Herr talman! Jag skulle vilja fråga: Vad har Socialdemokraterna emot frivillighet? Om nu, enligt utsago, Socialdemokraterna inte står bakom Skogsvårdsstyrelsens ökade krav på mer avsättning utan man står bakom alliansens förslag, nämligen att det är riksdagens gamla målsättning som gäller, 900 000 hektar, finns det då inte skäl för att man hittar metoder som minskar friktionen med markägare, med landsbygdens folk, där det här kommer till uttryck? Vi känner väl alla till hur det här kan upplevas på sina håll.
Vi har en strävan, en ödmjuk strävan, Bo Bernhardsson, att göra det här på bästa sätt med lite frivillighet men också med lite tvång. Men vi tycker att nuvarande metod inte har hållit måttet när det gäller att förklara för vederbörande sambandet mellan behov av biologisk mångfald och avsatta marker. Då är vi beredda att ändra, skruva i förutsättningarna så att det tas emot bättre och det blir en acceptans för den förda politiken och inte ett motstånd, som fanns mot den tidigare förda politiken därvidlag.
När det gäller arbetslinjen vet jag att åtminstone fram till valrörelsen 2006 var det alldeles klart att Socialdemokraterna hade kapitulerat när det gällde arbetslinjen. Vi har också där skruvat lite grann från alliansens sida. Det ska löna sig mer att arbeta än att inte göra det. Det är också, kan man väl säga utan att lägga ut texten alltför mycket, syftet att skapa mer resurser i det här landet, inte bara för sjukvården och för de sämst ställda utan också för den biologiska mångfalden. Ingen ska komma och säga att fattigdomen har gynnat miljömål och annat någonstans i världen.