Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Hälsovård, sjukvård och social omsorg

ROLAND LARSSON (c), 1997-12-15 (riksmöte 1997/98).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Herr talman! Låt mig börja med att kort kommen-

tera de arbetsformer som vi nu har kring budgeten och

budgetförslagen. Jag tycker att det är svårt att få en

riktigt bra struktur på debatten med utgångspunkt i det

sätt som vi behandlar budgeten på. Det måste vara

viktigt att medborgarna i landet får en bild av vad som

är de olika partiernas långsiktiga mål för en verksam-

het och vad som är budgetfrågor för närmast liggande

budgetår. Det framgår inte riktigt tydligt nu.

De partier som har andra budgetförslag kan också

i det väva in frågan om de långsiktiga målen, medan

för partier som Centern som har samma ramar som

regeringen öppnas inte samma möjlighet att få disku-

tera de långsiktiga frågorna. Som ett exempel på det

kan nämnas tandvårdsförsäkringen, där det från alla

partier har föreslagits andra budgetramar än de rege-

ringen och Centern har föreslagit. Där är det stor

möjlighet att få en sådan debatt. Vi har också lagt

fram ett mycket omfattande motionsförslag om tand-

vårdsförsäkringen, men det förslaget kom upp i sär-

skild ordning vid en särskild debatt tidigare. Jag vill

säga, herr talman, att det är viktigt att fundera på de

här arbetsformerna framöver så att det inte blir att de

långsiktiga målen kastas in som jästen efter degen i en

budgetdebatt. Nog om detta.

En stark ekonomi är naturligtvis en förutsättning

för att välfärdssamhället skall fungera. Genom att vi i

Centerpartiet haft modet att ta det ansvar som det

modet för med sig kan vi medverka i den ekonomiska

saneringen både i samarbete med den nuvarande re-

geringen och under arbetet tillsammans med den

förra. Det är viktigt att komma ihåg att det här arbetet

inte har börjat nu utan faktiskt började redan då. Vi

har varit modiga att ta det ansvaret, och jag tycker att

vi i hög grad bör kunna ta på oss äran av att vi nu

håller på att få en ekonomi i balans, att vi är på rätt

väg i Sverige för att skapa de förutsättningar som

krävs för ett gott välfärdssamhälle där alla människor

kan leva i trygghet.

Det har också gett oss möjligheter att efter flera

års besparingar ge ökade resurser till kommunerna

och landstingen så att de kan utföra sin viktiga del av

vården och omsorgen. Det är här som tyngdpunkten

ligger. Genom de 4 miljarder kronor som anslås mer

för 1998 och de 8 miljarder som anslås mer för 1999

- inalles blir det 16 miljarder kronor mer till kom-

munsektorn - har förutsättningarna för en förbättring

av vård och omsorg skapats genom den saneringspo-

litik som vi har bidragit till.

Centerns mål för vården och den sociala omsorgen

är solidarisk finansiering. Grunden för finansieringen

skall vara våra gemensamma skatteintäkter. Visst

skall man ha kompletterande finansiering via avgifter,

och visst skall man kunna på annat sätt ta in pengar

till vården, men grunden måste vara det som man får

in via skatter.

Vård och social service skall utgå från människors

vårdbehov, inte från deras förutsättningar att betala.

Utformningen av vården, så som den organisatorisk

skall vara, skall utgå från medborgarperspektivet.

Medborgarens uppfattning om vilken typ av organi-

sation han eller hon vill ha på verksamheten skall vara

utgångspunkten för utformningen av vården, var den

skall finnas geografiskt och på vilket sätt den organi-

satoriskt skall tillhandahållas.

Valfrihet är en viktig del i vård och omsorg.

Människor måste kunna välja vilken vårdgivare man

skall ha när man behöver vård och omsorg. Vem som

producerar vården får inte stå strid med den solidaris-

ka finansieringen. Så länge samhället svarar för en

huvuddel av kostnaderna skall också samhället ställa

krav på dem som tillhandahåller vården så att det sker

i de former som man vill.

Det är viktigt att den vård och omsorg som vi be-

höver finns nära, att vi har nära till vårdcentralen, att

vårdcentralen kan se ut så som vi själva som medbor-

gare tycker att den skall se ut. Ett effektivt utnyttjande

av resurserna genom samverkan är också en viktig

faktor som måste tas till vara.

Det sägs ibland att partierna här i landet står var-

andra ideologiskt alltför nära för att det skall vara lätt

för medborgarna att se var gränserna och skiljelinjer-

na går. När vi nu står inför ett valår är det viktigt att

klargöra för väljarna var skiljelinjerna går. Det finns

väl inget område där det är så tydligt var gränserna

går som inom området social välfärd. Det är många

som i debatten kanske föreställer sig att skiljelinjen

går mellan å ena sidan Socialdemokraterna och Cen-

tern och å andra sidan Moderaterna, Folkpartiet och

Kristdemokraterna. Men i realiteten går faktiskt den

här skiljelinjen mellan Moderaterna, som radikalt

söker sig bort från den solidariskt finansierade välfär-

den, och alla övriga partier, som på olika sätt visserli-

gen vill reformera det nuvarande välfärdssystemet

men ändå bibehålla den gemensamma grunden med

den gemensamma finansieringen.

De moderata skattesänkningslöftena bygger på att

det sker en omfattande neddragning av den med

skattemedel finansierade sociala tryggheten, vården

och omsorgen. Medan skillnaden mellan s, c, fp och

kd när det gäller anslag till den här delen av verksam-

heten är försumbar, vill Moderaterna, inklusive de

statliga pengar som går till kommunerna, skära ned

kostnaderna med 20, 30 och så småningom

40 miljarder kronor.

Det moderata budgetförslaget innebär fram till år

2000 minskat ekonomiskt utrymme för staten och

kommunerna med närmare 67 miljarder kronor. Det

är pengar som till största delen skall tas från den so-

ciala sektorn. Detta skall läggas ovanpå de besparing-

ar på 126 miljarder kronor som redan har genomförts

och som i hög grad fått bäras av social omsorg och

vård. Det finns en uppenbar risk för att ett sådant

system som det som Moderaterna förordar leder till

en felaktig fördelning av resurserna. Det finns en

uppenbar risk för att vi går mot ett samhälle där peng-

arna mer än behoven styr vården och omsorgen.

Tanken på att via en obligatorisk försäkring i

stället för via skatter betala för sin trygghet, är något

som vi från Centern kan acceptera så länge det gäller

att försäkra sig mot inkomstbortfall av olika slag. Men

att överlämna till Folksam och Skandia att bedöma

när man behöver sjukvård eller omsorg är något helt

annat. Det är något som vi i varje fall inte kan accep-

tera. Såvitt jag förstår kan inte heller Folkpartiet eller

Kristdemokraterna acceptera det.

För Centern är det den solidariska finansieringen

och detta med vård efter behov som skall vara grund-

bulten när det gäller vården och omsorgen. Ett system

där den som har små behov av vård och omsorg och

tjänar mycket vinner mest, och där den som har låg

inkomst men stora behov förlorar mest, kan vi från

Centern inte acceptera.

Därför vill vi behålla den solidariskt finansierade

välfärden, men vi vill göra reformer som går mot

valfrihet, närhet och ett effektivare resursutnyttjande.

Debatten

Hämtad sida: 50

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

ROLAND LARSSON (c): Hälsovård, sjukvård och social omsorg (1997-12-15) — PRESS0