Fru talman! Tina Ehn talar om de 50 miljonerna. Vänsterpartiet gör det och Socialdemokraterna gör det. Sett i perspektivet att budgeten i år ligger på 2 miljarder kan jag också tycka att det är lite pengar. SNF tycker att det är bra. Det är mycket möjligt att en militant organisation som SNF inte faller Miljöpartiet och Vänstern på läppen, men för oss låter det som ljuv musik.
Jag yrkar bifall till förslagen i betänkandet om biologisk mångfald och avslag på samtliga reservationer.
Politikens huvuduppgift är att skapa förutsättningar för tillväxt och nya jobb. Därom tror jag att vi alla är ense. Men handen på hjärtat, kära kolleger, vad kan vara finare och viktigare än att också skapa förutsättningar för en natur som är hållbar över år och generationer?
Kan vi dessutom medverka till globala överenskommelser med andra länder skulle jag säga att värnandet om vår natur och dess variationsrikedom är en lika viktig uppgift som jobbskapande och tillväxtfrämjande åtgärder. På så sätt framstår skogsvårdslagstiftningen i vårt land som ett föredöme där produktionsmål och miljömål är jämställda. Vår skogsvårdslag utgör ett konkret bevis på att naturvården och bevarandet av den biologiska mångfalden är lika viktiga som tillväxtperspektivet.
I dessa dagar pågår en intensiv debatt om torskbestånd, om ål, om våra rovdjur och om hur mycket skyddad skog vi har i vårt land. I grunden är resonemangen detsamma. Vi vill alla skapa förutsättningar för att också kommande generationer ska få uppleva en flora och fauna med mångfald och variationsrikedom.
Utöver upplevelseargumentet som också är en etisk och filosofisk fråga finns andra skäl att bevara biodiversiteten. Den genetiska variationen är nödvändig för exempelvis utvecklingen av nya grödor och mediciner. Det gäller förstås våra regnskogar. Artvariation kan vara viktig för ekosystemsfunktionen. Inte minst balansen mellan arter i ett ekosystem är viktig för att allt ska fungera.
Exempel på det kan vara när man planterar skog. Man varierar med olika trädslag för att minska riskerna för framtida bakslag, inte minst med tanke på kommande klimatförändringar. Om de finaste eklandskapen långsiktigt ska kunna behålla och utveckla sina kvaliteter krävs i vissa fall också att mängden ekbevuxna marker ökar och att betet återupptas i igenvuxna miljöer.
Fru talman! Mot bakgrund av detta är det en självklarhet att bevarandet av den biologiska mångfalden utgör en hörnsten i regeringens miljöpolitik. När vi nu satsar ytterligare 50 miljoner kronor i vårbudgeten, tillsammans närmare 2 miljarder kronor, kan vi säga att ingen regering har presterat mer när det gäller biologisk mångfald.
Allt är inte frid och fröjd. Vi kan bättre. Vår ambition är att utveckla områdesskyddet så att vi bättre kan stimulera frivillighet så att markägare själva kan ta initiativ till skydd, utveckla flexiblare skyddsformer så att det blir lättare att hitta en form som passar i varje enskilt fall, skapa delaktighet och ta vara på engagemang. Öppenhet, samråd och markägares medverkan behöver förbättras så att vi tar vara på markägarens kunskap och erfarenhet.
Vår ambition är att skapa ekonomiska villkor som är jämställda med skogsbruk. Möjligheten att erbjuda ersättningsmark åt de skogsägare som helst vill det ska underlättas. Vi ska bidra till lokal utveckling och arbetstillfällen, satsningar i besöksnäring och lokala företagare som ansvarar för skötselåtgärder som bidrar till ökad sysselsättning. Livskraftiga jord- och skogsbruksföretag är en förutsättning för en fungerande naturvård.
Det ska villigt erkännas att det ligger en konflikt i att undanta produktiv skogsmark från produktion. Den skog som är skyddsvärd är ofta virkesrik med stor ekonomisk betydelse, inte bara för markägare utan också för de anställda vid sågverket och processindustrin, avverkningspersonal och transporter. Skogsnäring och skogsindustri är landsbygdens näringar där andra jobb är svåra att skapa. Därför blir metoden för hur vi kommunicerar budskapet om områdesskyddet till markägare och näring avgörande för att nå förståelse för miljömålet Levande skogar. Mot den bakgrunden är ökad frivillighet, flexibilitet och möjlighet till ersättningsmark vid markavsättning en mer framkomlig väg än den nuvarande metoden som bygger på tvång och beslut som kommer uppifrån.
Det är ett socialistiskt tänkesätt att lösa in mark och lägga locket på för att den vägen skapa biologisk mångfald. Vi i alliansen rider spärr mot ett sådant stelbent förhållningssätt och förespråkar frivillighet och flexibilitet. Reservatslösningar får inte bli en lyx där land ställs mot stad, och där rika ställs mot fattiga, om man nu ser frågorna i ett globalt perspektiv. Ekoturismen kan aldrig stoppa fattigdomen.
Jag anser att naturskyddsorganisationer här gör naturvården en björntjänst genom att ensidigt bygga argument på att vi löser problemet bara om gammelskogen står kvar. Vi som beslutar ska veta vilka värden som ska bevaras. Vetenskapliga fakta och underlag måste finnas när vi tar ställning. Trender och troende får inte vara underlaget för våra ställningstaganden. Vidare är det inte sant att ekosystemen kollapsar om en art försvinner.
Vem i den här lokalen hade en aning om att kraftledningsgator innehöll ekologiskt värdefulla arter? Allmänt ansågs väl kraftledningsgator som värdelösa i det avseendet. Biologer har nu funnit att dessa så kallade värdelösa ytor innehåller en natur med många rödlistade arter som är beroende av dessa kraftledningsgator. Det är ny kunskap och nya slutsatser. Vi måste sluta med att vara så tvärsäkra på hur sambanden i vår natur ser ut.
Vidare har Skogforsk konstaterat ökad biologisk mångfald i våra ungskogar, tvärtemot vad många säger. Mängden löv och död ved ökar. Det i sin tur gynnar den biologiska mångfalden. Ungskogar behöver inte vara en öken sett ur ett bioperspektiv.
Till sist några resonemang om de målkonflikter som finns mellan klimatfrågan och områdesskyddet. Det är sant att 900 000 hektar produktiv skogsmark ska undantas från skogsbruk under delmålet Levande skogar. Vi i alliansen står bakom den målsättningen fullt ut som riksdagen tidigare har beslutat om. Allt pekar också på att vi inte kommer att nå målet 2010. Men vi står fullt och fast bakom dessa 900 000 hektar.
Men, kära vänner, ödesfrågan för närvarande är klimatfrågan och därmed CO2-utsläppen. Där har vi förbundit oss att öka andelen förnybar energi till 49 procent fram till 2020. Vidare ska utsläppen av CO2 minska med ytterligare 17 procent med basår 1995 enligt kommissionen. Till detta följer också Klimatberedningens förslag. Här kommer målkonflikten upp då ett ökat nyttjande av biobränsle är en grundförutsättning för att Sverige ska nå målen. Områdesskydd, markavsättning och reservatsbildning står här mot klimathotet. Därför är svaret tydligt från min sida till Miljömålsrådet och till generaldirektören på Skogsvårdsstyrelsen: Några ytterligare avsättningar är inte aktuella.
Vi ska fullfölja och förvalta de avsättningar som redan är beslutade. Men den övervägande delen av jord- och skogsmarken måste brukas fullt ut för att kunna tillföra hållbara biologiska resurser för en bättre framtida värld om vi ska klara klimathoten. En intensivodlad granåker kan de facto bidra till mångfalden genom att ett annat bestånd med mer värdefull natur och skogsmark kan avsättas. Därför manar jag er till att vi måste våga se helheten och våga balansera både klimatfrågan och mångfaldsfrågan i våra resonemang.
(Applåder)