Herr talman! Jag har läst Agneta Brendts anföran-
de flera gånger. Jag är också väldigt glad över det hon
sade där, eftersom hon lyfte upp hur väldigt svår
situationen är, både politiskt och mänskligt, för män-
niskorna i flyktinglägren, i de ockuperade områdena
av Västsahara och för dem som befinner sig utanför
landet. Jag vet att det engagemanget finns hos Agneta
Brendt, hos socialdemokraterna här i riksdagen och
inom samtliga partier. Vi har ju ett nätverk som aktivt
arbetar med de här frågorna och där vi ser fram emot
att senare i vår kunna åka till de ockuperade område-
na och själva träffa människor och bilda oss en upp-
fattning.
Detta engagemang betvivlar jag alltså inte en se-
kund. Vad jag betvivlar är att den svenska regeringen
har den fulla viljan att agera politiskt. Man har agerat
humanitärt - utmärkt - genom humanitärt bidrag till
flyktinglägren, minröjning och en rad andra saker.
Det är väldigt bra. Det är viktigt. Men det gäller ock-
så att stå upp och tala klarspråk mot Marocko. Det
gäller också att inom EU-kretsen driva denna fråga.
Inför ordförandeskapet i EU nästa år har vi i samtal
med utrikesministern påtalat att man inom ramen för
den rubrik som handlar om Medelhavssamarbetet
måste ta upp frågan om Västsahara och förhållandet
till Marocko.
Jag har efterlyst detta på den dagordning som
finns för MR-kommissionen i Genève under de
kommande veckorna. Jag kan inte hitta någonting om
Västsahara där. Jag har inte fått något bud från rege-
ringen om att man hårt tänker driva den frågan. Det
var det jag efterlyste.