Fru talman! Den tillfälliga lagstiftning som vi debatterar och ska besluta om i dag vidgar möjligheterna att bevilja uppehållstillstånd. Det handlar främst om människor som vistats i Sverige under lång tid och som har avvisningsbeslut som inte har kunnat verkställas. Den här tillfälliga ordningen riktar sig inte minst till ett stort antal barnfamiljer i vårt land. Det är familjer som under lång tid har tvingats leva under förhållanden som inget barn borde tillåtas att leva under en enda dag. Detta har skett och sker i dag i Sverige. Det är bra att de här familjerna nu får möjlighet till ny prövning och att bedömningsgrunderna ger utrymme att fatta beslut om uppehållstillstånd.
Vi kristdemokrater välkomnar naturligtvis den öppningen. Vi gör det för människornas skull. Vi ville redan för två månader sedan fatta ett beslut som var mer omfattande och mer långtgående. Då var det en motion från fem partier om det som vi kallade ett nollställningsbeslut. Det förslaget vann inte kammarens majoritet den 14 september. Det finns anledning att beklaga det när vi ser vad som hänt sedan dess.
Om riksdagen redan i september hade bifallit fempartimotionen om nollställning hade vi besparats de sorgliga och ovärdiga turer som har föregått det ärende som vi nu behandlar.
I princip alla de invändningar som kunde resas mot vårt nollställningsförslag kan också resas mot innehållet i den tillfälliga lagstiftning som nu föreslås. Skillnaden består i att det den här gången har gällt att till varje pris knyta ihop en budgetöverenskommelse mellan samarbetspartierna. Ställd inför främst Miljöpartiets orubbliga ultimatum blev det som dittills hade varit omöjligt plötsligt möjligt för en pressad regering i den sena nattimmen. Det är, fru talman, både sorgligt och ovärdigt att man hanterar frustrerade och utsatta människors behov av trygghet som en bricka i ett maktspel. Ytterst är det den socialdemokratiska regeringen som måste bära ansvaret för den hanteringen.
Den här situationen borde ha gått att förutse och förebygga. Det har nämligen gått en våg av indignation över vårt land när det gäller bristerna i den förda asylpolitiken. Det starkaste uttrycket för detta var det så kallade påskuppropet. Den manifestationen valde regeringen att negligera. Det ansvariga statsrådet Barbro Holmberg försökte till och med avfärda påskuppropets krav genom att kalla dessa för ett stöd för regeringens politik. Det är den typen av okänslighet som bäddar för situationer som den som vi i dag befinner oss i.
Fru talman! Det finns politikområden där vi i den här kammaren borde sträva efter konsensus. Asyl- och flyktingpolitiken är definitivt ett sådant område. Det här är frågor som handlar om utsatta människors väl och ve. Ytterst kan det bokstavligen handla om liv och död. Det är också ett politikområde som väcker starka känslor i hela samhället. Vi har hittills besparats ett främlingsfientligt parti i den här kammaren. Låt oss se till att det förblir på det sättet.
Det kan bland annat ske genom att vi som demokratiska partier samlar oss kring en human, rättssäker och förutsägbar asylpolitik. Vem kan med bästa vilja i världen beteckna dagens förslag i trepartimotionen som förutsägbart med tanke på vad som uttalades från regeringspartiets företrädare i debatten så sent som för två månader sedan från denna talarstol?
Fru talman! När nu detta är sagt om turerna kring dagens förslag vill jag säga att vi kristdemokrater självfallet välkomnar varje steg i rätt riktning för de människor som det gäller. Vi har i reservation nr 3 föreslagit en mera långgående reform, nämligen en nollställning. Det finns väl skäl att befara att det förslaget tyvärr inte kommer att vinna kammarens bifall, inte i dag heller. Då är den tillfälliga ordning som nu föreslås sådan att den trots allt innebär en lättnad och förbättring för många barnfamiljer. Det är också angeläget med ett snabbt beslut och ett ikraftträdande så snart som möjligt, inte minst för att skingra den plågsamma och närmast förödande osäkerhet som har uppstått efter de dubbla budskap som man fick när parterna kom ut från de nattliga budgetutpressningstillfällena.
Fru talman! Nollställnings- eller amnestiförslaget i reservation nr 3 är väl underbyggt. Också här handlar det i hög grad om människor som vistas i Sverige under lång tid. Det rör sig om personer som har fått avslag på sin asylansökan, men där man både enligt svensk lag och internationella konventioner har rimliga skäl att få skydd i Sverige. Även här handlar det om personer där avvisningsbeslutet inte går att verkställa.
Många av dessa människor lever gömda i Sverige och har stannat kvar här därför att de på goda grunder fruktar en inhuman behandling, trakasserier och förnedring i det hemland som man har flytt ifrån. Mot den här bakgrunden menar vi kristdemokrater att riksdagen borde besluta om en nollställning med ikraftträdande den 15 november. Vi föreslår det naturligtvis främst för människornas skull. Men vi menar också att den nya instans- och processordning som börjar verka den 31 mars nästa år på det sättet ges bättre förutsättningar och rimligare arbetsförhållanden.
Personer som omfattas av vårt nollställningsförslag är sådana som har ansökt om asyl senast ett år innan den nya instansordningen träder i kraft, det vill säga man ska ha ansökt senast den 31 mars i år. Man ska också ha vistats i Sverige en månad innan reformen börjar gälla. Identiteten ska vara styrkt eller göras sannolik. Personer som har gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser eller andra grova brott ska inte omfattas. Vi säger också att en helhetsbedömning alltid ska ligga till grund för prövningen.
Fru talman! Det har rests många invändningar mot nollställningsförslaget. En del av dessa invändningar kan utan vidare gälla som kritik också mot det förslag som vi debatterar i dag. Skillnaden är faktiskt inte så stor när det gäller de grundläggande principerna. Beslut av det här slaget är aldrig lätta att fatta. Även jag som står bakom ett nollställningsförslag tar de kritiska invändningarna på allvar. Utgångspunkten måste dock vara den situation som vi lever med i vårt land och en vilja till förändring. Det handlar ju inte om att bjuda in ett okänt antal människor till Sverige. Det handlar om människor som redan bor här, dessutom under förfärliga förhållanden som är rättsosäkra och ovärdiga ett välfärds- och rättssamhälle. Ingen borde tillåtas att leva så i ett humant och rättssäkert land. Som jag ser det finns det tre vägar att välja mellan.
En väg är att acceptera situationen som den är, att acceptera ett permanent utanförskap under jorden för en stor grupp människor i vårt land. Vi kristdemokrater vill inte ha ett sådant samhälle.
En annan väg är att genomföra en massiv deportation av människor, familjer och barn. Vi kristdemokrater accepterar naturligtvis inte en sådan åtgärd. Ingen har heller föreslagit det, som väl är. Då återstår enligt vår uppfattning endast en möjlighet, och det är att dra ett streck i någon form. Om man inte accepterar att ha det som det är, om man inte accepterar att deportera människor från vårt land måste man hantera situationen som den är, och då föreslår vi att man drar ett streck i någon form, och den form som vi har förslagit är då det nollställningsbeslut som riksdagen borde fatta. Då gör vi en omstart i och med en ny instans- och processordning.
Fru talman! Det är möjligt att det går att peka på inslag av orättvisa i ett nollställningsförslag, men i så fall en positiv sådan, om nu orättvisor kan vara positiva. Det är dock så att ingen missgynnas genom vårt förslag - kalla det positiv särbehandling i så fall. Den som möjligen faller utanför tidsförordningens ramar kan ju alltid få sina skäl prövade enligt den vanliga ordningen.
Fru talman! Vi kristdemokrater förordar alltså en mera omfattande lösning på den svåra situation som vi har i vårt land där många människor befinner sig utanför samhällets gemenskap. När det för närvarande inte finns majoritet för vårt förslag välkomnar vi trepartimotionens förslag som ändå är det näst bästa i rådande läge och ett steg i rätt riktning.
Jag yrkar naturligtvis bifall till vår reservation nr 3, men jag befarar att den kommer att falla i de förberedande voteringarna. I slutvoteringen kommer vi kristdemokrater därmed i vanlig ordning att avstå från att rösta.