Herr talman! Biologisk mångfald är grunden för all mänsklig aktivitet, och till och med att sitta! Arterna förser oss med system som renar luft och vatten, ser till att det produceras skog och grödor och annat vi behöver för att uppehålla livet. Det är avgörande frågor för vår planet, vår framtid och vår egen fortlevnad.
Så här i vårtider är det verkligen rätt tid att debattera biologisk mångfald när livets mångfald gör sig särskilt påmint. Det kluckar och kvittrar, det spirar och spritter och det bräker och brölar i buskar och snår.
Jag tänkte på den här debatten när jag stod på perrongen mitt inne i stan i Örebro i måndags kväll efter ett distriktsstyrelsesammanträde, då jag var tvungen att åka upp till Stockholm. Då sjöng en koltrast så intensivt och starkt! Han skrek ut och berättade för oss alla som stod där på perrongen att han var världsbäst på att bygga bo. Han var den vassaste bobyggaringenjören i universum. Han berättade att han har gener i världsklass som han gärna sprider vidare. Sedan sade han en del i samband med det som censuren måste ta bort; det lämpar sig inte för kammarens protokoll. Han sade också: Jag kommer att sjunga och spela för den som vill bo tillsammans med mig hela livet - ännu starkare och ännu vackrare än jag spelar och sjunger i kväll. Jag uppfattade också att han sade: Stanna hemma! Åk inte till Stockholm! Gå ut i skogen och upplev naturen - eller gå åtminstone en runda på golfbanan . Jag uppfattade väl inte allt han sade. Men det var fantastiskt med denna livets bekännelse mitt i staden, mitt på tågperrongen.
I vårt land, men framför allt i andra delar av världen, är den biologiska mångfalden hotad. Det har hänvisats till Millennium Ecosystem Assessment tidigare i debatten. Vi har haft det uppe i andra debatter också. Man pekar på att två tredjedelar av ekosystemen är överutnyttjade och stressade. Ekosystemens förmåga att förse en växande befolkning med förnybara naturresurser äventyras.
Befolkningen i världen ökar med ungefär tio nya Sverige per år. Det är snabbt växande ekonomier som starkt ökar trycket på den biologiska mångfalden. En miljard människor i industriländerna använder resurser per capita som är minst 30 gånger större än vad de fattiga ländernas invånare använder per capita.
Europa svarade 1960 för 12 procent av världens befolkning och gjorde 10 procent som fotavtryck - jag vet inte riktigt hur man ska uttrycka det. Jämförelsevis utgör i alla fall Europas befolkning 7 procent av världens befolkning och svarar för 20 procent av fotavtrycken.
Jag tror att det perspektivet är nyttigt och viktigt att ha med sig när vi ska hantera de här frågorna - motioner om spanska skogssniglar och om skarv - och när vi ska diskutera satsningar eller brist på satsningar i vårt sammanhang, i Sverige.
Bo Bernhardsson var inne på detta i sitt i mitt tycke mycket intressanta anförande. Det här handlar om hela den industrialiserade västvärldens sätt att producera, konsumera och utnyttja naturresurser och ta för oss av de naturresurser som finns i världen.
För att ytterligare problematisera det här med biologisk mångfald har också andra varit inne på att klimatfrågan väcker nya frågor. Den visar på nya målkonflikter och spänningsfält när det gäller biobränsleproduktion kontra naturvård och biologisk mångfald. Det handlar till exempel om vindkraften och dess påverkan på fågelliv och fladdermössens möjligheter i sina liv. Inte för att jag inte tycker att vi ska ha biobränslen eller vindkraft, men jag pekar på att det är nya frågeställningar som ständigt möter oss.
Sverker Sörlin, som är professor i miljöhistoria, skriver i en artikel i Bio Diverse - den förnämliga och intressanta tidskriften från Centrum för biologisk mångfald - just om hur uppfattningarna inom naturvården har skiftat över tiden och runt om i världen. Värden och nytta har skiftat. Vad är vackert och vad är fult? Vad ska bestå och vad behöver inte bestå?
Han skriver vidare i Bio Diverse att landskapets intressenter alltid har uppträtt självsäkert och ofta har ansett sig besitta en upphöjd insikt om vad som i varje läge har varit rätt att göra. Det gäller både exploateringsintressena och bevarandeintressena. Han skriver i avslutningen på sin artikel: "Under senare årtionden har nya, eller nygamla, värdekomplex påverkat landskapsvård och skyddssträvanden; biologisk mångfald är bara ett av dem. Säkerheten i bedömningen och det svaga intresset för medborgerlig förankring av landskapets värdefrågor har inte försvunnit. Det är en omständighet värd begrundan, inte minst när ett nytt århundrades landskaps- och värdefrågor nu skall artikuleras."
I samma nummer av tidningen skriver Svante Hultengren, som är naturvårdskonsult och hjälper till med att inventera och forma olika avsättningsområden: "Det är inte acceptabelt att en art kategoriseras som starkt hotad i en upplaga av rödlistan, för att i nästa uppdatering helt tas bort." Det skapar kortsiktighet och svårighet att planera och det minskar legitimiteten för systemen.
Vi behöver bara granska de motioner som behandlas i betänkandet för att se de nyanser och spänningar och den bredd som finns i frågan. Motionärerna, framför allt från oppositionen, vill ha ett mer dynamiskt strandskydd, det vill säga ett något uppluckrat sådant. Man vill jaga sniglar och skarvar ut ur landet. Man vill ta krafttag mot främmande arter. Det är inskränkningar av den biologiska mångfalden, men inskränkningar som vi för närvarande tycker vore bra. Det är ett rörligt mål, kan man säga.
I Arjeplog, där det finns en vänstermajoritet i spetsen, råder bred politisk enighet om att man ska motarbeta planen på nationalpark i Vindelfjällen. Jag vet inte hur enigt det hela har varit när det gäller Botniabanans dragning genom Umedeltat med dess Natura 2000-område, men kommunen har varit starkt pådrivande. Det finns visserligen kompensation, men man gör ett medvetet val att göra ett intrång i det område som man tidigare har sett som väldigt värdefullt - eller som framför allt andra har sett som värdefullt. Det finns alltså spänningsfält här.
Som redan har sagts kommer vi också att få ställas inför nya frågeställningar i samband med att konsekvenserna av klimatförändringarna blir tydliga och nya arter vandrar in söderifrån. Hur agerar vi när naturen själv agerar eller reagerar genom att arterna flyttar och tränger ut andra arter eller när de mumsar i sig varandra i rask takt på ett ställe? Det är också frågor att förhålla sig till.
Jag problematiserar inte för att jag tycker att vi ska sänka ambitionerna när det gäller att värna den biologiska mångfalden. Tvärtom måste arbetet på alla nivåer fördjupas och förstärkas och vara träffsäkert och effektivt. Det är viktigt med deltagande från alla inblandade och med respekt för äganderätt och förvaltarskap. Jag tycker att Ola tog upp detta på ett bra sätt; vi måste bort från uppifrånperspektivet till ett deltagande- och underifrånperspektiv.
Jag vill påpeka något om den artikel från de 14 forskarna som det hänvisas till. De tar upp det svenska skogsbruket i ett hundraårigt perspektiv. Det handlar inte om det senaste årets budget och 50 miljoner. Kritiken handlar om det skogsbruk som har bedrivits under många år.
Ursäkta att jag drar över tiden, herr talman! Jag brukar inte göra det, men i dag gör jag det lite grann. Det är viktigt med ödmjukhet - att vi kommer bort från ni-har-fel-vi-har-rätt-perspektivet när det gäller biologisk mångfald i de här stora frågorna. Samtidigt ska vi ta till oss ny kunskap och anta de stora utmaningar som inte minst Millennium Ecosystem Assessment pekar på och som klimatförändringarna ställer oss inför.
Till sist, herr talman, vill jag nämna att de reservationer som finns i betänkandet - javisst, det var ett betänkande vi diskuterade - har tagits upp. När det gäller den spanska skogssnigeln vidtas åtgärder från inte minst Jordbruksverket i en bred palett åtgärder, så jag tycker att frågan är tillgodosedd.
När det gäller marina skyddsområden pågår ett arbete med just de inslag som efterfrågas i reservationen: zoner med fiskeförbud och naturreservat. Man pekar i Miljömålsrådets utvärdering på att det förmodligen går att nå fram inom de 26 områden som bör vara färdiga. När det gäller översynen av habitatdirektivet pågår ett arbete inom unionen. Det anges tydligt i betänkandetexten. Man tar in rapporter från alla länder och gör en syntesrapport från kommissionen som sedan ligger till grund för en omvärdering. Det tar för lång tid - javisst, men det sker ändå.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.
(Applåder)