Fru talman! Vi svenskar är inte lagda åt det käns-
losamma eller högtravande hållet, sägs det. Men ett
40-årsjubileum av det slag som just gått av stapeln i
Messina på Sicilien manar verkligen till eftertanke.
Där högtidlighölls att 40 år förflutit sedan startskottet
gick för det som i sinom tid blev den europeiska
unionen, som vi själva är nyblivna medlemmar i.
De krig och konflikter som i århundraden varit
utmärkande för vår kontinent - och som nådde fa-
sansväckande dimensioner under den första hälften av
det här seklet - har under de gångna decennierna i
stort sett upphört, med konflikten i det forna Jugosla-
vien som ett tragiskt undantag.
I fråga om Jugoslavien blir EU en sorts syndabock
i debatten, trots att det inte är EU utan de enskilda
medlemsstaterna liksom FN och NATO som har
misslyckats. Kriget i Bosnien framställs som ett bevis
för att ett övernationellt system som EU inte fungerar.
Men egentligen, fru talman, är det ett belägg för de
faror som ligger i att Europa går tillbaka till ett starkt
nationalistiskt system där den etniska tillhörigheten
blir det som bestämmer en människas politiska identi-
tet. Det är faror som också vi i Sverige i vår debatt
bör tänka igenom.
EU-medlemskapet innebär förändringar i vårt
land. Det verkar som om alla inte har insett det. När
man läser tidningar eller lyssnar på människor vid
fikaborden verkar EU ibland få stå för allt dåligt som
händer.
Hur ser då verkligheten egentligen ut? I stället för
orostecken ser jag faktiskt det omvända. Det är
mycket som tyder på att vi nu börjar se positiva effek-
ter. Räntan är ju på väg ner sedan i höstas. Tillväxten
är på väg upp. Bara knappt ett halvår av medlemskap
har gått, men redan syns ekonomiska förändringar.
Investeringsvågen vänder. Företag flyttar till Sverige.
Intresset har ökat mycket markant.
De japanska investeringarna förra året var nästan
dubbelt så stora som under hela den föregående tio-
årsperioden. Efter folkomröstningen har förfrågning-
arna från japanska företag ökat starkt vid den svenska
ambassaden i Tokyo. Det intressanta med Japan är att
man där har som princip och vägledning att ett med-
lemskap i EU är en förutsättning för investeringar i
Europa.
Tysk-svenska handelskammaren i Stockholm har
sagt att Sverige i dag är ett av Europas mest intressan-
ta länder att tillverka i. På Tysk-svenska handels-
kammaren tror man att EU-medlemskapet gör att
tyska företag kommer att lära sig mer om Sverige och
därigenom förlägga tillverkningsindustri till vårt land.
Kungsbackaföretaget Tawi har beslutat att investe-
ra 4 miljoner kronor i nya maskiner som en direkt
följd av EU-medlemskapet. Om vi hade valt utanför-
skap hade investeringen gjorts i Holland. Samma sak
gäller Tarkett, som investerar i en ny fabrik i Broby
som ger 300 jobb. Vid ett nej hade fabriken hamnat i
Tyskland. Atlas Copco flyttar produktionen av viss
borrutrustning från Bremen till Örebro. Det ger hund-
ratals nya jobb. Akzo-Nobel investerar 600 miljoner
kronor i Stenungsund och Domsjö. Assi Domän in-
vesterar 1 miljard kronor i Frövi.
Givetvis kan inte varenda investering som görs
sättas upp på EU:s pluskonto. Men det är otvetydigt
så att för många företag har EU-omröstningen varit
viktig för investeringsbesluten. Ränteutvecklingen
och andra faktorer spelar naturligtvis också en roll.
Eftersom jobb och investeringar var en huvudfråga i
folkomröstningskampanjen är jag glad att här i dag
kunna presentera den här typen av siffror.
Det viktiga med medlemskapet är emellertid inte
kortsiktiga framsteg eller bakslag. Det viktiga är att vi
nu är med i en gemenskap med andra europeiska
länder och därigenom på lika villkor bättre kan på-
verka vår egen vardag. Jag hoppas att eftermiddagens
debatt kommer att handla just om hur Sverige skall
påverka EU:s utveckling så, att villkoren för våra
medborgare blir bättre och vi därigenom får ett bättre
Europa att leva i och även så, att vi kan bidra till att
medborgare i andra EU-länder får ett bättre Europa
att leva i.