Herr talman! Jag skall säga till Bo Könberg att jag
respekterar att andra människor, andra partier och
andra länders regeringar har en annan uppfattning än
jag i politiska sakfrågor. Mitt ställningstagande till
utvidgning av och medlemskap i EU för andra länder
bygger på denna respekt för de demokratiska rättighe-
terna. Jag hoppas att det är någonting som vi delar,
Bo Könberg.
Mats Hellström tycker att jag för fram en tudelad
kritik mot hanteringen av dessa frågor. Jag tycker inte
alls att det är så besvärligt. Om vi skall få litet ordning
och reda i den politiska debatten och få tillfälle till en
öppen och offentlig debatt om stora, viktiga politiska
frågor är det rimligt att regeringen kommer med sitt
förslag och talar om vad man vill. Sedan ställer man
det under debatt. Vi för en öppen debatt och alla
redovisar sina ståndpunkter. Därefter får man se vilket
resultat man kommer fram till och vilka förslag man
kan få majoritet för. Vi gjorde så i höstas med den
ekonomiska politiken. Det gick alldeles utmärkt. Jag
tycker att man skall göra så med alla viktiga, stora
politiska frågor. Man skall försöka involvera, dra med
så många som möjligt, inte bara i detta hus utan kan-
ske framför allt utanför.
Ett ständigt pågående politiskt samtal i offentlig-
het om de stora, viktiga politiska frågorna är vad jag
efterlyser. EU-frågan är från början till slut - vi har
inte sett slutet ännu - ett exempel på motsatsen. Jag
tycker att jag har all rätt att kritisera det.
Jag nämnde Schengenavtalet, som kom upp i går i
Utrikesnämnden. Jag har tagit upp det i interpella-
tionsdebatter i denna kammare vid två tillfällen under
våren. Jag har efterlyst initiativ från regeringen för att
få en debatt om frågan. Ni har faktiskt inte gjort nå-
gonting. Jag tycker att det är beklagansvärt.
Så till synpunkten om den allmänna opinionen
som nu har svängt och alla de som inte längre är för
Sveriges medlemskap. Både jag och Birger Schlaug
anklagas för att vi på något sätt står för denna negati-
va allmänna opinion. Det är intressant att ni tillmäter
oss så stor vikt och att vi är så otroligt skickliga opi-
nionsbildare, med tanke på att samtliga andra partier
talar för medlemskap. Dessutom talar medierna för
det. Att vi, med våra förhållandevis små partier och
begränsade resurser, skulle kunna förmå så stora delar
av den svenska befolkningen att ha en annan uppfatt-
ning är nog ändå något överdrivet.
Jag tror att de flesta människor reagerar klokt och
sunt. De ser vad som händer omkring dem i vardagen
och drar vissa slutsatser: Det blev inte vad man hade
sagt. Det blev inte vad de hade tänkt sig. Sedan tar de
ställning utifrån det. Svårare än så är det faktiskt inte.
Det är intressant att höra det varma talet om öp-
penhet och jämföra med röstningen bland EU-
parlamentarikerna när Vänsterpartiet väcker förslag
som innebär att vi skall arbeta in den svenska offent-
lighetsprincipens grundlinjer också i EU-parlamentet.
Då röstar man emot. Bara hälften av socialdemokra-
terna var för att man skulle ha en sådan offentlighet
också i EU. Resten var emot. Kds var emot helt och
hållet.
Vänsterpartiets Bengt Hurtig väckte ett förslag
som handlade om att införa minimiregler för miljön
och att miljöhänsyn skulle kunna prioriteras högre än
i dag inom EU. Jag kan tala om för Mats Odell att
Holger Gustafsson, som sitter för kds i EU-
parlamentet, röstade emot det förslaget. Ni tycks inte
ha särskilt mycket kontakt med varandra. Det verkar
inte som om den ena handen vet vad den andra gör.
Det är beklagligt att det är på det sättet. Ni får försöka
reda ut det för era väljare. Men det måste bli klart och
tydligt var ni står som politiska partier i valet.
Jag skall i mitt nästa inlägg försöka hinna tala om
var Vänsterpartiet står.