Herr talman! Jag berörde i mitt första inlägg kort
att Centerpartiet ser miljöfrågorna som viktiga. Jag
vill gå vidare och peka på behovet av en europeisk
skatteväxling för miljön. Det är min förhoppning att
vi i nationell enighet kan driva på för att EU skall ta
steget in i kretsloppssamhället.
Ekonomiska styrmedel behövs för att den som sat-
sar på miljövänlig produktion inte skall drabbas av
sämre konkurrensvillkor. Ett skärpt produktansvar för
tillverkaren är också en del av en sådan politik. Ett
sätt att skapa gröna jobb är att driva krav på ökade
utsläppsavgifter och en gemensam koldioxidskatt
kombinerat med sänkt skatt på arbetskraft.
Vi behöver göra gemensamma ansträngningar för
att utveckla alternativa drivmedel och energikällor,
och vi anser från Centerpartiets sida att man bör driva
uppfattningen Euratomavtalet skall omvandlas till ett
avtal om stöd till förnybara energikällor.
Vi är eniga om detta i Centerpartiet, både de som
sade ja och de som sade nej till medlemskapet. Vi är
också eniga om att vi vill ha en ökad överstatlighet
när det gäller miljöbesluten och dessutom majoritets-
beslut. Vi vill alltså efter folkomröstningens utslag för
ett medlemskap gå vidare med ett samarbete för att få
bukt med de gränsöverskridande miljöproblemen. Vi
vill också att Sverige skall vara en spjutspets när det
gäller europeisk miljöpolitik.
Och, Birger Schlaug, vi i Centerpartiet håller inte
fast vid några gamla bräckliga halmstrån från folkom-
röstningsdebatten. Vi vill gå vidare och påverka det
europeiska samarbetet.
Vi vill vidare att en svensk hållning till vetorätten
skall förankras i riksdagen under hösten. Vi menar
från Centerpartiet att vetorätten skall behållas när det
gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspoliti-
ken.
Det finns litet olika bud om vad som kommer att
diskuteras inför regeringskonferensen. Kommer den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, inlem-
mandet av VEU i EU och upprättandet av ett gemen-
samt försvar att bli en stor och viktig fråga, som
kommer att debatteras ingående på regeringskonfe-
rensen eller inte?
Vi kan ändå konstatera att debatten här hemma
både i medier och i kammaren i dag blir av betydelse
inför de svenska positionsbestämningarna.
Jag delar Göran Lennmarkers synpunkt att det be-
hövs mer av analys i det gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiska samarbetet, men jag landar inte på
samma slutsats, dvs. att vi också skall behöva ändra
på vetorätten.
Jag känner en oro inför att det förekommer en så-
dan brådska i detta sammanhang. Flera debattörer
anför att det är viktigt att snabbt fördjupa samarbetet.
Det skall införas ett tvåkammarsystem med minister-
rådet som en senat och parlamentet som ett represen-
tanthus. Det kan bli en fara för EU-samarbetet, om
man går alltför snabbt fram med en snabb fördjupning
i federativ riktning. Det är också viktigt att vi hela
tiden tänker på den folkliga legitimiteten.
Resultatet av 1996 års regeringskonferens måste
bli att vi i en folkomröstning får medborgarnas förtro-
ende för fortsatt samarbete. Om detta har också EU-
kommissionens ordförande Jaques Santer varit tydlig.
Han har flera gånger varnat för att vi inte skall uppre-
pa misstagen från Maastricht och framhållit att EU
inte får uppfattas som eller ännu värre utvecklas till
ett projekt för politiker och byråkrater.