Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation nr 3 som handlar om miljökvalitetsmålen. Jag ställer mig också bakom övriga reservationer i betänkandet.
Biologisk mångfald eller biodiversitet definieras i konventionen om biologisk mångfald som "variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung, inklusive från bland annat landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem och de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår; detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem".
Vi upplever ändå ett hot mot biodiversitet, bland annat att livsmiljöer förstörs eller blir för små samt att alltför många individer i en art dödas och föroreningar i livsmiljön påverkas negativt.
Man kan nämna olika hot. Det finns hot mot den genetiska diversiteten. Det kan innebära att små grupper av djur av samma art isoleras från varandra. Då tvingas individer inom gruppen att para sig med varandra. Med tiden uppstår inavel. Den genetiska diversiteten minskar. Det är lite det som har hänt med våra vargar.
Vi kan uppleva ett hot mot artdiversiteten. Det kan vara direkt. Det kan till exempel vara att en art försvinner. Låt oss anta att en rovdjursart försvinner. Arten har tidigare levt av att äta två andra djurarter, vilka i sin tur konkurrerar om samma föda. Detta kommer nästan undantagslöst att på sikt leda till att den ena arten konkurrerar ut den andra. Jag kan nämna torsken och skarpsillen i Östersjön.
Ekosystemsdiversiteten hotas främst av människans jord- och skogsbruk. Dammar eller vägar bildar vandringshinder för fisk respektive grodor. Våtmarker dikas ut. Blandskogar ersätts med barrskogar.
Ekosystemen har många viktiga funktioner, bland annat syrgasproduktion, bindning av solenergi, rening av vatten och klimatreglering. En variation av ekosystemstyper behövs för att tillgodose alla de olika behov som samhället har och som livsmiljö för olika arter.
Artvariationerna ger oss bland annat olika råmaterial som mat och inspiration till tekniska lösningar på problem. Man vet ofta inte vilka arter som är viktiga för ett visst ekosystems funktion. Enligt den försiktighetsprincip som anges i konventionen om biologisk mångfald bör i dessa fall alla arter bevaras.
Filosofiskt och etiskt kan man fråga sig om vi har rätt att utrota andra arter över huvud taget. Bara för att en art inte har något värde för oss människor gör det inte den arten värdelös. Den kan ha ett värde för sin avkomma, för omgivningen eller för andra arter. Djur, växter och system kanske har ett egenvärde. De kanske inte alltid är till för människan i första hand.
Det är lite den infallsvinkeln som saknas när vi talar om biologisk mångfald. Vi vill se vad för nytta vi människor har av biologisk diversitet. Ser vi det inte så förstår vi det inte. Men så är det. Vi är beroende av naturen och mångfalden. Om mångfalden och naturen är beroende av oss är kanske lite mer tvivelaktigt. Varför inte i första hand betrakta de livsmiljöer vi har och lever i som ett lån och ett utnyttjande med ansvar?
Vi blir allt fattigare. En del får förstås mer pengar i plånboken. Det är kanske rikedom men i så fall endast rikedom i benämningen mynt och sedlar. Jorden eller den sammanlagda mänskligheten blir inte rikare. Nix. När arter försvinner blir alla fattigare.
Det finns de som säger att vi har en pågående artutrotning. Livsmiljöer för många arter ändras och förstörs. Främmande ämnen som kemikalier utsätter organismer på olika nivåer för risker och död. Det beror bland annat på att vi alla lever av gratistjänster. Vi åker snålskjuts på gratistjänster. Det gäller storstadsmänniskan som tar sig till affären och köper sin frukt, riksdagskvinnan som har kört ett hårt pass på gymmet och behöver vatten för att släcka törsten, jordbrukaren som har en böljande spannmålsåker framför sig, skogsägaren som står vid den avverkningsbara skogen och ser nöjd ut för att han sluppit stormen, fiskaren som lägger sin kräftbur i havet och friluftsmänniskan som tar sin karta för att vandra ut i naturupplevelsen. Alla lever vi av gratistjänsterna.
Ekosystemstjänsterna är helt nödvändiga för vår överlevnad. Bevarad biologisk mångfald är i sin tur en förutsättning för gratistjänsterna. Ett fungerande ekosystem levererar alltså en rad av dessa tjänster som vi är direkt beroende av. Förstår vi vad det handlar om så förstår vi också att det inte är hållbart att leva över våra tillgångar. Det är inte hållbart att ta av kapitalet, utan vi måste leva på räntan. I annat fall kommer det en nota, och den blir inte billig. Det är precis det vi upplever med förorenade områden där vi i dag får betala dyrt för att sanera efter glädjekalkyler med kortsiktiga ekonomiska vinster.
Vi ser en klimatförändring som drar ned skogarna som kort i ett korthus. Vi har odlat det som ansetts ekonomiskt lönsamt. Ekologiskt hållbart har vi hört talas om men inte tillämpat tillräckligt, för det har inte gett pengar i plånboken.
I detta sammanhang är det inte svårt att nämna att vi precis processar en skogspolitisk proposition. Den kommer det en debatt om den 12 juni. Det är bland annat i skogen som vi har en rik biologisk mångfald att ta hänsyn till. Här ser man den tydliga politiska inriktningen från den borgerliga regeringen. Den visar inte på ett jämbördigt förhållande mellan miljöhänsyn och produktionshänsyn. Man vill nämligen öka uttaget ur skogen och det med metoder och medel som kanske bidrar till att vi får ett ökat tryck på miljön samtidigt som vi får en försämring i den biologiska mångfalden i ekosystemen som ska klara av att stå emot, som ska ha en resiliens.
Miljöpartiet tror också att vi kan få ut en hel del av skogen. Men det får inte ske på bekostnad av ekosystemen i form av utarmning och försämring av den biologiska mångfalden. Jag är lite tveksam till om regeringen har en helhetssyn i denna fråga.
Det är mycket förstärkning av äganderätten i betänkandet. Men äganderätten är inte bara en rätt. Den är lika mycket en skyldighet. Det är en skyldighet inför kommande generationer och inför djur och natur. Har man det perspektivet blir ägandet ett vårdande, och då blir det bra.
Skogsstyrelsen skriver i en rapport om generell hänsyn i skogsbruket att det i samband med bland annat föryngringsavverkningar ska tas hänsyn till natur- och kulturmiljövård. Några exempel på sådant är att lämna hänsynskrävande biotoper och skyddszoner mot vattendrag, sjöar, skogliga impediment och åkermark. Man ska också lämna äldre träd, högstubbar och död ved.
Varje år gör man en inventering om skogsbrukets avverkningar lever upp till kraven på generell hänsyn. Överlag är hänsynen till natur- och kulturmiljövärden sämre på de privata skogsägarnas marker än på de större skogsbolagens marker. Några större förändringar har inte skett under de senaste åren. 28 procent av avverkningarna på privatägd skogsmark når inte upp till lagkraven jämfört med 20 procent hos det övriga skogsbruket. Jag lägger inte någon värdering i detta; det är bara en uppgift.
I Miljöpartiets två motioner om miljökvalitetsmålen har vi en hel del viktiga frågor. Det är tråkigt att det inte är fler som har hängt på, men det blir gärna så när man skriver ambitiösa motioner med mycket klokhet och fakta.
En fråga som tas upp i en av våra motioner berör den goda åkermarken, den bördiga jorden och den mylla som är en resurs som vi ska förvalta för kommande generationer. Här pågår det just nu i Sverige en omfattande förstörelse. Genom att bygga på åkermark förstör vi den för framtiden.
Det är vägar och bostäder och inte minst exploderande köpcentrum som breder ut sig med enorma parkeringsytor. De är asfalterade och hindrar framtida möjligheter att bruka jorden. Det förekommer också byggande av bostäder med trädgårdstomter på bördig jord som kanske inte får någon betydande roll som livsmedelsbärande yta i framtiden.
Vi har därför tagit upp att vi vill att ett nytt delmål när det gäller åkermarkens bevarande skrivs in under målet Ett rikt odlingslandskap. Vi ser att det kommer att behövas bördig åkermark i framtiden.
Flera motioner handlar om att förändra strandskyddet. Det är en historia för sig, kan jag tycka. Det är svårt att förstå hur man ska kunna förena ett gott strandskydd med ett uppluckrat strandskydd. De motionerna är under förenklad behandling och inte avsedda att debatteras så ingående här, har jag förstått. Med all sannolikhet får vi förslagen om ett förändrat strandskydd på vårt bord under mandatperioden.
Av vad man kan utläsa hittills har man tänkt sig att ett uppluckrat strandskydd ska leda till landsbygdsutveckling och skapa möjlighet för fler att bo vid vattendrag och stränder. Vissa kommuner kanske kan hantera bebyggelsetrycket medan andra förmodligen inte kan det. Något som är allvarligt i detta är att strandskyddet inte enbart kom till för att skapa möjlighet för människor att vistas vid stränder och vatten. Det kom också till som en fredad zon för växt- och djurliv och för den biologiska mångfalden, som den rödlistade tvåfläckiga snabbaggen som vill vistas vid strandängar och vattendrag eller sandödlan som hotas av att dess miljöer bebyggs. Tillägget i strandskyddet verkar vara lika sällsynt som den grönfläckiga paddan.
Jag vill nämna något om allemansrätten också. Den nämns också i några motioner. Den ger möjlighet att vistas på annans mark utan lov. Det är en förutsättning för att vi med stor frihet ska kunna vara i naturen. Samtidigt har motivet till att vara i naturen förändrats. Tidigare var naturupplevelsen det viktigaste. I dag är det ofta en aktivitet med naturen som en fungerande arena som är det centrala för många. Det förändrade friluftslivet ställer naturligtvis nya krav på allemansrätten. Vanligtvis sliter inte friluftslivet ut de naturresurser som används. Friluftslivet kan ofta dela områden med andra former av markanvändning.
Det är viktigt att värna om allemansrätten. Friluftslivet har behov av att det finns tillräckligt med mark för allmänheten även i framtiden så att vi alla kan fortsätta att röra oss fritt i naturen.
Om människor inte har möjlighet att uppleva och uppskatta naturen blir förståelsen för naturen mindre. Det varnar man redan för. Vi har ett samhälle där vi vistas mer och mer tid inomhus och vi får mindre förståelse för naturens egenvärde.
Det allvarliga är att regeringen i Sverige säger att biologisk mångfald är en av hörnstenarna i regeringens miljöpolitik samtidigt som man har gjort prioriteringar i motsatt riktning och kontinuerligt tagit pengar från biologisk mångfald. Man har tagit från ekologisk produktion och nu även från sanering av förorenade områden. Det är inte att värna hotade arter och ekosystem.
Allt pekar på att Sverige inte kan leva upp till sina internationella åtaganden om biologisk mångfald samtidigt som regeringen säger att det är viktigt med breda internationella överenskommelser.