt när Barbro Holmberg hävdar att avsaknaden av regler för vad som är lång tid skulle gynna den enskilde. Det var faktiskt vad statsrådet sade. Det är ju precis tvärtom.
Vi hamnar genom den här lagstiftningen på ruta 1 igen, precis i den situation som vi ville att svensk asylpolitik
inte
skulle befinna sig i när riksdagen debatterade den 14 september och tog beslutet om den nya instans- och processordningen.
Slutligen är det frågan om bevisvärderingen. Vad tycker Barbro Holmberg själv är ett tillräckligt bevis för att man har varit gömd? Är det den samlade högen av Icakvitton? Eller är det busskvittot? Vad tycker hon själv att Migrationsverkets tjänstemän ska rätta sig efter? Vad är rimligt som kriterium för att man de facto har varit gömd i Sverige?