Fru talman! Kammarledamöter, ni på läktaren och
ni som lyssnar! Låt mig först och främst säga att det
en demokratisk ynkedom att EU-nämnden i de flesta
viktiga frågor behandlas som luft. När det t.ex. gäller
Schengenavtalet, vetorätten gör regeringen sina egna
piruetter utan att fråga de folkvalda. Det är skräm-
mande. Schengenavtalet är speciellt skrämmande med
tanke på att det i själva verket kommer att leda till i
stort sett fritt flöde av narkotika över gränserna.
Fru talman! Jag har hälsningar från ett mycket illa
drabbat land, ett land som drabbats av den värsta av
olyckor och som i dag står utanför den internationella
gemenskapen, ett land där räntorna är skyhöga, valu-
tan skrämmande svag och statsskulden skenar, ett
alltmer isolerat land där industrin massavskedar folk
och allt fler människor lämnar sina hus för att flytta in
i jordkulor.
Jag har hälsningar från Norge, det land där folket
sade nej till medlemskap i EU.
Det var så det skulle bli i ett land som röstade nej
till medlemskapet - om man fick tro ja-sidan.
Men verkligheten blev en annan. Det går riktigt
bra, väldigt bra för Norge. Det beror inte bara på
oljan, som Mats Hellström vet. Det går halvdant för
Sverige, riktigt dåligt under långa perioder. Vi kan
alla ta del av siffrorna. De nya EU-staternas valutor
har försvagats, medan Norge och Schweiz har stärkt
sina valutor och sänkt räntorna mer än andra.
Så blev det.
Ett halvår har gått efter folkomröstningen. Och det
mesta som ja-sidan sade visade sig vara fria fantasier.
Ett halvår har gått, och folkopinionen har svängt i
takt med att löftena visade sig vara både ihåliga och
ibland rent ut sagt lögnaktiga.
Sällan har så många blivit så lurade av ett så enigt
etablissemang. Och nu tänker man fortsätta med valu-
taunionen, med Schengenavtalet och med avsägande
av vetorätten, vetorätten som för bara sex månader
sedan av socialdemokraterna betecknades som en
livlina för våra möjligheter att få inflytande.
Miljöpartiet de gröna är naturligtvis med på att
sanera svenska statens dåliga ekonomi. Vi har lagt
fram flera förslag om det. Därför känns det tragiskt att
en av de största utgifter som den svenska staten har är
just medlemsavgiften till EU som äter upp de bespa-
ringar som görs i det sociala skyddsnätet i Sverige.
Barnbidraget sänks med 2,6 miljarder. Medlems-
avgiften till EU är 20 miljarder. Sjukförsäkring, för-
äldraförsäkring och arbetslöshetsförsäkring sänks till
75 %, vilket innebär en besparing på knappt 2 miljar-
der. Detta är att jämföra med EU-medlemsavgiften på
20 miljarder. Neddragningar görs för kommunerna
med ca 4 miljarder. Det innebär neddragningar inom
barnomsorg, skola, miljöskydd osv. - jämför detta
med medlemsavgiften på 20 miljarder. Det blir ned-
dragningar för landstingen på ca 2 miljarder som
innebär sämre sjukvård. Det är smärtsamt. Det är
ingenting jämfört med medlemsavgiften till EU. Vi
har sänkt biståndet med 1 miljard. Vi hade inte råd
med mer, men vi har råd med 20 miljarder till EU.
Insatserna för miljön minskas totalt med ca 1 miljard.
Allt detta tillsammans räcker ändå inte för att få
ihop till medlemsavgiften på 20 miljarder. Det finns
mycket som talar för att det bästa för svensk ekonomi
är att fortast möjligt ta sig ur den europeiska unionen.
Ett krav som svenska folket har rätt att ställa är att få
folkomrösta efter regeringskonferensen.
Jag ställer än en gång frågan: Är Mats Hellström
villig att agera för en folkomröstning efter regerings-
konferensen 1996 så att svenska folket kan ta ställ-
ning till den nya EU som växer fram?
Inför framtiden är det nya modeordet i svensk
politik konvergens, ett ord som nästan ingen vet vad
det betyder eller står för men som Göran Persson,
Mats Hellström och hela den borgerliga svansen viftar
med som vore det vägen till lyckan.
EU:s lagstadgade konvergenskrav är en intellek-
tuellt undermålig smörja om man ser på samhället
som mer än en fråga om siffror och pengar. Man kan
klara EU:s lagstadgade konvergenskrav genom att
t.ex. pressa ner inflationen, genom att pressa upp
arbetslösheten, genom att pressa ner statsskulden och
pressa upp miljöskulden. Då blir man nöjd inom EU
efter de konvergensregler som man har.
Var och en måste ju inse att detta är att ta ett steg
tillbaka i utvecklingen. Dessa budgetekonomiska
sifferkrav måste naturligtvis underställas både ekolo-
giska och sociala målsättningar. Det är också det som
är Miljöpartiets mål i de samtal som vi för med rege-
ringen i dessa frågor.
Miljöpartiet kan inte acceptera att Sverige deltar i
den monetära unionen. De två steg som Sverige hit-
tills har tagit har ju slutat i förskräckelse. Det första
steget var att man plockade bort alla spelregler för
pengar. Det medförde att makten flyttades från poli-
tiskt valda församlingar till kapitalvalda. Det andra
steget innebar bl.a. att vi skulle pumpa luft i kronan.
Det var inte så lysande. Det har kostat Sverige
mångmiljardbelopp, hög arbetslöshet, minskade in-
vesteringar och mycket annat.
Nu gäller det det tredje steget som skall vara vä-
gen till lyckan, till paradiset. Men inte är det så. Det
riktigt stora problemet är att när vi väl tagit oss in i
den tredje fasen är vi fast. Vi kommer inte ur. Så står
det i avtalet. Har vi väl tagit oss in kommer vi inte ur.
Om vi dessutom inte följer konvergensreglerna kan vi
få böta som nation eller t.o.m. lägga pant som vi inte
får ränta på innan vi rättat oss, oavsett vad svenska
folket säger i val.
Detta stämmer väldigt dåligt med den svenska
grundlagen och det som Birgitta Dahl sade på natio-
naldagen, att makten utgår från folket och att det är
viktigt att välja politiker som kan styra och ställa efter
de intentioner som man själv har. Men när vi blev
medlemmar i unionen har vi inte mycket att säga till
om.
Jag vill ställa en fråga till Mats Odell som skall
upp i debatten senare: Blev stickprovskontrollen kvar
för att förhindra knarkets inflöde i Sverige, så som
kds lovade i debatt efter debatt inför folkomröstning-
en?
Bo Könberg skulle jag vilja fråga: Sjönk matpri-
serna så som Folkpartiet lovade och åkte land och rike
runt och gjorde gällande? Eller stämmer SCB:s siffror
att de har höjts med tre procentenheter?
Till Centern vill jag ställa följande fråga: Hur är
det med miljögarantin? Blev det en garanti eller ett
halmstrå som man då och då kunde rycka i?
Hur är det, Mats Hellström, med vetorätten? Är
det en livlina eller har den blivit ett trasigt snöre för
att behålla vår suveränitet?
Fru talman! Ni som sitter på läktaren och andra
som lyssnar! Folkomröstningen var ett ganska stort
skådespel. Ja-sidan målade upp en bild av ett svenskt
medlemskap i EU som var synnerligen fantasifullt -
förmodligen mot bättre vetande, som skickliga skåde-
spelare.
En av de skickligaste, och också den mest hårt ar-
betande, var Mats Hellström. Därför tilldelas han
årets Oskar från Miljöpartiet de gröna för bästa skå-
despelarprestation i den kalkonrulle som Socialdemo-
kraterna regisserade inför folkomröstningen. Jag skall
personligen överlämna priset.