Herr talman! Det har gått drygt tre år av mandat-
perioden, år när statens finanser varit i svår obalans.
Därför har varje budget som lagts fram under denna
tid kännetecknats av nedskärningar på snart sagt alla
områden, samtidigt som också skattehöjningar ge-
nomförts.
Två av de områden som vi med all makt försökt
freda från besparingar, vård och omsorg, finns inom
detta utskotts ansvarsområde. De har ändå påverkats,
bl.a. genom den höga arbetslösheten, som är en kraf-
tig påfrestning på kommunernas ekonomi.
Avsikten med våra åtgärder har varit att genom
allas medverkan få ekonomin i god ordning, så att
våra välfärdssystem skall kunna tryggas för framtiden.
Vi har nu kommit fram till en vändning, så att vi kan
förstärka välfärden på flera områden. Vård och om-
sorg tillförs mer pengar.
Jag välkomnar därför att vi får tillfälle att prata
om hur vi tycker att det svenska välfärdssamhället
skall se ut. I många delar är vi överens, men det finns
också tydliga skiljelinjer.
För socialdemokraterna är den generella välfärden
oerhört viktig. Den skall omfatta alla. De olika trygg-
hetsförsäkringarna skall vara just trygga, något att
långsiktigt lita på för alla.
Vi anser att alla efter förmåga genom skatterna
skall bidra till välfärden, till ett socialt trygghetssys-
tem, skola, vård och omsorg. Vi bidrar också, och i
olika skeenden i livet får vi del av det som vi bidragit
till. Det är solidaritet och fördelning mellan grupper
som den generella välfärden handlar om.
Om alla som betalar skatt också får något tillbaka,
är de också intresserade av att barnomsorgen, skolan,
sjukvården och äldrevården skall fungera för alla och
ha god kvalitet.
Docent Stefan Svallfors vid Umeå universitet har
undersökt hur den svenska välfärden har folkets stöd.
Han konstaterar att stödet för vår gemensamt finansie-
rade och offentligt drivna välfärd har varit starkt och
stabilt och i många fall också ökat de senaste 15 åren.
Stödet för den skattefinansierade välfärden är starkt,
och framför allt gäller det beträffande sjukvården och
äldreomsorgen.
Herr talman! Ändå är den generella välfärden ifrå-
gasatt, och det har inte minst med landets ekonomi att
göra. Det finns de som av ideologiska skäl vill ha helt
andra modeller och som använder ekonomin som ett
argument. De vill ha selektiva behovsprövade model-
ler som innebär att bara de sämst ställda får bidrag,
och de argumenterar för privata försäkringslösningar.
Men då frågar jag: Vilket försäkringsbolag vill
försäkra den som ofta är sjuk, den som har ett högris-
kyrke? Och vad skulle det kosta? Vem skulle ha råd?
Välfärd och ekonomi har ett starkt samband. Ge-
nerell välfärd är beroende av statens ekonomi. Det var
just mot den bakgrunden som vi valde att sanera lan-
dets ekonomi.
Detta har ibland tolkats så att vi socialdemokrater
övergivit vår målsättning, men det är precis tvärtom.
Om vi inte haft modet att göra någonting utan hade
gått på i den borgerliga regeringens spår, hade landets
ekonomi raserats, och då hade vi inte kunnat försvara
välfärden.
Nu har vi genom den förda politiken råd att höja
den till mer rimliga nivåer igen, och vi har råd att
prioritera vården, omsorgen och skolan. År 2000 blir
anslaget till vård, omsorg och skola 16 miljarder
högre.
I debatten om äldreomsorgen tidigare i höst här i
kammaren sade Gullan Lindblad, moderaterna, bl.a.:
"Jag är beredd att säga att äldrevården får kosta vad
den behöver kosta om den sköts effektivt och med
god kvalitet."
Jag blev väldigt glad över att hon som moderat fö-
reträdare uttalade detta. Samtidigt blir jag förbryllad
när jag ser de moderata motionerna och lyssnar till
andra moderata företrädare. Moderaterna säger nej till
nivåhöjningen till kommuner och landsting för 1999
och 2000.
Samtidigt menar de att kommunerna skall kunna
sänka sina skatter med 3 kr till år 2000. Enligt deras
egna beräkningar skall en skattekrona, motsvarande
omkring 9,6 miljarder, finansieras genom ytterligare
besparingar i kommuner och landsting. Vad kommer
det att betyda för vård och omsorg till barn och äldre?
Dessutom vill moderaterna sänka skatterna med ca
100 miljarder kronor eller mer, och det oroar mig.
Varifrån skall pengarna för att finansiera detta tas?
Det går helt enkelt inte ihop att sänka skatterna så
mycket och samtidigt ha ett offentligt trygghetssystem
som lever upp till människornas förväntningar och
behov. Var skall pengarna tas?
Jag inledde med att säga att det finns tydliga skil-
jelinjer, och här syns skiljelinjen väl mellan oss och
moderaterna.
Jag har också noterat att flera andra partier än mo-
deraterna har olika förslag till höjning av anslag på
det här området. Jag har bemödat mig om att tränga
igenom helheten i era förslag, men jag har inte funnit
att de är så genomarbetade att de ens är genomförbara
i alla delar. Då kan de inte heller accepteras som
grund för budgeten 1998. Jag noterar dock med glädje
att vi är överens om att vård och omsorg behöver
tillföras ytterligare resurser.
Centerpartiet har dessutom varit med om att fatta
de svåra beslut som har gjort denna resursförstärkning
möjlig.
Herr talman! Sedan lång tid tillbaka har Sverige
haft anseende som ett framgångsrikt land när det
gäller vård och omsorg. Men neddragningarna har satt
spår. De ekonomiska förutsättningar som nu finns vill
vi använda för att rätta till bristerna. Vi vill utveckla
välfärden när det gäller rättvisan, och då är kampen
mot arbetslösheten den viktigaste insatsen. Men den
skall kompletteras med en politik som på område efter
område främjar rättvisa och samhörighet. Sänkt ar-
betslöshet frigör resurser.
Vi vill ha en generell välfärd, där målet är att alla
människor ges förutsättningar att leva ett gott liv. Vi
tycker att vård och omsorg skall kännetecknas av
trygghet, kvalitet och delaktighet.
Det kommer senare i denna debatt ett fördjupat
avsnitt om sjukvårdspolitiken, men jag vill anföra
några exempel för att visa på att brister inom det
nuvarande systemet kan åtgärdas. Det ger inte anled-
ning till det systemskifte som moderaterna föresprå-
kar.
Herr talman! Verkligheten visar att vårdköerna
måste minska. Något annat är inte rimligt. Det är bl.a.
till detta de nya pengarna måste användas. Vården
skall ha god kvalitet.
Det innebär att vi behöver använda nya och bättre
metoder, och det kräver förändringar i strukturer. Det
kan innebära att personal behöver utbilda sig ännu
mer. Personalen är kunnig, men ny viktig kunskap och
erfarenhet tillförs hela tiden, och den måste föras ut
brett genom kompetensutveckling.
Det är viktigt att vi inser att de äldre som vårdas i
eget boende är betydligt mer sjuka än vad som förut-
sågs då ädelreformen genomfördes. Det måste vi ta
konsekvenserna av. Nya viktiga kunskaper behöver
föras ut som handlar om vård av psykiskt sjuka i
hemmen och de vi kallar äldre äldre. Det rör inte
minst läkarkåren. Att bedöma symtom och förskriva
mediciner för de äldre är en kvalificerad uppgift.
Över- och undermedicinering är tyvärr förekomman-
de.
Vi har också tidigare i vårt utskott uppmärksam-
mat att läkarinsatserna för äldre i särskilt boende är
otillräckliga. Det får inte fortgå.
Det har tydliggjorts i den offentliga debatten och
genom Socialstyrelsens tillsyn att det finns eller riske-
rar att bli allvarliga brister inom äldrevården. Det tar
vi på största allvar.
Personalen har en oerhört viktigt roll i en bra vård
och omsorg. Jag vill vara tydlig och säga: Vården
behöver förstärkning av personal, kompetens och en
god arbetsledning.
Som ni vet formuleras just nu av socialministern
ett nationellt handlingsprogram för äldre, och Social-
styrelsen har fått tillskott för att förstärka tillsynen av
vården. Många för patienten viktiga förändringar
håller på att beredas inom Socialdepartementet. Olika
utredningar har lämnat förslag till åtgärder när det
gäller ökad delaktighet och inflytande och valfrihet
för patienten. Det handlar också om bemötandet i
vården.
Landsting och kommuner arbetar för att utveckla
samverkan mellan olika vårdformer. Läkartillgång i
vårdformer med eget boende är ett exempel. Det är
människors behov som skall vara utgångspunkten,
och det finns utrymme för olika produktionsformer i
vården. Lagen ställer nu samma krav på alla.
Jag har redovisat brister. När vi nu fått en bättre
ekonomi, och vi har en tillsyn som kan analysera
bristerna, kan vi sätta in åtgärderna precis där de
behövs. Det är fullt möjligt att åstadkomma detta utan
systemskiften som innebär övergång till olika försäk-
ringslösningar eller att låta marknaden styra.
Låt oss bilda en bred front mot alla idéer om att
införa ett hela havet stormar på vårdens och trygghe-
tens område genom moderaternas olika förslag på
dessa områden.
Socialförsäkringarna har diskuterats tidigare i dag,
och jag hänvisar till den debatten.
Herr talman! Detta är i korta drag hur vi social-
demokrater ser på välfärden i Sverige. Det finns en
viktig ideologisk skiljelinje i svensk politik. Den finns
i synen på den gemensamma sektorn. Vi kan inte
acceptera uppfattningen att offentliganställda inte kan
vara effektiva eller inte har riktiga jobb eller att våra
socialförsäkringar skulle skapa för mycket trygghet
eller vara ett hot mot tillväxten.
Välfärd medverkar till ekonomisk stabilitet och
tillväxt. För oss är det självklart att värna och utveck-
la välfärden. På så sätt får vi ett bra samhälle för alla.
Jag yrkar bifall till hemställan i socialutskottets
betänkande.