Fru talman! Jag hade faktiskt inte tänkt nämna mördarsnigeln med ett enda ord här i kammaren i dag. Jag har nog med dem i trädgården. Men jag har förstått att den spanska skogssnigeln, alltså mördarsnigeln, är den viktigaste politiska frågan i dag, i alla fall att döma av mediernas intresse.
Den är ett lysande exempel på vad som händer när ekosystemet rubbas och vi får in nya arter till vår biologiska mångfald, där den inte har några naturliga fiender. Om den ska bekämpas med hjälp av nematoder, det vill säga rundmaskar, vet jag inte. Jag är tveksam till det, eftersom det också kan rubba den ekologiska balansen.
Mycket kan jag hålla regeringen ansvarig för men kanske inte för att just ha importerat mördarsniglarna, men jag vill inte vara raljant, för det är ingen annan som har påstått det heller. Men jag tror att vi inte ska drabbas av panik och kanske göra ont värre innan vi är säkra på att rundmaskarna inte kommer att göra mer skada än nytta, så lite mer forskning kanske behövs.
Fru talman! I regeringens vårproposition står att läsa att biologisk mångfald är en av hörnstenarna i regeringens miljöpolitik. Det är det inte många som skulle skriva under på. Det måste i så fall vara en liten, liten sten. Men det verkar mycket riktigt vara så att den står i ett hörn, bortglömd för det mesta, avdammad när kritiken mot regeringens bristande insatser för att stärka den biologiska mångfalden blir för stark.
Efter att ha fått hård kritik för att ha dragit bort 50 miljoner från biologisk mångfald sätter regeringen nu tillfälligt tillbaka dem på anslaget för biologisk mångfald, men tar pengarna från kontot för Naturvårdsverket för att rena förorenade områden. Det betyder, som vanligt med den här regeringen, att det är miljön som får betala priset, för nu är det svårare att nå miljömålet Giftfri miljö.
Jag lyssnade på en skoldebatt tidigare här i kammaren, och det var samma taktik där som här. Där sades det att det var 150 miljoner kronor från skolan som satsades, gamla pengar som togs från ett annat konto.
Vi ska komma ihåg att på sikt minskar regeringen anslaget, jämfört med de tidigare anslagen till biologisk mångfald, med runt miljarden fram till 2010.
Ointresset för biologisk mångfald visar sig också i skogspropositionen som regeringen nyligen presenterade. Till och med Dagens Nyheters ledarsida kallar regeringens skogspolitik för en politik åt skogen. I samma tidning kritiserade häromdagen 14 forskare, de flesta professorer, regeringens skogspolitik som de menar hotar den biologiska mångfalden.
Forskarna skriver bland annat: "Den svenska skogspolitiken vilar officiellt på att produktion av skogsråvara och miljö är likvärdiga mål. Men i praktiken har produktionen satts i första rummet. Bortåt 2 000 skogslevande arters överlevnad hotas på grund av den förda politiken. Vi är djupt oroade och skäms över att det rika Sverige inte arbetar effektivt för att nå nationella och internationella miljömål."
Fru talman! Jag kan upplysa om att det är fler än dessa 14 forskare som skäms. Jag skäms i alla fall också över den förda skogspolitiken.
Trots att det inte är skogspolitiken som vi ska debattera här och nu, måste ämnet biologisk mångfald sättas in i ett större sammanhang. Det är ju inte bara den biologiska mångfalden i skogen som hotas. Det är också den som vi inte ser, den under havsytan. Men varför räkna torsk i Kattegatt när man kan räkna miljöbilar på landbacken? Så verkar regeringen resonera.
Enligt UNEP:s nya rapport
In Dead Water
, som kom i år, står tre fjärdedelar av världens viktigaste fiskeområden under hård press från överfiske, destruktiva fiskemetoder, föroreningar, inversion av främmande arter och det varmare klimatet. 80 procent av korallreven kan vara borta inom några decennier.
I det läget väljer regeringen att stadigt minska medlen till biologisk mångfald. Det är svårt att begripa sig på regeringens miljöpolitik. Kanske begriper inte regeringen den heller. Denna utveckling av miljöpolitiken är oacceptabel och ohållbar och måste hejdas.
Vi vill bilda nya naturreservat för ytterligare 1,6 miljarder och fler så kallade naturvårdsavtal och biotopskyddsområden för 150 miljoner de kommande tre åren. Vi vill stoppa avverkningen av skogar med höga naturvärden, inte minst för att rädda våra sista kvarvarande gammelskogar.
Den biologiska mångfalden i haven måste värnas. EU:s misslyckade fiskepolitik måste förändras, och den svenska regeringen måste driva på. Det räcker inte att jordbruksministern är glad för att få vara med på ett hörn och minska kvoter med en ynka procent hit och dit.
Regeringen måste se till att kraftbolag bygger laxtrappor eller andra fungerande fiskvandringsvägar för att rädda lax och öring i våra vattendrag.
Regeringen måste också stoppa utbyggnaden av den småskaliga vattenkraften, som regeringen nu har satt fart på genom att låta de gröna certifikaten också omfatta småskalig vattenkraft - försumbar ur energisynpunkt, men en katastrof för fisket och för den biologiska mångfalden.
När det gäller marina skyddsområden har Sverige en väldigt låg andel skyddade havsområden. Bara 2 procent av vår ekonomiska zon är skyddad, att jämföra med Tysklands 46 procent. Låt vara att Tyskland inte har lika lång kust som Sverige, men ändå. Vi har inte ett enda marint reservat i vår ekonomiska zon. Jag tycker att ett rimligt mål bör vara att vi har minst två marina reservat i vår ekonomiska zon, ett utanför östkusten och ett utanför västkusten, senast 2010.
Fru talman! Jag står givetvis bakom samtliga våra reservationer, men för att vi ska vinna tid yrkar jag bifall bara till reservation 2.