Fru talman! Jag sade inledningsvis i mitt anförande att jag respekterar Tobias Billströms och Moderaternas synpunkter. De är helt relevanta. Jag tycker ändå att vi i vårt betänkande har lyft in den problematiken och tagit intryck av den diskussion som har funnits rörande de frågeställningar som Tobias Billström lyfter fram.
Det gäller också den kritik som Lagrådet har lagt fram i sin diskussion. Vi kan dra oss till minnes att Lagrådet egentligen i två olika skeden har reagerat i ärendet, vid det ena tillfället på initiativ från regeringen och vid det andra tillfället som en reaktion på att utskottet självt tog initiativ till att lämna över ärendet till Lagrådet.
Jag upplever, som jag uttryckte, att vi har tagit intryck och vägt in de synpunkter som Lagrådet har haft, inte minst vad gäller frågan om att lika ärenden ska behandlas lika. Vi konstaterar att inom ramen för den lagstiftning som vi nu lyfter fram och som berör en specifik grupp kommer, inom den specifika gruppen, lika ärenden att behandlas lika. Vi kan, precis som i andra lagstiftningsärenden, konstatera att grupper kan komma i såväl ett tidigare som ett senare skede och vara berörda av ett annat lagrum. Inom ramen för det förslag som nu läggs fram kommer lika ärenden att behandlas lika.
Jag måste också ställa frågan: Vad är Moderaternas syn på de frågeställningar som Tobias Billström lyfter fram när det gäller vilka som ska ges möjlighet att stanna? Man säger att de som har arbete ska få stanna, men inte de som inte har arbete. Var går skiljelinjerna mellan arbetskraftsinvandring och flyktingpolitik i Tobias Billströms och Moderaternas synsätt?