Herr talman! Det råder större pessimism i vår än
det gjorde våren 1994. EU-motståndarna säger att det
är EU-medlemskapet som lett till detta. Vi bör komma
ihåg att det mellan folkomröstningen och medlemska-
pet, under tiden 13 november till 1 januari, skedde en
mycket kraftig politikomläggning i Sverige. Det var
en följd av riksdagsvalet. Vi fick en socialdemokra-
tisk regering som lade om politiken i många centrala
avseenden.
En hel del av den samhällsutveckling vi har i Sve-
rige i dag är en följd av den kraftiga omläggningen.
Det var en omläggning av budgetpolitiken med
mycket kraftiga skattehöjningar. Det var en kraftig
försämring av företagandets villkor. Vi har också sett
urholkningar på utbildnings- och forskningssidan.
En satsning på framtiden byttes mot en mer tillba-
kablickande politik. Den tredje vägens politik kom
ånyo i fokus. Detta påverkar naturligtvis framtidsbe-
dömningen. Det påverkar räntenivåer och valutakur-
ser.
I Finland och Österrike - våra medsökare - skedde
ingen politikomläggning mellan folkomröstningen
och medlemskapet. Där fick man inte heller räntekri-
ser eller valutaras. Det är viktigt att komma ihåg detta
eftersom man måste hålla isär orsak och verkan. I
Finland stärktes valutan och räntan gick t.o.m. ner.
Om den politiska inriktning som var gällande i
Sverige före folkomröstningen hade gällt nu hade
läget varit ett annat. Det var naturligtvis sådana jäm-
förelser man gjorde under själva folkomröstnings-
kampanjen.
Jag tror att den socialdemokratiska regeringen i
två avseenden faktiskt har försvagat Sveriges möjlig-
het att agera inom ramen för den europeiska unionen.
Det ena är att man inte riktigt förstår hur viktigt
det är att företagandets villkor är goda. Man förstår
inte hur viktigt det är att satsa på företagandets Sveri-
ge med ett företagande som kan få chansen att verka
på den stora dynamiska europeiska marknaden.
Det andra är utbildningens och forskningens cent-
rala betydelse för utvecklingskraften.
Vi har nu en situation där Sverige skall verka in-
om den europeiska unionens ram. Jag har tidigare
talat om utvidgningens väsentlighet, vikten av en
gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Vi har an-
ledning att se till att också instiutionerna, sättet varpå
EU fungerar, förbättras och blir mer effektivt. Det
finns några saker som är viktiga att hålla i minnet för
framtiden när det gäller institutionerna. Det är viktigt
att ha en kommission, en dynamo, som driver arbetet
framåt. Den måste balanseras av ett ministerråd och
ett Europaparlament.
Inom den europeiska unionen finns en maktba-
lansfunktion som parlamentariska demokratier inte
har, eftersom regeringarna där kommit fram genom en
parlamentarisk majoritet. Här har man en maktbalans
som gör att man har en pådrivare, men som också
innebär att en stor del av förslagen inte blir godkända.
Det är viktigt att bibehålla detta och se till att det
också fungerar i framtiden.
Vi måste också se till att ministerrådets centrala
roll i beslutsfattandet bibehålls. Jag tror att det är
särskilt viktigt i en period med många nya ansökar-
länder.
Herr talman! Låt mig avslutningsvis ställa några
frågor med anledning av de inlägg som har gjorts
tidigare under debatten. Den ena riktar jag till statsrå-
det Mats Hellström, och den gäller arbetslöshetspoli-
tiken.
Har jag förstått rätt om jag säger att regeringen i
kampen mot arbetslöshet försöker dela med sig av
erfarenheterna från tredje vägens politik, den väg som
ledde till arbetslöshetens stålbad? Man kan nästan få
det intrycket när man läser vad regeringen skriver och
hör regeringens företrädare när det gäller arbetsmark-
nadspolitiken.
Till Birger Schlaug vill jag säga att jag har gjort
den iakttagelsen i EU-nämnden att Miljöpartiet synes
vara det parti som går längst av alla partier i viljan till
centralreglering i de praktiska frågor som dyker upp i
EU-nämnden. Det kan vara något förbryllande när
man hör Schlaugs inlägg i denna debatt. Hur kommer
detta sig?