Herr talman! Gudrun Schyman för hellre en debatt
om debatten än att tala om vad hon verkligen vill. Jag
måste säga att argumentationen är falsk, och det är tal
med dubbel tunga att å ena sida kritisera regeringen
för att den inte i riksdagen tillräckligt skulle ha för-
ankrat de positioner som skall läggas fast i höst och
att å andra sidan säga att regeringen skulle ha fattat
beslut tidigt. Man måste ju bestämma sig. Jag vill
ställa frågan till Gudrun Schyman, men egentligen är
den också relevant att ställa till Bo Könberg: Är det så
att man önskar det man har uttalat sig för i EU-
nämnden, dvs. att man ställer upp på den linje som
regeringen har valt, initierar en livlig debatt, inte
minst i den parlamentariska kommittén, och därige-
nom får en ordentlig dialog i det svenska samhället
för att sedan bestämma sig i samråd med regering och
riksdag om positionen i öst? Är det detta man vill,
eller vill man att regeringen skall gå före och lägga
fast linjen innan man samråder? Nu angrips vi för
bäggedera. Gudrun Schyman måste faktiskt välja. Det
är falskt att angripa regeringen från två håll. Gudrun
Schyman måste bestämma sig!
Birger Schlaug talar om konvergensprogrammet
som en intellektuellt undermålig smörja. Schlaug är
rätt skicklig på att vara förförisk, men han talar inte
mycket om vad det är för ekonomisk politik som
skulle föras vid ett utanförskap, som skulle leda Sve-
rige till något av detta norska som han önskade sig.
Om norska staten sålde sina aktier i Statoil, skulle det
norska folket slippa att betala skatt i åtta år. Nog
betyder oljan en del för den norska ekonomin, Birger
Schlaug. Det är något av råttfångaren i Hameln i Bir-
ger Schlaugs i och för sig skickliga argumentering,
men i grunden är den väldigt falsk. Vi får ingenting
veta om vad hans politik egentligen skulle innebära.
Herr talman! Vi får inte glömma EU-arbetet. Det
fortsätter varje dag, år ut och år in, vare sig det är
regeringskonferenser eller inte. Därför måste vi driva
våra frågor såväl före och under som efter konferen-
sen 1996.
I torsdags redovisade jag här i kammaren förbere-
delserna inför regeringskonferensen 1996. Nu tänker
jag ta tillfället i akt att redovisa några aktuella frågor i
EU-samarbetet, där den svenska regeringen är aktiv.
Det som jag tycker är mest positivt märkbart med
medlemskapet är att vi nu påverkar frågor som verkli-
gen berör oss. Nästan varje vecka åker svenska mi-
nistrar till EU och deltar i beslutsfattande om alla
möjliga frågor. Självklart påverkar besluten hur det
slutligen blir. Ingen kan ha undgått Margareta Win-
bergs kamp för bättre förhållanden för djuren. Även
på en rad andra områden har vi tagit initiativ och
verkat aktivt för våra intressen.
En av grunderna för vår demokrati är den öppen-
het som finns i svensk förvaltning. Därvidlag skiljer
vi i Norden oss från flera andra EU-länder som har en
annan tradition. Danmark har tagit initiativ när det
gäller att öka öppenheten i rådsarbetet. Där har Sveri-
ge, som medlem, nu snabbt anslutit sig. Vi har lagt
egna förslag.
Jag redogjorde för detta här i kammaren för en
månad sedan. Förra måndagen togs beslut i frågan i
allmänna rådet. Resultatet innebär att det blir ett of-
fentliggörande utan undantag av omröstningsresultat i
rådet, fler öppna rådsdebatter, bättre förhandsinfor-
mation inför rådsmöten, offentliggörande av texter på
ett annat sätt än tidigare, förbättrade möjligheter för
allmänheten att ta del av resultaten av rådsmötena.
Förändringen är inte så långtgående som vi i Sverige
önskade, men det är ett steg på vägen mot ökad öp-
penhet.
Regeringen nöjer sig självklart inte med detta,
utan planerar ytterligare initiativ inför regeringskonfe-
rensen 1996. Frågan om öppenhet kommer med all
säkerhet upp på regeringskonferensen. Det kommer vi
att se till. Sverige kommer givetvis att ha en aktiv roll
i den frågan.
Efter toppmötet i Essen har en kraftsamling ägt
rum i EU för att uppfylla de krav på förbättrad ar-
betsmarknadspolitik som regeringscheferna ställde.
Flera kommissionärer har kommit med nya förslag
som skall skapa nya jobb, investera i kunskap och
människor och göra EU konkurrenskraftigt. I det
arbetet är Sverige aktivt och pådrivande. Inför rege-
ringskonferensen 1996 kommer vi att återkomma till
EU-nämnden med flera förslag på hur man skall ge
sysselsättningsfrågan ännu större plats i EU.
När jag talar om sysselsättning vill jag passa på att
ge ett exempel på hur man inom EU arbetar med ett
direktiv som genom miljöförbättringar kan få direkta
konsekvenser också för sysselsättningen. Det är ett
direktiv som går ut på att man skall sänka blyhalten i
dricksvatten från 0,05 mg till 0,01 mg per liter. Det
planeras att genomföras under en 15-årsperiod. Det
skulle betyda att man måste göra investeringar och
ombyggnader av vattenanläggningar o.dyl. för unge-
fär 300 miljarder svenska kronor. Man räknar med att
förbättrade vattenledningar i hushållen kräver inves-
teringar på 900 miljarder svenska kronor. Var och en
kan själv räkna ut att om detta direktiv förverkligas
kommer det att skapa många nya jobb länge.
Inom det europeiska socialdemokratiska partiet
har vi nu inför toppmötet i Cannes arbetat fram en
rapport om hur bättre miljö kan ge flera jobb.
Herr talman! Europas politiker måste ta uppgiften
att skapa ett medborgarnas Europa på allvar. Att stär-
ka kvinnors makt och inflytande i Europa är då ett
viktigt mål för att stärka demokratin. Därför har Sve-
rige, tillsammans med Spanien, tagit initiativ på jäm-
ställdhetens område. Det är ett initiativ som rör olika
områden och plan. Det är konkreta mål för kvinnore-
presentationen inom EU:s institutioner och tidpunkten
när dessa mål skall vara uppnådda. Det rör förändring
av åldersgränserna för tjänstetillsättning inom EU och
förslag om ett permanent ministerråd för jämställdhet.
Sverige och Spanien skall inför regeringskonfe-
rensen 1996 också föreslå att jämställdhetsfrågorna
tas upp på ett mer övergripande sätt i EU:s fördrag.
Slutligen kommer vi i ljuset av EU:s Medelhav-
sinitiativ att arbeta för att EU särskilt uppmärksammar
situationen för kvinnorna i Nordafrika. Det är natur-
ligtvis också viktigt eftersom det finns så många in-
vandrarkvinnor från Nordafrika i EU.
Herr talman! Regeringen har redogjort för EU-
strategin på miljöområdet i en skrivelse. Jag vill sär-
skilt framhålla framgången i kampen mot försurning-
en. Vid miljöministermötet i mars togs frågan upp på
svenskt initiativ. Kommissionen har lovat att ta fram
en strategi som tidigare har saknats. I EU är det nöd-
vändigt att samarbeta med andra länder för att nå
framgång. Därför är det glädjande att vi på miljöom-
rådet har haft framgång för det sättet att arbeta. Kon-
takter med Spanien har lett till en gemensam strategi
att i höst ta upp gemensamma miljöproblem som finns
i Östersjön och Medelhavet.
Regeringen sonderar också möjligheten att samar-
beta med Tyskland om ett initiativ när det gäller
återvinning, kretslopp och kemikalier.
Ett annat område där Sverige har höga ambitioner
är arbetet mot social segregation, problem och möj-
ligheter i storstäder samt kamp mot droger. Allt detta
ryms inom EU:s fattigdomsprogram. Sverige vill
förbättra det som görs. Socialdepartementet har därför
haft sonderande samtal med Frankrike för att se om vi
skulle kunna göra något gemensamt när det gäller att
få till stånd ett mer konkret samarbete inom EU mot
fattigdom och social segregering.
Herr talman! Ett område där Sverige under våren
spelat en aktiv och pådrivande roll är frihandeln och
förstärkandet av det transatlantiska samarbetet.
Många tankar om hur det skulle kunna gå till har
kommit fram de senaste månaderna från politiker på
ömse sidor om Atlanten. Det är viktigt att inte Europa
och Nordamerika glider isär. Om de två största han-
delsaktörerna kommer i konflikt med varandra tar den
allmänna frihandeln stryk. Den nya världshandelsor-
ganisationen WTO skulle då få en dålig start.
Vi bör skapa förtroende genom att ta fram områ-
den där Europa och Nordamerika kan avveckla reste-
rande handelshinder. De resultat som uppnås kan
föras vidare till värlshandelsorganisationen. Även här
söker vi samarbete med andra EU-länder, exempelvis
Storbritannien. Jag har föreslagit att man inlednings-
vis inriktar sig på att avskaffa det som kallas icke-
tariffära handelshinder inom de områden där det finns
tillväxtindustrier, högteknologi och informationstek-
nik. Jag menar också att man skall utnyttja de positiva
erfarenheter vi har av EES-processen. Varför inte
skapa ett transatlantiskt ekonomiskt samarbetsområ-
de?