Herr talman! När riksdagen i dag diskuterar utri-
kesutskottet betänkande om mänskliga rättigheter är
det kanske frestande att titta för mycket på den bilaga
som finns, som visar en förteckning på anslutningen
till olika FN-konventioner. Väldigt många konventio-
ner har en väldigt stark uppslutning. Jag tänker på
konventionen om barnets rättigheter och på konven-
tionen mot diskriminering av kvinnor och den mot
tortyr, osv. Det är naturligtvis glädjande att många
länder står bakom dem, men det är viktigt att se hur
det förverkligas. Inte ens Sverige uppfyller i alla
avseenden dessa konventioner. Ännu mindre gör man
det ute i världen.
Jag tycker också att det är viktigt att vi inte bara
talar i politiska termer när vi diskuterar mänskliga
rättigheter, t.ex. om rätt att delta i val och att upprätta
partier, yttrandefrihet, osv., utan om de grundläggan-
de mänskliga rättigheter som finns väldigt tydligt
angivna i FN:s deklaration om de mänskliga rättig-
heterna från 1948. I artikel 25 talar man om att envar
har rätt till en levnadsstandard som är tillräcklig för
hans egen och hans familjs hälsa och välbefinnande,
däri inbegripet föda, kläder, bostad, hälsovård och
nödvändiga sociala förmåner, osv.
Vi behöver bara se oss omkring i världen för att
konstatera hur det förhåller sig med den saken. Fat-
tigdomen har ökat. De fattiga är fler i världen. Väl-
digt många människor saknar dessa elementära rät-
tigheter.
Biståndet har minskat. Sedan 1995 har världens
bistånd minskat med 7 miljarder amerikanska dollar.
Andra problem har uppkommit i samband med
naturkatastrofer, som den som nyligen härjade i Mo-
çambique i Afrika med översvämningar. Föregående
år hade vi katastrofen med orkanen Mitch i Central-
amerika.
Herr talman! Jag skulle i dag vilja beröra några få
områden. Tiden räcker inte till till annat än att princi-
piellt titta på några frågor, men också på några kon-
kreta länder. Men jag har viss hjälp här i dag från
andra i Vänsterpartiet. Murad Artin kommer att ytter-
ligare kommentera rättigheter för kurder och mänsk-
liga rättigheter för andra i Turkiet, men också sank-
tionerna mot Irak och en rad andra viktiga frågor.
Yvonne Oscarsson kommer att ta upp situationen i
Afrika och speciellt i de båda Kongo.
En av de principiella frågor jag vill resa gäller
brott mot folkrätten. I dag är det ett år sedan bomb-
ningarna från Natos sida inleddes mot Serbien. Vi vet
i dag resultatet. Det är inte krig som pågår. Bomb-
ningarna hade föregåtts av åratal av kränkningar av
mänskliga rättigheter när det gäller albaner i Kosovo.
Men icke desto mindre är vi i dag klara över att folk-
rätten kränktes och att dessa bombningar inte ledde
till att människor i denna del av världen fick det bätt-
re ställt.
Det finns en rad andra exempel på kränkningar
mot folkrätten. Andra har berört frågan om Kina och
Taiwan, som är ett mycket aktuellt problem. Vi har
också sådana situationer på många håll i Afrika.
Jag vill också peka på dödsstraffet - andra har va-
rit inne på det - där Kina är en av de största förbry-
tarna i världen. Då tänker jag inte på alla andra brott
mot mänskliga rättigheter som begås där. Ungefär
1 800 personer avrättas årligen i Kina. Jag tror att det
är lika viktigt att nämna landet USA, som ingen här
har tagit upp tidigare. Där pågår det också mycket
uppmärksammade avrättningar av människor. Det är,
tycker jag, mycket förnedrande för en demokrati som
USA.
Principiellt måste vi naturligtvis peka på diskri-
mineringen vad gäller sexuell läggning och religiös
tillhörighet. Vi måste framför allt också peka på våld
mot och diskriminering av kvinnor och barn. Jag
behöver bara nämna exempel som s.k. hedersmord i
Pakistan, diskriminering av kvinnor när det gäller
möjligheten till utbildning och en rad aktiviteter i
Afghanistan, könsstympning och handel med kvinnor
och barn, som omsätter miljarder varje år. Vi har
också, som nyligen uppmärksammats, tvångssterilise-
ringar i Peru som ett annat viktigt exempel. Det begås
en rad sådana övergrepp.
Vi har olika instanser för att ta upp dessa problem.
Marianne Jönsson och andra var inne på den kommis-
sion för mänskliga rättigheter som just denna vecka
sammanträder i Genève. Det är en årlig tillställning.
Det finns väldigt många viktiga frågor på dagord-
ningen där. Sverige har en stark ställning. Frågan om
Kina kommer återigen upp, och Sverige har i mina
ögon agerat på ett förtjänstfullt sätt. Colombia finns
med som ett annat viktigt exempel.
Men jag vill ta upp något som jag saknar på dag-
ordningen - en fråga som jag inte heller har sett att
Sverige har för avsikt att driva. Det gäller situationen
i Västsahara.
Vi från utskottet betonar väldigt enhälligt hur all-
varlig situationen är och det faktum att man inte ens i
dag har ett fast datum för en folkomröstning som är
utlovad sedan tio år, precis som Liselotte Wågö var
inne på tidigare. FN har nu sagt att den kommer att
äga rum tidigast år 2002 och att det är tveksamt om
den över huvud taget blir av.
Där menar jag att Sverige, som har givit en bra
humanitär hjälp men inte politiskt har agerat som
nation, måste agera. Det är Sveriges uppgift att både
bilateralt gentemot Marocko men också inom EU-
kretsen och framför allt inom FN-systemet agera för
att folkomröstningen ska komma till stånd. Det råder
en akut situation i dag, när väpnad kamp är på väg att
blossa upp igen. Svält är faktiskt på väg att drabba
flyktinglägren i södra Algeriet.
Där måste regeringen göra något. Eftersom vi inte
har någon regeringsrepresentant här i dag frågar jag
naturligtvis Socialdemokraternas representant här hur
ni kommer att driva på för att se till att regeringen tar
ansvar i denna fråga.
En viktig företeelse, och en viktig aktivitet som
regeringen skapade i början av året, var den konfe-
rens om Förintelsen som har fått väldigt många lov-
ord från andra länder, men också från samtliga partier
här i Sverige. Den var välkommen, och den var vik-
tig. Det löfte som gavs där, om en årlig återkomman-
de konferens om mänskliga rättigheter, är också vik-
tigt. Det välkomnar vi från Vänsterpartiet. Men jag
vill understryka att det inte räcker med att bara ta upp
den mänskliga katastrof som Förintelsen utgjorde och
i förlängningen att människor som har upplevt detta
fortfarande finns i vår värld. Vi måste också ta upp
exempel och aktivt som eget land agera för t.ex.
asylsökande judar som kommer från Ryssland, Uk-
raina och Vitryssland och som i dag, trots att de kan-
ske har upplevt Förintelsen själva, inte kan vara säkra
på att få asyl ens i Sverige. Det tycker jag är mindre
hedrande för Sverige.
Jag vill också peka på andra folkrättsbrott, folk-
mord och massmord som måste uppmärksammas i
det sammanhanget. Jag tänker t.ex. på Armenien. Det
är internationellt erkänt att det ägde rum ett folkmord
också där. Men regeringen har inte särskilt tagit tag i
detta.
Herr talman! Jag skulle också vilja gå in och peka
på några mycket konkreta exempel på situationen i
några olika länder. Jag vill börja med Latinamerika
där väldigt mycket har hänt. Jag tänker på Guatemala
där det i dag råder fred. Mycket görs för att förbättra i
fråga om de mänskliga rättigheterna, men det är ännu
väldigt långt från en utveckling och ett lika värdigt liv
för alla. Nobelpristagaren Rigoberta Menchú tog
senast upp behovet av att den internationella dom-
stolen också ska granska de tidigare presidenter som
har varit direkt inblandade i mord i Guatemala.
Jag vill peka på Mexiko. Vi från Vänsterpartiet
och Miljöpartiet har en något annorlunda syn än ma-
joriteten i utskottet. Vi har markerat det i ett särskilt
yttrande till utskottets betänkande. Utskottet gjorde
en resa till bl.a. Mexiko i augusti. Vår erfarenhet är
att allt inte har gjorts för att fred och ett värdigt liv för
alla ska uppnås i provinsen Chiapas. Där pågår ett
inbördeskrig. Det vidtas faktiskt en hel del åtgärder
från regeringens sida; det vet vi. Man gör försök, men
det är väldigt långt kvar. Från utskottets sida vill man
påskina att det framför allt är från Zapatisternas sida
som det inte görs några försök till fredsöverenskom-
melser. Den uppfattningen delar vi inte.
Jag vill också peka på Colombia. Det är ett land
som utskottet har ägnat stor uppmärksamhet. Vi har
studerat situationen noga. Landet förtjänar all upp-
märksamhet, med tanke på att det pågår ett inbördes-
krig sedan 40 år. Det är ett krig där framför allt mili-
tärer, gerillan och också paramilitärer begår de all-
varligaste övergreppen och det största antalet över-
grepp mot civila, och det är som vanligt civilbefolk-
ningen som får betala.
Jag vill ändå peka på att det sker genombrott. Re-
geringen har startat samtal. Det är inga regelrätta
förhandlingar, men man har startat samtal med geril-
lan. För många av oss var det en stor glädje att det var
Sverige som var värd för samtal här i februari mellan
gerillan och regeringen och också företrädare för
andra delar av det colombianska samhället. Vi hoppas
- och utskottet har uttryckt ett starkt intresse av det -
att Sverige ska kunna spela en ännu viktigare roll i ett
medlararbete.
Herr talman! Mänskliga rättigheter spelar en allt
viktigare roll i svensk utrikespolitik och i vår bi-
ståndspolitik. Det är en uppfattning som Vänsterpar-
tiet till fullo delar och står bakom. Men vi tycker att
det är viktigt att vi inte begränsar oss till de vackra
talen och att vi skiljer ut bara området demokrati och
mänskliga rättigheter. Vi måste se andra politikområ-
den som t.ex. krigsmaterielexporten och vår asylpoli-
tik. De spelar också roll för att ge trovärdighet när vi
talar om mänskliga rättigheter.
Jag vill avslutningsvis peka på några i mina ögon
positiva exempel som finns på det här området. Jag
vill liksom andra berömma det socialdemokratiska
partiet för initiativ när det gäller Vitryssland. Det vill
vi gärna vara med om, och det finns ett brett politiskt
intresse från samtliga partier.
Jag vill också peka på Östtimor, ett land som
många av oss har följt sedan länge. Ledaren Xanana
Gusmao, som besökte Sverige, gav också ett väldigt
eftertryck åt att vi nu inte får överge Östtimor efter
folkomröstningen och de efterföljande massakrerna
när man nu ska bygga upp något nytt. Sverige spelar
en väldigt viktig roll. Hans vädjan ska inte klinga
ohörd.
Jag vill också peka på valresultatet i Iran, trots
alla begränsningar. Vi vet att det inte var ett fullt ut
demokratiskt val, men resultatet var väldigt entydigt i
fråga om vad människorna i Iran vill. Murad Artin
kommer att tala mer om detta.
Jag vill också peka på att kampen för rättigheter
för funktionshindrade faktiskt har kommit långt. Det
gäller de standardregler som FN har lagt fast och som
Bengt Lindqvist så förtjänstfullt har arbetat med.
Vissa länder, som Sydafrika, är i dag mycket goda
förebilder vad gäller lagstiftning. Sedan handlar det
även i det här fallet om praktiken.
Till slut, herr talman, kan jag inte låta bli att näm-
na några ord om Chile eftersom jag för någon vecka
sedan hade möjlighet att vara med vid presidentin-
stallationen. Chile är ett land som många av oss har
följt med ett enormt intresse och med många känslor.
Jag tycker att det är en svensk hjärtefråga. Vi känner
till de enorma svårigheter som finns med att få Pi-
nochet till en rättegång. Fattigdomen har inte mins-
kat. Mer än tre miljoner människor lever i fattigdom.
Konstitutionen är ännu inte demokratisk. Men för
dem av oss som minns bilderna av bombningarna
över presidentpalatset, som minns de människor som
mördades och som känner så många som har flytt till
Sverige är det ändå en enorm glädje att se hur fram-
tidstron i dag har återvänt till Chile. Människor tror i
dag på politiken. Och den nyvalda socialistiska presi-
denten Ricardo Lagos kan ha möjlighet - jag tror inte
att det är något fel på viljan - att genomföra ett de-
mokratiskt Chile. Det han själv uttryckte väldigt tyd-
ligt länder honom till heder. Det var nämligen att det
ska vara ett Chile för alla och att han ska vara en
president för alla chilenare. Hans valspråk i valkam-
panjen tycker jag är värt att följa efter för många
presidenter. Han sade: Llegamos a servir, no a ser-
virnos. Det betyder: Vi har kommit för att tjäna, inte
för att låta oss betjänas.
Med det, herr talman, vill jag också ställa mig
bakom utrikesutskottets hemställan i betänkandet.