Fru talman! Jag känner mig nästan litet frestad att
fortsätta det replikskifte som var alldeles nyss. Det
var mycket intressant får jag lov att säga. Jag skall
hålla mig till det jag hade tänkt säga, men jag hade
bra gärna velat blanda mig i.
Fru talman! Folkpartiet har genom åren ägnat stor
kraft åt arbetet med att skapa bättre villkor för det
glömda Sverige; för gamla och sjuka på långvården,
för barn som far illa och inte minst för människor med
funktionshinder och deras familjer.
Genomförandet av handikappreformen var för
Folkpartiet mycket angeläget. Det är därför med stor
oro och sorg som vi under de senaste åren har sett de
förändringar som regeringen med hjälp av Centerpar-
tiet har genomfört och som har urholkat handikappre-
formen.
Alltför många gånger under de senaste åren har vi
debatterat förändringarna inom handikappreformen
här i kammaren, och beslut har fattats. Reformen är
ny men ändå ständigt utsatt för förändringar. Det
väcker mycket oro och bekymmer för dem som har
rätt till reformen, en oro som borde ha besparats dem
med tanke på alla andra bekymmer de har. Dessutom
blir det ju också en oro för framtiden. Vad händer
nästa gång?
Den senaste förändringen, som kom i samband
med vårbudgeten 1997, var ju när Socialdemokrater-
na och Centern ansåg det prioriterat att, samtidigt som
man tecknade in miljardöverskott i de offentliga fi-
nanserna, spara ett par hundra miljoner kronor på
assistansersättningen.
Handikappreformen urholkas bl.a. genom att ett
större ansvar vältras över på kommunerna. Det blir
delvis en återgång till situationen före reformen, då
människor med funktionshinder ofta fick finna sig i
att servicen radikalt kunde skilja sig åt mellan olika
kommuner.
Försämringarna handlar inte bara om pengar. De
handlar också om innehållet. Genom den s.k. scha-
bloniseringen försämras situationen radikalt för en-
skilda funktionshindrade och för flera brukarkollektiv.
Det bekräftades ju också vid socialutskottets utfråg-
ning om handikappreformen tidigare i höst.
Fru talman! Enligt LSS skall även de med psykis-
ka funktionshinder räknas till personkretsen. Enligt
Socialstyrelsens utvärdering av handikappreformen så
är denna grupps behov väldigt eftersatt. Det finns
därför all anledning att regeringen ser till att lagstift-
ningen följs även för gruppen med psykiska funk-
tionshinder.
Vi menar att de rättigheter som LSS och LASS
givit personer med funktionsnedsättning och deras
anhöriga inte får försämras. Den personliga assisten-
ten bör snarare användas mer i arbetslivet och i studi-
everksamheten. Assistentens insatser i skolarbetet och
på dagis skall utvecklas så att den enskilde känner
trygghet i att allt kring hans eller hennes person fun-
gerar så bra att alla övriga krafter kan användas till att
satsa på skolarbetet eller den pedagogiska leken.
Förändringarna i rätten till personlig assistans
måste återställas. Återupprättandet av handikappre-
formen kommer för Folkpartiet i första rummet. När
det väl är gjort och ekonomin ger utrymme finns det
anledning att blicka framåt mot nya reformer.
Folkpartiet har därför i sin budget anslagit drygt
1,4 miljarder mer än vad regeringen hade föreslagit
för att handikappreformen skulle kunna återställas.
Det återstår nu bara att konstatera att Socialdemokra-
terna och Centerpartiet har funnit att andra områden
är viktigare att prioritera.
Kerstin Warnerbring sade att handikappreformen
har varit en revolution och att protesterna och våra
förslag bara kommit till för att vi skall ta politiska
poäng. Hon sade också att det är en långsiktig finansi-
ering som är viktig. En sådan är vi i Folkpartiet libera-
lerna beredda att se till att vi får, så att människorna
kan känna sig trygga. Vi gör den prioriteringen.
Fru talman! Jag vill också beröra stödet till re-
kreationsanläggningar för handikappade, och jag vill
ta ett exempel.
Mättringe är en rekreationsanläggning för handi-
kappade. Syftet med anläggningen är att erbjuda barn,
ungdomar och vuxna med funktionshinder samt deras
familjer en rekreation i en tillgänglig miljö med sär-
skild personal och service. Det är en rekreation som
för många är ytterst välbehövlig och som inte går att
få i andra miljöer, som t.ex. de som icke funktions-
hindrade kan använda. Jag tänker t.ex. på promenader
i skog och mark, att sola och bada vid en badstrand.
Detta är möjligt även för svårt funktionshindrade i
Mättringe. En tids vistelse där kan betyda att både den
funktionshindrade och de anhöriga orkar ytterligare
en tid.
De olika organisationerna har tagit ett betydande
ansvar för anläggningarna, och det är därför som
samhället via särskilda statsbidrag har stött verksam-
heten. Regeringen ville i budgeten dra ned på stödet
till anläggningarna med 6 miljoner kronor. Vi avvisar
denna besparing. Utskottets majoritet har till viss del
tillgodosett våra krav och tillfört ytterligare medel,
men vi anser att hela summan på 6 miljoner kronor
borde ha avsatts.
Fru talman! Våra förslag om förbättringar inom
handikappområdet har ju avvisats genom riksdagens
beslut den 20 november, och jag kan därför bara
hänvisa till det särskilda yttrande som jag har lämnat
till betänkandet.