Herr talman! När andre vice talmannen kommen-
terar Förintelsekonferensen och ger den välförtjänt
beröm, dock med uppmaningen att inte begränsa
kommande konferenser utan också uppmärksamma
andra folkrättsbrott, har jag ingen annan mening. Jag
tror också att det kan vara viktigt att här dra en linje
framåt - jag tog upp det i en frågestund med statsmi-
nistern - och se över vad som hände efter de nazistis-
ka brotten i f.d. DDR, där man fortsatte med läger-
verksamheten och där bara arbetslägret nere i Weimar
kostade 30 000 medborgare livet.
Vi har varit med om så många grymheter i det
förgångna att det kan vara bra att påminna om detta.
Men samtidigt måste vi vara med och forma en situa-
tion där denna typ av mänskligt förtryck inte ska
kunna fortsätta. Där har vi naturligtvis ansvaret att
lägga oss i. Även om det kanske inte alltid finns så-
dan diplomatisk tradition finns det mänskliga skäl att
göra det.
Sedan är det slående, herr talman, hur våra i och
för sig enkla resor till olika länder påverkar. Det har
nämnts från alla håll här. Det har gällt Vitryssland,
Turkiet, Kongo, Mexico osv. Vi från Folkpartiet har
sagt att utrikesministern borde göra en resa till Kuba
och där träffa företrädare både för regimen och för
demokratirörelsen. Jag tror att det skulle innebära att
utrikesministern både påverkades och kanske också
påverkade. Där och på många andra håll måste det
komma en mänskligare och mer demokratisk ordning
till stånd.