Herr talman! Jag beklagar att en miss gjorde att
jag inte blev anmäld till talarlistan i rätt tid. Jag har
därför inte kunnat delta i den här debatten, som
egentligen engagerar mig väldigt mycket. Jag vill
först säga det. Jag har därför hamnat i slutet av talar-
listan och får tala under kort tid. Jag kan därför inte
gå in på detaljer i detta betänkande. Jag ska ta upp
några saker, och sedan kommer jag också att beröra
några saker som har hänt och förekommit i nyhets-
medier den här veckan.
Först vill jag säga att jag instämmer väldigt
mycket i det som har sagts här om olika frågor. Det
gäller en svensk nationell handlingsplan, förhållande-
na i Ryssland och judarnas situation, förhållandena i
Taiwan, Kina, Tibet, Kuba, Västsahara, Turkiet, Pa-
kistan, Iran och naturligtvis Kongo - också jag var
med på resan - m.m. Vi är väldigt överens i utskottet
när det gäller frågan om mänskliga rättigheter. Jag
står bakom de reservationer och de särskilda yttran-
den där Centerpartiet finns med och i övrigt bakom
betänkandet.
Jag vill kommentera vårt särskilda yttrande när
det gäller Etiopien och Eritrea. När vi nu hör om den
begynnande svältkatastrofen i östra Etiopien framstår
vår åsikt om att biståndet till de länderna ska suspen-
deras till dess att det blir fred som ännu mer aktuell.
De resurserna borde i stället kanaliseras via NGO:er
till de svältande, och det måste gå fort. Genom en
sådan åtgärd kunde vi ge en tydlig signal till Etiopien:
Vi tolererar inte kriget. Samtidigt hjälper vi det sväl-
tande folket.
Jag vill också beröra mitt särskilda yttrande om
Vitryssland och sanktionerna. Det var en delegation
oppositionella från Vitryssland som nyligen var här
och som vi träffade. Deras budskap, som i varje fall
nådde mig, var: Lukasjenko förstår bara maktspråk.
Omvärlden måste bli mer resolut i agerandet mot
Vitryssland. Det fick jag mig till del.
När det gäller Taiwan och anknytningen till de
internationella organisationerna menar jag att man i
första hand bör arbeta för att landet ska komma med i
FN:s underorganisationer, t.ex. WHO - det är landets
största önskemål - för att det ska kunna delta med sin
kompetens och sitt kunnande i det globala folkhälso-
arbetet.
Herr talman! I några länder syns det en ljusning.
Men globalt sett pågår brotten mot de mänskliga
rättigheterna med oförminskad kraft. Det är slutsatsen
i en rapport som den amerikanska regeringen presen-
terade nyligen. Dess topplista över särskilt grymma
regimer ser ut ungefär som vanligt: Serbien, Kuba,
Kina, Nordkorea, Iran, Irak, Sudan och Burma.
De beskrivs som länder som verkar finna njutning
i att begränsa rätten till en avvikande åsikt. Det finns
fler värstingar, och rangordningen kan verkligen
diskuteras. Men faktum kvarstår: Att mänskliga rät-
tigheter kränks i gigantisk omfattning i världen i dag.
Mot bakgrund av sin ökande användning av döds-
straffet kastar USA naturligtvis sten i glashus när man
kritiserar andra.
Jag ville använda dessa uppgifter eftersom det var
en rapport som kom nu. Dessutom placerar man i
rapporten Turkiet i en kategori länder som går i rätt
riktning. Det är svårt att hålla med om det med tanke
på de alltför många rapporter som pekar åt motsatt
håll.
Rapporter om kränkningar av mänskliga rättighe-
ter brukar ju inte innehåla alla de punkter som finns i
FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, t.ex.
rätten till utbildning och rimliga levnadsförhållanden.
Skulle de punkterna vara med skulle slutsatsen bli att
en stor majoritet av världens befolkning är utsatt för
sådana kränkningar.
Ursäkta, herr talman, jag tänker hålla på en minut
till.