Herr talman! Jag blev bekymrad när jag hörde
Mats Hellström svara att han inte ville förespråka den
arbetsmarknadspolitik som den förra regeringen be-
drev. Jag förstod då att han kanske vill förespråka den
arbetsmarknadspolitik som bedrevs innan dess. Det
var ändå den som ledde till det arbetslöshetens stålbad
som också dess konstruktör förutsåg att vi skulle
hamna i om den inte lyckades.
Vi har tyvärr en mycket negativ erfarenhet från
Europa av just socialistisk ekonomisk politik eller
socialdemokratiska partiers ekonomiska politik.
Frankrike har 14 års erfarenhet av Mitterrand. Spani-
en har lång erfarenhet av Gonzales. Det är länder som
inte har klarat sig så särskilt väl utan har hög eller
t.o.m. extremt hög arbetslöshet.
Vi har själva erfarenheter av den tredje vägens
politik: Vi har låga reallöner och hög arbetslöshet i
Sverige.
Vi har också erfarenheter av vad det innebär att
stå utanför EU. Vi stod utanför mycket länge, längre
än de flesta andra i Västeuropa. Vi vet att Sverige
under den perioden kanske har drabbats hårdare av
utanförskapet än vad vi själva har insett. Enligt
OECD är Sverige det land som har klarat den eko-
nomiska utvecklingen sämst under 70- och 80-tal
fram till början av 90-talet. Det bör man ha med i
minnet när man diskuterar effekterna av det svenska
medlemskapet.
Helena Nilsson undrade om man behöver ha så
bråttom. Det behöver man kanske inte, men i två
avseenden tror jag att man måste ha bråttom. Det ena
gäller att möjliggöra tillträdet för de central- och
östeuropeiska länderna, och det andra att se till att den
europeiska unionen kan få kraften att förhindra ett
andra Sarajevo. I det avseendet tror jag att det är
viktigt att gå fram om än inte med hast så utan att
tappa tempo.
Jag noterar att Miljöpartiets företrädare inte kom-
menterar det faktum att Miljöpartiet ofta är mest
långtgående i EU-nämnden vad gäller viljan att ha
centrala detaljerade regler.