Herr talman! Jag tillhörde också den lilla grupp
som nämnts tidigare som varit på resa till de båda
Kongostaterna. För mig var det första gången som jag
var utanför Europa, och naturligtvis också första
gången som jag bevittnade ett fattigt land som nyss
har varit eller fortfarande är i en krigssituation. För
mig väckte det mycket starka känslor, och det gav
mycket starka intryck.
Jag tänker inte nämna speciellt mycket om
Kongo-Kinshasa. Det beror inte på att jag inte tycker
att det var en så eländig situation att det inte är värt
att tala om det. Det är på grund av att det finns ett
fredsavtal som de krigande styrkorna faktiskt har
skrivit under, och FN har beslutat att man ska skicka
dit observatörer i framför allt de nordöstra delarna.
Därför tänkte jag tala om Kongo-Brazzaville. Jag
tänker inte speciellt berätta om situationen och vad vi
såg och upplevde. Både Liselotte Wågö och Elver
Jonsson har talat om de fruktansvärda övergrepp som
har skett i landet. Jag vill försöka belysa det ur en lite
annan synvinkel. Krigen i Afrika är för mig och för-
modligen för många andra lite svåra att förstå efter-
som de ofta bottnar i stamkrig, något som inte är
speciellt naturligt för oss nordbor att sätta oss in i.
Det är det i varje fall inte för mig.
Jag ska börja med år 1978, när det blev statskupp i
Kongo-Brazzaville och Sassou-Nguesso tar makten.
Det blir en stark korruption. Franska oljebolaget Elf
får obehindrat exploatera landets oljefyndigheter.
Kongo är för övrigt mycket rikt på olja. År 1992 är
det ett s.k. demokratiskt val. Det leder till att Pascal
Lissouba väljs till president. Han lyckas höja Kongos
andel av inkomsterna från oljeutvinningen från 13 %
till 33 %. Det gillar naturligtvis inte Frankrike, för det
vill inte förlora vinstdelar. Jacques Chirac vill ha
tillbaka villkoren från Sassou-Nguessos tid, vilken
han för övrigt är mycket god vän med.
I det här läget bildas tre privata milisorganisatio-
ner. För det första skapar president Lissouba sig en
egen armé. Expresidenten Sassou-Nguesso skapar
också sin egen plus Brazzavilles borgmästare Kole-
las. Det finns också en s.k. statsarmé, dvs. landets
armé. Samtidigt som detta händer kräver Världsban-
ken att Kongo ska betala igen på lån som det har
taget. President Lissouba tvingas till nedskärningar,
och naturligtvis blir det missnöje i folkgrupperna.
År 1997 beslutade parlamentet att milisförbanden
ska avväpnas. Till det använde president Lissouba
inte landets armé utan sin egen privata armé. Det
leder till att det blir ett inbördeskrig i Kongo-
Brazzaville. Frankrike och Elf stöder Sassou-Nguesso
plus att angolanska trupper sluter upp och transporte-
ras av Elfs fartyg för att stödja Sassou-Nguesso.
Barnsoldater värvas och köps av fattiga familjer. Det
är ofta familjernas yngsta söner på grund av att fa-
miljerna vill behålla sina äldre söner så att de ska
kunna hjälpa till med familjens försörjning. Hur kri-
get sedan gick har både Liselotte Wågö och Elver
Jonsson beskrivit, som jag sade tidigare. Jag tänker
inte nämna det, eftersom jag har för kort talartid.
I dag är mycket lite av händelseutvecklingen i
Kongo-Brazzaville känd. Mediernas bevakning har
varit ytterst mager för att inte säga obefintlig. Det
som framför allt inte berörts är det franska oljebola-
gets inblandning. Elf är numera börsnoterat men
fortfarande till största delen statsägt. Frankrike var
det första land som uttryckte sin glädje över att
Sassou-Nguesso återtagit makten. Detta trots att det
skett genom våld, plundring, skjutande, våldtagande
av kvinnor och ett regelrätt massmördande. Detta
stöder en av Europas största stormakter, den demo-
kratiskt valda regeringen i Frankrike.
Det var knappast de demokratiska framstegen i
Kongo som president Chirac jublade över utan snara-
re över den ökning av oljepengarna han fick in. In-
bördeskriget i Kongo och den franska statens och
franska företags inblandning på gammaldags koloni-
alt maner är en enorm skandal för den europeiska
unionen. Det som grep mig väldigt, och som jag bär i
mitt hjärta sedan denna resa, är att många uttryckte
till oss att de upplevde att när allt detta hemska hände
var hela världen tyst. Det var någonting som många
upprepade: Och hela världen var tyst.
Herr talman! För att det kongolesiska folket inte
ska misströsta och tro att alla europeiska demokratis-
ka stater är lika Frankrike tycker Vänsterpartiet att
Sverige i FN måste kräva att en oberoende internatio-
nell kommission undersöker vad som har hänt i
Kongo och att EU tillsätter en liknande kommission
som undersöker den franska statens och franska fö-
retags inblandning i sin gamla koloni.