Herr talman! Detta med kollektiva beslut kanske är någonting som vi helst skulle vilja avföra från debatten. I det betänkande som vi tar ställning till i dag talas det om att "den tillfälliga ordningen avser möjligheterna att få till stånd en ny prövning för vissa grupper som kommit att vistas i Sverige lång tid . De grupper som genom den nya lagstiftningen ges nya och ökade möjligheter". Det talas i många stycken om grupper.
När vi i fempartimotionen föreslog nollställningen talade vi om en tidsförordning som man skulle kunna prövas emot, och självklart handlade det om att prövas individuellt mot denna. Vi hade aldrig någonsin i vårt förslag sagt att vi skulle bunta ihop alla dessa människor och fatta ett kollektivt beslut, utan man skulle prövas individuellt om man kunde omfattas av tidsförordningen. Om man inte gjorde det hade man å andra sidan full möjlighet att prövas på sina skyddsskäl, oavsett om man inte passade in i tidsförordningen.
Jag väljer inte att kalla dagens förslag ett kollektivt beslut, trots att det i texten vid flera tillfällen talas om vissa grupper. Jag avstår från att kalla det ett kollektivt beslut. Jag tycker att statsrådet också, i ömsesidig respekt för våra argument, skulle sluta att kalla amnestiförslaget, eller nollställningsförslaget, ett kollektivt beslut. Det tycker jag att vi kunde komma överens om.