Herr talman! Först en liten kommentar till Mats
Odell. Han sade att vi minsann inte skulle tala om
jordgubbar här och gjorde ett stort nummer av det.
Den ende som talade om jordgubbar var Mats Odell.
Det tycker jag var ganska roligt.
Sedan till frågan från Bo Könberg. Visst kan vi
bredda unionen. De länder som vill komma in är
naturligtvis välkomna, gärna efter folkomröstning, så
att folket har fått säga sitt. Det vet Bo Könberg att
Miljöpartiet tycker. Dessutom är det bra om man
innan man släpper in nya länder ser till att det finns en
utträdesparagraf, så att de vet att de inte blir livegna,
inte bara för en generation utan flera. Det borde också
gälla den monetära unionen. Där är vi med för evigt,
enligt avtalstexten, om vi går in.
Jag fick inte svar på mina frågor mer än av Bo
Könberg. Det hedrar Folkpartiet att ha en rak linje.
Man gillar superstaten som växer fram, och man kan
t.o.m. svara på frågor om matpriserna. Det är bra.
Men hur var det nu med knarket och stickprovs-
kontrollerna, Mats Odell? Kds åkte ju land och rike
runt och talade om att stickprovskontrollerna skulle
vara kvar. Är de kvar? Hade ni rätt? Eller hade vi
rätt? Varför lurade ni väljarna? Ni visste ju egentligen
vad det handlade om.
Helena Nilsson tycker att vi skall ha kvar miljöga-
rantin och inte något halmstrå. Men problemet är att
den miljögaranti som Centerpartiet och Lennart
Daléus talade så mycket om nästan inte alls existerar.
Man sätter t.o.m. tak i vissa miljöfrågor, så att vi inte
längre får återvinna eller återanvända förpackningar
på det sätt vi vill. Man sätter upp ett högsta tak. Är
det bra miljöpolitik?
Hur var det nu med miljögarantin? Centern åkte
land och rike runt och körde med att miljögarantin
skulle vara en garanti för att varje land alltid har rätt
att gå före. Så var det inte. Ändå fick ni röster till ja-
sidan på det.
Hur blir det nu med vetorätten, Mats Hellström?
Och, framför allt, blir det någon folkomröstning efter
regeringskonferensen? Vad är regeringen rädd för? Är
det möjligtvis folket?
Jag tror inte att folket har gett regeringen mandat
att gå längre än den har gjort nu. Jag tror inte att fol-
ket har gett regeringen mandat att gå vidare när det
gäller t.ex. den monetära unionen, att plocka bort
vetorätten eller att ta ytterligare steg mot en super-
makt.
Miljöpartiet har tagit EU-frågan på djupaste all-
var. Vi har med lust - det kanske var att ta i - men i
alla fall med stort allvar gått in i EU-nämnden och
försökt förbättra förhållandena där. Vi har t.o.m. fått
med oss ordföranden på en del förbättringar. Det är
bra att en minister kan få en sammanfattning och veta
vad nämnden egentligen tycker. Om det hade varit så
från början hade vi kanske sluppit att se den svenska
regeringen rösta för ett handelsavtal med Turkiet,
trots att Turkiet fängslar parlamentariker.
Vi jobbar också hårt i EU-parlamentet.
Mats Hellström frågar vad vi egentligen vill och
vilket vårt motförslag är till den ekonomiska politik
som konvergensreglerna innebär. Det är bl.a. det jag
sade. Självklart måste sysselsättningsmålet vara minst
lika viktigt som inflationsmålet. Annars kan vi få ett
fullständigt omänskligt samhälle. Vi kan klara bud-
getproblemen men få ett omänskligt samhälle.
Självklart måste man se till att problemet med
statsskulden inte löses genom att miljöskulden ökar.
Samhället är ändå till för människor av kött och blod
och inte bara för pengar. Det är grundläggande. Om
man lägger fram ett så teoretiskt resonemang som det
konvergensreglerna bygger på, tappar man männi-
skorna i samhället.
Jag skall bara säga en sak när det gäller det som
Göran Lennmarker sade. Den fråga han ställer, om
Miljöpartiet vill vara med och ena hela Europa, låter
litet obehaglig. Ena hela Europa, vad innebär det? Jag
trodde att Europa var något annat än EU och att enan-
de inte bestod i att blott och bart bygga en supermakt.