Fru talman! Centerpartiet pläderade inför folkom-
röstningen i höstas för ett ja till medlemskap i EU.
Detta ställningstagande har under minst fyra års tid
föregåtts av många och långa debatter och diskussio-
ner inom hela centerrörelsen.
Under den här tiden har vi i Centerpartiet lärt oss
vikten av att lyssna, förankra samt kritiskt granska
förslag och argument som förts fram i diskussionen.
Men inför folkomröstningen fick vi också reda på att
det fanns många centerpartister som öppet deklarera-
de att de ämnade rösta nej.
Efter folkomröstningen och inför höstens EU-val
har arbetet i Centerpartiet varit inriktat på att se vilka
frågor, områden, vi kan enas om att lyfta fram i det
fortsatta europeiska samarbetet utifrån att Sverige nu
är medlem i EU.
I folkomröstningen var det en stor minoritet av
svenska folket, 47 %, som röstade nej till medlem-
skap i EU. Enligt opinionsmätningar under våren står
det klart att många känner sig besvikna utifrån erfa-
renheterna som nyblivna EU-medlemmar. Denna
besvikelse och misstro visar ytterligare på vikten av
att vi politiker visar lyhördhet, ödmjukhet och ledar-
skap.
Det kräver öppenhet och samarbete mellan rege-
ring och riksdag. Det kräver respekt för att sakfrågor
behöver tid för förankring inför politiska avgöranden.
Under våren har riksdagens arbete, åtminstone från
min utgångspunkt, präglats av ett trevande när det
gäller att hitta arbetsformerna.
Regeringen har på en punkt visat sin vilja till ett
förankringsarbete som enligt Centerpartiets uppfatt-
ning bygger på respekten för just resultatet i folkom-
röstningen, nämligen att inrätta en parlamentarisk
kommitté som skall stimulera den offentliga debatten
inför regeringskonferensen 1996.
I EU-nämnden har vi under maj månad informe-
rats om arbetet i EU inför regeringskonferensen.
Varje gång har vi fått försäkringar om att svenska
positioner skall förankras i riksdagens EU-nämnd
under hösten. Det är en klar signal om ett förank-
ringsarbete. Men samtidigt får vi reda på att utrikes-
ministern i ett tal utomlands aviserat att Sverige kan
tänka sig att mjuka upp vetorätten i utrikes- och sä-
kerhetspolitiken. Det har här hemma uppfattats som
en positionsbestämning. Det är de här dubbla budska-
pen, statsrådet Hellström, som gör oss upprörda och
som kanske gör att tonen i debatten höjs.
Det är viktigt att vi i riksdagen får reda på att vi
skall delta i ett reellt förankringsarbete och att vi inte
blir ett slags instämmandenämnd inför fullbordad
positionsbestämning från regeringens sida.
Centerpartiet har av samma skäl fört fram att det
är viktigt att också i riksdagen förankra beslutet om
att söka observatörsskap i Schengensamarbetet, som
meddelades i går.
Avgörande för ett fortsatt förtroende från svenska
folkets sida när det gäller Sveriges arbete i EU är
alltså att det finns en öppen debatt och en förank-
ringsprocess i Sveriges riksdag.
Fru talman! Centerpartiet vill jobba för ett aktivt
alleuropeiskt samarbete mellan självständiga stater.
Då är utvidgningen av samarbetet till Central- och
Östeuropa, inklusive Baltikum, vår främsta prioritet.
Det är viktigt att en konkret tidtabell arbetas fram för
den här utvidgningen. Utvidgningen österut ställer
stora krav på förändringar både i ansökarländerna och
i EU:s egna arbetsformer.
Jag vill emellertid inte överdramatisera kraven på
en reformering av EU-systemet. Min bedömning är att
utvidgningen främst kräver förändringar av det poli-
tiska innehållet, inte av institutionerna. EU:s jord-
brukspolitik behöver reformeras i grunden och avby-
råkratiseras genom färre regler och minskade subven-
tioner. För att vara tydlig vill jag säga: Även utan en
utvidgning borde enligt vår mening ett subventions-
system som inte tar ekologiska hänsyn, som inbjuder
till fusk och som skapar överproduktion radikalt för-
ändras.
En aktiv regionalpolitik inom EU kan erbjuda go-
da möjligheter till utveckling inom unionens alla
delar. Regionalpolitiken får en ännu viktigare roll
inom ett utvidgat EU.
Det är också viktigt att göra förändringar även på
det här området, att man får bort detaljstyrning och
byråkrati när det gäller stödområden. I stället för att
man stöder storskaliga infrastrukturprojekt kan regio-
nalpolitiken bli ett verktyg för stimulans av småföre-
tagande, kretsloppsanpassad produktion och lands-
bygdsutveckling. I Centerpartiet anser vi också att den
regionala kommittén bör få större inflytande inom
EU.
Den pågående europeiska debatten inför rege-
ringskonferensen ger ju sken av att stora saker väntar.
Det står på agendan inför konferensen att det rör sig
om en översyn av Maastrichtfördraget. Det innebär att
frågor om EU:s beslutsformer, förhållandet mellan
olika institutioner och utrikes- och säkerhetspolitiken
kommer att återfinnas på agendan. Det är också vik-
tigt att ha i minnet att ikraftträdandet av Ma-
astrichtfördraget blev ett år försenat, och det har an-
setts att regeringskonferensen kom för tidigt. Det
innebär naturligtvis att när vi utvärderar resultatet av
Maastricht är det en väldigt kort tid vi pratar om, och
det kan också innebära att fördragsändringarna blir av
mindre art. Det är kanske dags för en konsolidering
och utvidgning av samarbetet och inte en fördjupning.
I arbetet inför regeringskonferensen bör vi kon-
centrera ambitioner och agerande till ett litet antal
centrala frågor och då ha utvidgningen som utgångs-
punkt och riktningsgivare. Ett par frågor är viktiga för
Centerpartiet. Det gäller samarbetets karaktär och
dess arbetsformer, öppenhet i det europeiska samarbe-
tet, den folkliga förankringen samt utrikes- och säker-
hetspolitiken.
Vi vill också utveckla EU:s miljödimension och
har där - trots olika uppfattningar i medlemskapsfrå-
gan - enats om att vi vill ha ett överstatligt beslutsfat-
tande på miljöns område.
Jag hyser stor sympati för regeringens uttalade
linje att i samband med regeringskonferensen vilja
diskutera sakfrågor som arbetslösheten och miljön.
Det är viktigt med ett konstruktivt förhållningssätt i
de här frågorna.
En utvecklad miljödimension i samarbetet skulle
vara en positiv injektion och också öka det medbor-
gerliga engagemanget för EU-samarbetet. En bra
miljöpolitik inom EU underlättar också globala fram-
steg på miljöns område. Samarbetet bör baseras på
minimilagstiftning. Varje land skall självfallet ha rätt
att gå före och fatta mer långtgående beslut i för lan-
det avgörande miljöfrågor. Vi har fått dispens i fyra år
för våra hårda miljökrav, och vi vill naturligtvis fort-
sätta att jobba för att dispenserna förlängs om inte EU
uppnår vår nivå.