Herr talman! Jag lyssnade på Murad Artin när han
tog upp situationen i Etiopien och i Eritrea, och det
finns all anledning att följa den. Ett tecken på att vi
tar situationen där på allvar är att det planeras en
delegation med representanter från riksdagen som på
ort och ställe i det ena av dessa två länder, nämligen
Etiopien, ska ha möjlighet att ta del av processen
inför valet men naturligtvis också att skaffa sig en
egen bild av situationen i övrigt. Det tycker jag är
väldigt positivt.
Jag skulle också vilja nämna något om Chiapas.
För mig är det lite förvirrande att Vänstern har tagit
upp frågan här men inte utifrån de erfarenheter som
den ledamot har som var med på den resan. Jag kän-
ner mig lite osäker på vad Vänstern har för uppfatt-
ning i frågan.
Något som har dykt upp är de erfarenheter som
var en av anledningarna till att vi åkte just till Mexi-
ko, där vi fick en mer nyanserad bild av situationen
med oss tillbaka hem. Jag hade hoppats att den bild
som vi som var med på resan fick kunde spridas till
Vänsterpartiet, så att det hade blivit en mer nyanserad
bild av frågan.
Murad Artin tog upp att det är viktigt att man gör
upp med sin historia, att historien sätter sina spår i
nutid och hur viktigt det är att man går tillbaka till
den. Jag blev lite förundrad, för jag har också kunnat
följa nyheterna på morgonen. För mig är det själv-
klart att vi måste börja med oss här hemma och se till
vår egen bakgrund och våra egna metoder. Den ut-
veckling som vi nu ser inom Murad Artins eget parti
kan jag inte se kommer att stärka Vänsterpartiets
möjligheter att driva frågor om mänskliga rättigheter
och stödja demokratiskt arbete runtom i världen. Om
vi nu ska ta programkommitténs förslag på allvar,
förstår inte jag hur man ska kunna driva de frågor
som Murad Artin räknade upp här på ett bättre sätt
framöver.
Jag skulle gärna vilja en kommentar till koppling-
en mellan vad vi gör här hemma och vad vi gör i
andra delar av världen.