Herr talman! Jag skulle vilja ta fasta på det Barbro Holmberg sade i slutet av sitt anförande om behovet av tillit och trovärdighet i den förda politiken. Det är naturligtvis viktigt på alla politikområden men kanske alldeles speciellt viktigt på detta känsloladdade område. Det är oerhört viktigt att politiken är förutsägbar.
Låt mig backa tillbaka i tankevärlden till den 14 september när vi förde debatt om nollställningsförslaget, amnestiförslaget, och då ta fasta på vad Barbro Holmberg sade i den debatten och det förslag vi nu har att ta ställning till i dag. Jag kan inte se någon tro på förutsägbarhet. Det motstånd som vi mötte då i debatten kring förslaget om nollställning, amnesti, rimmar illa med det förslag som Barbro Holmberg nu ställer sig bakom, som faktiskt inte har så stora principiella skillnader. Vad är den principiella skillnaden mellan det som vi föreslår i fempartimotionen och det som regeringen nu föreslår? Vari ligger förutsägbarheten?