Fru talman! Fram till folkomröstningen i höstas
gällde diskussionen om Sverige skulle delta i det
viktigaste fria europeiska samarbete som någonsin ägt
rum, om vi skulle bli medlem i EU eller ej. En majori-
tet av svenska folket sade ja, och nu gäller debatten
vad vi konkret skall använda vårt medlemskap till.
Det är inte bara det att vi nu sitter med vid för-
handlingsbordet i stället för att stå utanför rummet
och titta in, utan det europeiska samarbetet befinner
sig också i ett utomordentligt viktigt skede. För några
dagar sedan påbörjades i Messina arbetet med att
förbereda nästa års regeringskonferens. Denna konfe-
rens skall bl.a. se över EU:s grundläggande regler.
Vad som i bästa fall kommer att ske är det som ibland
högtidligt kallats "stadens grundläggning".
Om ytterligare ett par hundra tusen svenskar hade
följt Vänsterpartiets och Miljöpartiets råd att rösta nej
till vårt lands deltagande i EU hade vi stått utanför
detta viktiga skede i Europas historia. Nu är det lyck-
ligtvis inte så, utan vi har stora möjligheter att påver-
ka den framtida utvecklingen, men det förutsätter
förstås att vi vet vad vi vill och att vi bestämmer oss
för vad som är viktigast av allt det vi vill.
Vi svenska liberaler söker påverka den europeiska
utvecklingen både genom att arbeta inom det europe-
iska parti - European Liberal Democrat and Reform
Party - som vi tillhör och genom att delta i den
svenska debatten. Vi har deltagit i arbetet på att ta
fram ELDR:s program, och vi har antagit och presen-
terat vårt eget program, Europa i möjligheternas tid.
Fru talman! Titeln på detta vårt program signale-
rar hur vi ser på den europeiska situationen, nämligen
att det i första hand är en fråga om möjligheter och
inte om svårigheter.
För oss liberaler är den viktigaste europeiska frå-
gan under det närmaste årtiondet att EU utvidgas till
att omfatta även Baltikum, Centraleuropa och delar av
Östeuropa. Det handlar om att för första gången göra
Europa helt. Det handlar om att säga ja till folken i de
länder som i nästan ett halvsekel har lidit under kom-
munistiskt förtryck, dessförinnan skövlats av krig och
ofta plågats av annat förtryck.
Dessa länders integrering i EU är självklart ingen
lätt uppgift, inte för dem och inte för oss i den andra
hälften av Europa. De är beredda att säga ja. Frågan
är om vi i Västeuropa är beredda att göra det. På det
verbala planet svarar nästan alla ja, men när det står
klart vilka konsekvenser ett ja för med sig är det inte
säkert att svaret är lika entydigt.
För oss svenska liberaler gäller att vi både säger ja
till att göra Europa helt och är beredda att ta konsek-
venserna av detta. I riksdagens förra EU-debatt peka-
de jag på två områden där det måste bli ändringar i
det nuvarande regelsystemet om EU inom ett årtionde
skall öka från 15 medlemmar till kanske det dubbla.
De två områdena var institutionerna samt jordbruks-
och regionalpolitiken. Jag skall i dag inte närmare gå
in på det senare området.
De nuvarande institutionerna, deras ansvarsområ-
den, röstreglerna i ministerrådet, antalet parlaments-
ledamöter för länder av olika storlek, m.m. utforma-
des i huvudsak för det ursprungliga EEC och dess sex
medlemsländer. Under resans gång, medan de sex har
blivit dagens 15, har reglerna inte ändrats mycket. Det
går kanske att klara ett bra arbete trots att reglerna i
mycket liten utsträckning har anpassats till det nya
läget med de nuvarande medlemmarna, men det går
knappast i ett EU med nästan 30 länder, varav det
stora flertalet skulle vara relativt små.
I vårt Europaprogram pekar vi på ett par möjlighe-
ter att underlätta utvidgningen. I ett utvidgat EU
skulle en möjlighet kunna vara att bestämma att för att
ett beslut skall gälla behövs inte bara en mer eller
mindre stark majoritet av ländernas röstetal utan att
det också bakom dessa röster skall finnas en majoritet
av medborgarna, s.k. dubbel majoritet.
Vi delar de europeiska ländernas vision att på
längre sikt i lagstiftningsfrågor likställa parlamentet
med ministerrådet. Detta kan beskrivas som ett slags
tvåkammarsystem på europeisk nivå, även om varje
försök att använda ord hämtade från nationella lös-
ningar kan skymma att EU är ett unikt projekt för
samverkan mellan länder.
En lösning med dubbla majoriteter och en minsk-
ning av utrymmet för vetorätt ser vi som ett bättre
alternativ för vårt land än en ändring av viktningen av
röster så att de större länderna får en större tyngd än i
dag.
Det är inte så sannolikt att de större länderna
skulle acceptera en utvidgning som bl.a. omfattade
våra baltiska grannar utan att något som helst skulle
göras åt dagens regler. Debatten i vårt land bör därför
inte sky dessa problem, åtminstone inte om vi önskar
ha inflytande över lösningen.
Jag har talat som om alla i vårt land verkligen
önskade våra grannar i Baltikum och länderna i Cen-
tral- och Östeuropa som medlemmar i EU. I själva
verket är jag inte så säker på att så är fallet. Jag tänker
då på Vänsterpartiet och Miljöpartiet. I kampanjen
inför fjolårets folkomröstning var ett av deras argu-
ment för att välja ett svenskt utanförskap att EU inte
bestod av alla Europas länder.
Nu öppnas möjligheterna att på något årtionde
fördubbla antalet medlemmar. Det verkar alldeles
klart att dessa länder vill bli medlemmar i detta sam-
arbete mellan Europas demokratier. Jag vill ställa en
fråga till Vänsterpartiets och Miljöpartiets represen-
tanter i dagens debatt: Är ni för eller emot att EU tar
emot alla europeiska demokratier som önskar gå
med? Är ni för eller emot att Europa blir helt?
Fru talman! Vår uppfattning om huvuduppgiften
inför regeringskonferensen nästa år är således mycket
klar, men om det är huvuduppgiften som allt eller
nästan allt måste underordnas tror jag att det finns
viktiga förändringar som bör göras och som inte för-
svårar östutvidgningen.
En central uppgift är att förstärka EU:s folkliga
förankring. Det handlar bl.a. om öppenhet i och för-
enklingar av beslutsfattandet, om en förbättrad natio-
nell kontroll av de olika ländernas representanter i
ministerrådet och i Coreper och om en konsekvent
tillämpning av närhetsprincipen.
Vi har anledning att vara stolta över våra traditio-
ner på offentlighetsområdet. Även om ett gemensamt
lagstiftningsarbete från 15 länders sida måste innehål-
la mycket av förhandlingar och ett givande och tagan-
de, så är det fråga om lagstiftning, och en lagstiftning
för demokratiska stater måste förstås ske under
mycket stor öppenhet. De nuvarande förhållandena är
inte acceptabla.
En lika stark principiell kritik gäller den svaga
ställning som de nationella parlamenten med något
eller några undantag har vad gäller den lagstiftning
som sker i ministerrådet. Denna fråga bör lösas inom
varje land och inte på EU-nivå. När det gäller vårt
land tror jag t.ex. att EU-nämndens befogenheter
behöver stärkas och att fackutskotten måste få en
mycket starkare ställning under arbetet med att ta
fram ny lagstiftning på EU-nivå.
Utöver dessa förändringar behöver den s.k. när-
hetsprincipen tillämpas mycket mera strikt. Det
handlar ibland om att en del frågor skall lösas på EU-
nivå, utrikespolitiskt samarbete, polisiärt samarbete
och miljösamarbete.
Men det är också fråga om att föra bort frågor från
EU-nivån - att åternationalisera vissa beslut.
EU-parlamentet behöver kanske inte lägga sig i
hur medlemsländerna sköter eller missköter sina
zoologiska trädgårdar. Och turismen kanske inte be-
höver regleras och styras på världsdelsnivå.
Jag tror att man kommer en bra bit på väg genom
att ställa frågan om ifall ett problem är gränsöverskri-
dande eller inte. Luftföroreningar och internationell
brottslighet är det. Norrtäljebussarna är inte det.
Fru talman! Sverige borde ha goda möjligheter att
påverka utgången av nästa års regeringskonferens. Vi
i Folkpartiet liberalerna och många andra Europavän-
ner i vårt land känner dock en stark oro inför den
vilsenhet och förvirring som regeringspartiet hittills
uppvisat i dessa frågor. Vi välkomnar regeringens
inställning till östutvidgningen, till behovet av öppen-
het och till vikten av bekämpning av arbetslösheten.
Men vi har mycket svårt att se ens konturerna av en
samlad svensk strategi från regeringens sida. Möjligen
kan vi få veta mera om detta under dagens lopp.