Herr talman! Låt mig börja med att kort kommen-
tera de arbetsformer som vi nu har kring budgeten och
budgetförslagen. Jag tycker att det är svårt att få en
riktigt bra struktur på debatten med utgångspunkt i det
sätt som vi behandlar budgeten på. Det måste vara
viktigt att medborgarna i landet får en bild av vad som
är de olika partiernas långsiktiga mål för en verksam-
het och vad som är budgetfrågor för närmast liggande
budgetår. Det framgår inte riktigt tydligt nu.
De partier som har andra budgetförslag kan också
i det väva in frågan om de långsiktiga målen, medan
för partier som Centern som har samma ramar som
regeringen öppnas inte samma möjlighet att få disku-
tera de långsiktiga frågorna. Som ett exempel på det
kan nämnas tandvårdsförsäkringen, där det från alla
partier har föreslagits andra budgetramar än de rege-
ringen och Centern har föreslagit. Där är det stor
möjlighet att få en sådan debatt. Vi har också lagt
fram ett mycket omfattande motionsförslag om tand-
vårdsförsäkringen, men det förslaget kom upp i sär-
skild ordning vid en särskild debatt tidigare. Jag vill
säga, herr talman, att det är viktigt att fundera på de
här arbetsformerna framöver så att det inte blir att de
långsiktiga målen kastas in som jästen efter degen i en
budgetdebatt. Nog om detta.
En stark ekonomi är naturligtvis en förutsättning
för att välfärdssamhället skall fungera. Genom att vi i
Centerpartiet haft modet att ta det ansvar som det
modet för med sig kan vi medverka i den ekonomiska
saneringen både i samarbete med den nuvarande re-
geringen och under arbetet tillsammans med den
förra. Det är viktigt att komma ihåg att det här arbetet
inte har börjat nu utan faktiskt började redan då. Vi
har varit modiga att ta det ansvaret, och jag tycker att
vi i hög grad bör kunna ta på oss äran av att vi nu
håller på att få en ekonomi i balans, att vi är på rätt
väg i Sverige för att skapa de förutsättningar som
krävs för ett gott välfärdssamhälle där alla människor
kan leva i trygghet.
Det har också gett oss möjligheter att efter flera
års besparingar ge ökade resurser till kommunerna
och landstingen så att de kan utföra sin viktiga del av
vården och omsorgen. Det är här som tyngdpunkten
ligger. Genom de 4 miljarder kronor som anslås mer
för 1998 och de 8 miljarder som anslås mer för 1999
- inalles blir det 16 miljarder kronor mer till kom-
munsektorn - har förutsättningarna för en förbättring
av vård och omsorg skapats genom den saneringspo-
litik som vi har bidragit till.
Centerns mål för vården och den sociala omsorgen
är solidarisk finansiering. Grunden för finansieringen
skall vara våra gemensamma skatteintäkter. Visst
skall man ha kompletterande finansiering via avgifter,
och visst skall man kunna på annat sätt ta in pengar
till vården, men grunden måste vara det som man får
in via skatter.
Vård och social service skall utgå från människors
vårdbehov, inte från deras förutsättningar att betala.
Utformningen av vården, så som den organisatorisk
skall vara, skall utgå från medborgarperspektivet.
Medborgarens uppfattning om vilken typ av organi-
sation han eller hon vill ha på verksamheten skall vara
utgångspunkten för utformningen av vården, var den
skall finnas geografiskt och på vilket sätt den organi-
satoriskt skall tillhandahållas.
Valfrihet är en viktig del i vård och omsorg.
Människor måste kunna välja vilken vårdgivare man
skall ha när man behöver vård och omsorg. Vem som
producerar vården får inte stå strid med den solidaris-
ka finansieringen. Så länge samhället svarar för en
huvuddel av kostnaderna skall också samhället ställa
krav på dem som tillhandahåller vården så att det sker
i de former som man vill.
Det är viktigt att den vård och omsorg som vi be-
höver finns nära, att vi har nära till vårdcentralen, att
vårdcentralen kan se ut så som vi själva som medbor-
gare tycker att den skall se ut. Ett effektivt utnyttjande
av resurserna genom samverkan är också en viktig
faktor som måste tas till vara.
Det sägs ibland att partierna här i landet står var-
andra ideologiskt alltför nära för att det skall vara lätt
för medborgarna att se var gränserna och skiljelinjer-
na går. När vi nu står inför ett valår är det viktigt att
klargöra för väljarna var skiljelinjerna går. Det finns
väl inget område där det är så tydligt var gränserna
går som inom området social välfärd. Det är många
som i debatten kanske föreställer sig att skiljelinjen
går mellan å ena sidan Socialdemokraterna och Cen-
tern och å andra sidan Moderaterna, Folkpartiet och
Kristdemokraterna. Men i realiteten går faktiskt den
här skiljelinjen mellan Moderaterna, som radikalt
söker sig bort från den solidariskt finansierade välfär-
den, och alla övriga partier, som på olika sätt visserli-
gen vill reformera det nuvarande välfärdssystemet
men ändå bibehålla den gemensamma grunden med
den gemensamma finansieringen.
De moderata skattesänkningslöftena bygger på att
det sker en omfattande neddragning av den med
skattemedel finansierade sociala tryggheten, vården
och omsorgen. Medan skillnaden mellan s, c, fp och
kd när det gäller anslag till den här delen av verksam-
heten är försumbar, vill Moderaterna, inklusive de
statliga pengar som går till kommunerna, skära ned
kostnaderna med 20, 30 och så småningom
40 miljarder kronor.
Det moderata budgetförslaget innebär fram till år
2000 minskat ekonomiskt utrymme för staten och
kommunerna med närmare 67 miljarder kronor. Det
är pengar som till största delen skall tas från den so-
ciala sektorn. Detta skall läggas ovanpå de besparing-
ar på 126 miljarder kronor som redan har genomförts
och som i hög grad fått bäras av social omsorg och
vård. Det finns en uppenbar risk för att ett sådant
system som det som Moderaterna förordar leder till
en felaktig fördelning av resurserna. Det finns en
uppenbar risk för att vi går mot ett samhälle där peng-
arna mer än behoven styr vården och omsorgen.
Tanken på att via en obligatorisk försäkring i
stället för via skatter betala för sin trygghet, är något
som vi från Centern kan acceptera så länge det gäller
att försäkra sig mot inkomstbortfall av olika slag. Men
att överlämna till Folksam och Skandia att bedöma
när man behöver sjukvård eller omsorg är något helt
annat. Det är något som vi i varje fall inte kan accep-
tera. Såvitt jag förstår kan inte heller Folkpartiet eller
Kristdemokraterna acceptera det.
För Centern är det den solidariska finansieringen
och detta med vård efter behov som skall vara grund-
bulten när det gäller vården och omsorgen. Ett system
där den som har små behov av vård och omsorg och
tjänar mycket vinner mest, och där den som har låg
inkomst men stora behov förlorar mest, kan vi från
Centern inte acceptera.
Därför vill vi behålla den solidariskt finansierade
välfärden, men vi vill göra reformer som går mot
valfrihet, närhet och ett effektivare resursutnyttjande.