Herr talman! Den 20 november i år beslutade
riksdagen om de ekonomiska ramarna för de olika
utgiftsområdena. Den budget som antogs stöddes av
Socialdemokraterna och Centerpartiet. Folkpartiet
liberalerna har i sina parti- och kommittémotioner
förordat en alternativ budget. Vårt budgetförslag har
temat jobb, vård och skola. Det innebär i huvuddrag
sänkta skatter för företagare och tillväxt med utgift-
sökningar framför allt när det gäller vård och omsorg.
Eftersom vårt alternativ till budget har fallit, har
jag inte deltagit i utskottets beslut om anslagsfördel-
ning under bl.a. utgiftsområdet och målen och, herr
talman, jag vill hänvisa till mitt särskilda yttrande i
betänkandet.
Herr talman! Folkpartiet står naturligtvis för en
solidariskt finansierad sjukvård. Vi har alltså inte
ändrat uppfattning. Roland Larsson kan vara lugn. Att
sedan andra än t.ex. landstingets anställda kan utföra
vården, är en helt annan sak. Det är i hög grad väl-
kommet för att vi skall kunna höja kvaliteten på vår-
den och skapa möjligheter att ha andra arbetsgivare.
Svensk sjukvård står sig väl i internationell jämfö-
relse när det gäller personalens kompetens och den
tekniska utvecklingen. Men samtidigt måste vi konsta-
tera att svensk sjukvård är i kris. Kristecknen blir allt
flera.
Operationsköerna växer. Många människor lider i
väntan på behandling.
Tiotusentals gamla får inte den hemsjukvård eller
den hemtjänst de behöver för att kunna leva ett
mänskligt och värdigt liv.
Patienter skickas hem i förtid och utan ett funge-
rande omhändertagande i bostaden.
Det förekommer att döende patienter skickas hem,
trots att de vill vara kvar på sjukhus. Också det mot-
satta förekommer. Patienter som vill leva sin sista tid i
hemmet får inte den möjligheten.
Omkring 13 000 gamla tvingas fortfarande bo i
flerbäddsrum, tolv år efter det att Bengt Westerberg
för första gången slog larm om situationen.
Klassklyftorna visar tecken på att komma tillbaka
i vården. Arbetslösa och lågavlönade har inte på
samma sätt som tidigare råd att åtgärda krämpor. Det
märks inte minst i tandvården. Kombinationen av
arbetslöshet, sänkta bidrag och försämrad försäkring
gör att människor tvingas avstå från att gå till tandlä-
kare.
Personalen känner sig mycket pressad. Uppsäg-
ningarna i vården har gjort att den personal som arbe-
tar kvar får mycket tunga arbetspass. Medelåldern
bland personalen är hög. Tiden för omvårdnad krym-
per.
Trycket på vården kommer att öka. Antalet invå-
nare över 80 år kommer att öka kraftigt de närmaste
årtiondena. Det visar inte minst HSU:s betänkande
om behov och resurser i vården. Vi har inte bara att
möta den kris i vården som vi har i dag. Vi måste
också förbereda oss på ännu större behov inom en
snar framtid.
Herr talman! Därför har Folkpartiet liberalerna i
sin motion presenterat en krisplan för vården. På ett
par år, fram till sekelskiftet, skall Sverige ha åtgärdat
de kvalitetsbrister vi angivit och vara i ett läge då vi
med fog kan hävda att vi närmat oss målet värdig vård
för alla.
Vårdens resurser måste få öka. Det är omöjligt att
klara en värdig vård för alla utan större resurser eko-
nomiskt och personalmässigt. De tillskott som rege-
ringen föreslagit, och som vi stöder, kommer inte att
räcka. Medlen kommer för sent - hälften först år 1999
och 2000. En betydligt större insats behövs redan
1998.
Därför har Folkpartiet bl.a. föreslagit en aktivering
av pengarna i sjukförsäkringen, som nu används till
passiva sjukskrivningar. Detta har debatterats tidigare
i dag. I viss mån har socialförsäkringsutskottet gått
oss till mötes. Man låter försäkringskassorna i samar-
bete med landsting och kommuner använda de reha-
biliteringspengar som finns. Vi tycker att det är tråkigt
att man inte kan ta steget fullt ut och se till att vi får
ett fungerande FINSAM i hela Sverige. Varför skall
människor behöva vara sjukskrivna och ha smärtor i
väntan på en behandling när det egentligen finns eko-
nomiska resurser att avhjälpa det?
Utvärderingen av FINSAM visar en total bespa-
ringseffekt på 9 % av kostnaderna för sjukpenning
och rehabiliteringsersättning. Hela utvärderingen talar
för att det finns en relativt stor potential för betydande
besparingseffekter som en följd av samverkan mellan
sjukförsäkringen och hälso- och sjukvården. Med ett
riktigt FINSAM-system skulle det gå att spara mer än
2 miljarder under några få år på kostnaderna för sjuk-
penning, rehabiliteringsinsatser och nybeviljade för-
tidspensioner. De vinster som skulle kunna nås skall
enligt vår mening gå oavkortat till vården, främst för
att minska köerna.
Herr talman! Folkpartiets kommunalpolitiker har
också program för hur försäljning av kommunala
bolag kan tillföra vården resurser. Kommunerna står
för 30 % av vården. Kommunernas bidrag till bolags-
verksamhet uppgår i runda tal till 2 000 miljoner
kronor. Det finns ungefär 1 500 kommunala bolag
som tillsammans omsätter över 100 miljarder kronor.
Vårt besked är följande: Gym, skidliftar, restau-
ranger, hotell och andra äventyr i bolagsform skall
inte bekostas med skattemedel. För oss folkpartister
är det självklart att inte en enda krona som kan satsas
på det som är verkligt viktigt, som en bra äldrevård,
får spillas bort bara för att framför allt socialdemo-
kratiska kommun- och landstingspolitiker tycker att
det är roligt att leka näringsliv.
Herr talman! I ett välfärdssamhälle måste vården
få ta betydande resurser i anspråk. Återkommande
undersökningar visar också att skattebetalarna är
beredda att ge vårdutgifterna högsta prioritet. Att det
finns en väl utbyggd vård är inte bara en nödvändig-
het för dem som är sjuka. Det är också en viktig
trygghetsfaktor för alla andra.
Folkpartiet liberalerna vill därför prioritera vården
på flera sätt.
Vår prioritering av en politik för fler jobb genom
företagande har som en grundläggande motivering att
kampen mot arbetslösheten är nödvändig för att vi
skall klara välfärden.
Vi säger nej till löften om stora generella skatte-
sänkningar, men prioriterar bra vård och utbildning.
Vi har i många år, både på riksplanet och i full-
mäktigeförsamlingar, förespråkat en politik som inne-
bär ett effektivare resursutnyttjande. Den ojämförligt
viktigaste metoden heter konkurrensutsättning.
Folkpartiet liberalernas konkreta förslag när det
gäller vård och omsorg ligger under andra utgiftsom-
råden än utgiftsområde 9. Våra förslag innebär bl.a.
en satsning på 1 miljard kronor för att korta sjuk-
vårdsköerna, 0,5 miljarder i stimulansbidrag till
kommunerna för att ge fler inom långtidsvården rätten
till ett eget rum och 0,4 miljarder för ett förbättrat
högkostnadsskydd.
Vi står på solid grund när vi föreslår förbättringar
inom vården som kräver ytterligare resurser. Barbro
Westerholm kommer senare att gå in på flera förslag
för att skapa mer resurser och bättre kvalitet i vården.
Vi har visat på vägar att få fram dessa resurser. Det är
bara att beklaga att dessa förslag till patienternas
bästa inte har vunnit gehör hos Socialdemokraterna
och Centerpartiet, som är de som har beslutat om den
budget som nu gäller.