Herr talman! Centerpartiet står bakom riksdagens
beslut den 20 november om anslagen till hälsovården,
sjukvården och den sociala omsorgen. Vi står även
bakom förslagen till mål för utgiftsområdet. I denna
debatt vill jag endast ta upp ett par områden.
I detta betänkande behandlas bl.a. bidrag till viss
verksamhet för personer med funktionshinder. Bidra-
get till handikapporganisationernas rekreationsan-
läggningar föreslogs minska med 6 miljoner. Det är
en mycket angelägen fråga att särskilt anpassade re-
kreationsanläggningar med hela landet som upptag-
ningsområde, som det här är fråga om, kan utvecklas
som ett komplement till annat utbud på marknaden.
Den 40-procentiga neddragningen av stödet skulle
innebära ett hot mot anläggningarnas fortsatta drift
och underhåll, vilket framhölls i Centerns motioner.
Det är med stor tillfredsställelse som jag konstaterar
att vi hos regeringspartiet fick gehör för vårt krav på
ökat stöd till dessa anläggningar. Det innebär att bi-
draget för 1998 kommer att bli 13 miljoner kronor i
stället för 9 miljoner. Detta kommer dessutom att
kunna ske utan större men för annan verksamhet,
vilket vi har ansett vara en förutsättning.
För patienternas rätt till valfrihet, för ökad kvalitet
i vården och för vikten av samordning av resurser vill
jag också passa på att uttala det betydelsefulla i att
den offentliga vården utnyttjar handikapporganisatio-
nernas kompetens och resurser. Jag tänker då bl.a. på
Reumatikerförbundets specialsjukhus där patienterna
erbjuds den bästa tänkbara rehabilitering.
Herr talman! LSS, lagen om stöd och service, och
LASS, om den statliga assistansersättningen, har vid
ett flertal tillfällen på sistone debatterats i denna
kammare. De finns med även i dagens betänkande.
Den viktigaste handikappreform som genomförts i
Sverige är införandet av rätten till personlig assistans.
Därom tvistar ingen. Den rättigheten har av dem som
den berört upplevts som en revolution som äntligen
ger dem möjlighet att leva ett något så när normalt liv.
Just därför är det nödvändigt att se till att reformen
blir långsiktig och stabil, vilket naturligtvis också
innebär att den måste ha en stabil finansiering.
Som vanligt förs det fram kritik angående Center-
partiets och Socialdemokraternas s.k. besparingar på
den statliga assistansersättningen vilka påstås ha för-
sämrat och praktiskt taget urholkat hela reformen.
Som vanligt är kritiken mer ett sätt att försöka vinna
politiska poäng än ett seriöst betraktande av verklig-
heten. En bra reform måste också vara långsiktigt
finansierad. Det underströks av brukarna vid utskot-
tets hearing. Ingen kan vid det här laget vara ovetande
om att assistansreformen har varit underfinansierad
och att det för reformens överlevnad är absolut nöd-
vändigt att hålla de kostnader nere som inte drabbar
den enskilde. Administrationskostnader måste hållas
nere lika väl som att eventuella hål där pengar för-
svinner utan att komma den enskilde funktionshindra-
de till del måste täppas till.
De senaste årens saneringsprogram har omfattat
126 miljarder kronor, och det var nödvändigt som vi
alla vet. Av dessa har ca 40 %, nästan 50 miljarder,
drabbat Socialdepartementets område. Samtidigt har
assistansersättningen, jämfört med våren 1995, fått ett
tillskott på närmare två miljarder. Kan man tydligare
än så visa att Centerpartiet och regeringspartiet har
prioriterat denna reform. Det är fullständigt obegrip-
ligt hur man kan vrida detta tillskott på 2 miljarder till
att bli besparingar.
Den hearing som socialutskottet ordnade i denna
fråga visade med all önskvärd tydlighet att reformen
för brukarnas del i stort sett fungerar bra. Det som
skapar vissa problem är schablonersättningen, och
dessa problem rör endast kooperativen. Detta måste
självfallet lösas. Vi har uttryckligen från riksdagens
sida sagt ifrån att förändringarna inte får innebära att
brukarnas frihet att välja assistansanordnare in-
skränks. Om så blir fallet med schablonersättningen
måste det självklart ändras. Eftersom assistansersätt-
ningen är individuell, något annat var heller aldrig
avsikten då den infördes, måste en finansiering av
vissa av kooperativens kostnader, t.ex. de kostnader
som är förknippade med att arbetsgivaransvaret, ord-
nas på annat sätt.
Regeringen ämnar nu se över den problematiken.
Uppdraget kommer enligt uppgift att lämnas till Riks-
försäkringsverket före jul. Jag vill bara understryka
vikten av att översynen sker snabbt så att en föränd-
ring kan komma till stånd snarast möjligt.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i be-
tänkandet.