Herr talman! Jag tycker faktiskt att Ola Sundells anförande har en lite obehaglig underton, därför att det finns en raljant ton. Det underliggande budskap som jag hör, och som jag tror att många lyssnare hör, är att det egentligen är överdrivet med oron för den biologiska mångfalden och att arter går under. Egentligen borde vi kunna lägga lite mindre vikt vid det och släppa loss marknaden i skogen på ett annat sätt. Det är faktiskt vad jag hör som underton, och det är ganska oroväckande.
Det är naturligtvis så att enskilda skogsägare gör en fantastisk insats för skogen, framför allt, tror jag, de skogsägare som har en tradition i skogen. Men det innebär inte, Ola Sundell, att man kan släppa loss vinstintresset i skogen. Det är en annan sak. Det krävs politiskt inflytande. Det krävs regleringar på viktiga områden.
Vi var båda i Brasilien tillsammans, och jag skulle vilja fråga om du tror att man i Brasilien skulle kunna ha samma lättsamma inställning och säga att vi överlåter åt marknaden och ägandet, och vi ska inte lägga oss i så mycket. Det var faktiskt undertonen i ditt inlägg.
Vi kan inte vara säkra på sambanden, säger du som en sådan invändning mot att detta är av intresse för biologisk mångfald. Nej, vi kan naturligtvis inte vara helt säkra på sambanden. Men det vi kan vara säkra på är att arter slås ut i en hastighet som vi inte kan acceptera. Det är viktigt att inse att den biologiska mångfalden, växterna och djuren, inte bara har ett värde när vi kan göra pengar på dem. De har faktiskt ett värde alldeles för sig själva. Jag blir lite bekymrad när jag lyssnar på undertonen i inlägget från Ola Sundell.