Herr talman! När det gäller skådespelartalanger
tycker jag att Birger Schlaug klarar sig ganska bra.
Den viktigaste anledningen till att Sverige blev
medlem i EU är att vi vill vara med och påverka i
stället för att enbart låta oss påverkas av omvärlden.
Birger Schlaug ställde en fråga till mig som hand-
lar om den gränsöverskridande narkotikabrottslighe-
ten. Vår uppfattning är att allt måste göras för att
förhindra denna. Jag vet att Birger Schlaug har olika
uppfattningar på det här området. Han vill begränsa
möjligheterna till kraftfullt agerande. Är Birger
Schlaug beredd att nu verka för att samarbetet inom
den tredje pelaren skall kunna stärkas, så att vi kan få
kraftfullare verktyg i kampen?
Är ni beredda att överge era positioner, att detta
enbart skall vara ett mellanstatligt arbete? Jag tycker
att Birger Schlaug skall svara på den frågan i sitt nästa
inlägg.
Europas historia är ju, som Mats Hellström
mycket riktigt sade, fylld av krig och säkerhetspolitis-
ka förvecklingar. 50 år är en mycket kort tid i mänsk-
lighetens historia - vi firar nu 50-årsminnet av freds-
slutet efter andra världskriget - en historia som är
fylld av bakslag. Vi måste lära oss något av Europas
historia.
En av Västeuropas och därmed, måste man också
få säga, EU:s absolut största utmaningar är ju att
bevara och säkra freden. Vi kan naturligtvis ha olika
uppfattningar om i fall EU-idén främjar freden och
stabiliteten mer och bättre än ett Europa som är strikt
uppdelat efter gamla nationalstatsindelningar. Vi kan
däremot inte ha delade meningar om att EU-idén av
grundarna, fäderna och pionjärerna formulerades och
konstruerades som just en fredsidé.
Dessutom är EU en naturlig utveckling i ett allt-
mer internationaliserat samarbete i vår världsdel och
en demokratisk plattform för att lösa gemensamma
problem i vår världsdel Europa. Alltmer av det som
styr vår vardag beslutas i dag utanför vårt lands grän-
ser. Den klockan kan vi inte vrida tillbaka, oavsett hur
gärna vi än vill och vilka motiv vi än har, för vår
tillvaro blir alltmer komplex.
Individen behöver en familj. Familjen behöver en
kommun för den nära servicen. Men inte heller kom-
munen klarar av alla våra behov av service och stöd.
Därför har vi landsting som efter bästa förmåga för-
söker sköta mer komplicerad sjukvård och kollektiv
trafik. Men inte heller landstingen klarar av alla våra
behov. Därför har vi nationalstatens demokratiska
institutioner, av vilka denna riksdag är den viktigaste.
Men hur gärna vi än ville och oavsett om vi kunde
ta för oss all tänkbar suveränitet skulle vi inte här i
denna kammare klara av att lösa t.ex. de gränsöver-
skridande miljöproblemen. Talmannen kunde slå
klubban i bordet tills det sprack, och Birger Schlaug
kunde begära voteringar tills morgonen grydde utan
att vi i nationalstatens regi kunde göra någonting åt
t.ex. de gränsöverskridande miljöproblemen.
Därför är det en helt naturlig utveckling att svens-
ka kvinnor och män ställer upp till ett allmänt val den
17 september för att representera sitt land och sitt
parti i Europaparlamentet, där vi faktiskt kan göra
någonting åt bl.a. de gemensamma miljöproblemen i
vår världsdel. Det är precis lika naturligt som att ställa
upp i val till kommunfullmäktige, landsting och riks-
dag. Men maktfördelningen mellan alla dessa nivåer
måste bygga på den gamla principen, att besluten
skall fattas på lägsta möjliga nivå och att de högre
nivåerna skall ha en subsidiär, eller stödjande, funk-
tion.
Med ett sådant synsätt blir det inte rimligt att arbe-
ta för att Sverige skall utträda ur EU. Det vore lika fel
som att arbeta för att t.ex. Stockholms län skulle ut-
träda ur nationalstaten Sverige. Detta trots att det
säkert skulle gå att uppbåda motsvarande argument,
t.ex. att vi stockholmare skulle förlora i suveränitet
när vi i denna kammare kämpade mot skåningar,
norrlänningar och smålänningar, att vi skulle förlora
skattekraft till andra delar av landet, att vi skulle få
lägre livsmedelspriser om vi bara kunde importera
från världsmarknaden och slapp hålla jordbruket
under armarna i andra delar av nationalstaten Sverige.
Alla inser att detta vore orimligt.
Jag menar att det vore lika orimligt, herr talman,
att Sverige skulle utträda ur EU - en demokratisk
struktur för gemensamma beslut i vår världsdel Euro-
pa, som nu befinner sig i ett mycket viktigt utvidg-
nings- och omvandlingsskede.
För fem månader sedan inträdde Sverige som full-
värdig medlem i EU. Sedan dess är det i den offentli-
ga debatten ingen hejd på vad som läggs EU-
medlemskapet till last. Följaktligen är också en större
andel av befolkningen negativ till EU i dag än när
folkomröstningen genomfördes.
Men det är ju inte säkert att allt som man tycker är
negativt verkligen beror på EU, oavsett vad Birger
Schlaug och Gudrun Schyman säger. Man kan ju som
nybliven EU-medlem inte heller veta vad alternativet
att stå utanför skulle ha inneburit. Dessutom är det
något tidigt, Gudrun Schyman och Birger Schlaug, att
fem månader och en vecka efter inträdet upprätta ett
bokslut över Sveriges medlemskap i EU, som jag
tycker att ni har ägnat er åt här i dag.
Sverige har nu en historisk uppgift att tillsammans
med övriga Västeuropa hjälpa till att lyfta upp Östeu-
ropa till något så när rimliga, sociala nivåer. I detta
arbete finns inget bättre redskap än EU. Jag utmanar
faktiskt Vänsterpartiet och Miljöpartiet att här i dag
berätta hur vi bättre skulle kunna bidra till detta än
just genom EU.
EU-debatten i vårt land handlar alldeles för
mycket om jordgubbars storlek, gurkors utseende, jakt
på morkullor och om livsmedelspriser. Jag tror inte att
någon är ointresserad av livsmedelspriser. Men vi får
inte glömma bort att om vi inte klarar av de stora
frågor som vi nu står inför i vår världsdel, att klara
säkerhetspolitiken och freden, då är frågan om jord-
gubbars storlek totalt ointressant. Då existerar inte ens
debatten om livsmedelspriser.
Många av dagens allvarligaste miljöhot är globala
och regionala. Därför måste vi ta tag i de frågorna.
När Sverige blev medlem av EU förändrades våra
förutsättningar, men effekterna beror på vilken kraft
Sverige väljer att driva miljöfrågorna med nationellt
och i den europeiska unionen. Därför är det livsviktigt
att Sverige omedelbart lägger fast en strategi för hur
miljöarbetet i EU skall bedrivas.
Vi kristdemokrater hävdar att Sveriges ambition
skall vara att inte sänka några som helst miljökrav,
utan att vi om möjligt skall gå längre än vad som
beslutas i EU. Vi skall fungera som en spjutspets i det
gemensamma miljöarbetet snarare än att vara den
diplomatiske medlaren som bara söker efter den
minsta gemensamma nämnaren.