Herr talman! Jag vill inte skapa oro i onödan, Ma-
rianne Jönsson. Men min oro har en väldigt konkret
och materiell grund. Situationen för Västsaharas
befolkning har ju sedan ockupationen för mer än 25
år sedan varit katastrofal. Men det som har hänt de
senaste åren är ju att den utlovade folkomröstningen
har skjutits upp år efter år. I dag har vi inte ens ett
datum. Till det kommer att man från Polisario börjar
ge upp. Jag är väldigt orolig för att den väpnade kam-
pen ska sätta i gång igen, att eldupphör inte ska råda.
Varningssignaler har också kommit om en svältka-
tastrof då förnödenheterna, mat och annat, håller på
att ta slut i flyktinglägren.
Jag jämför detta med vad som kommer från rege-
ringen. Det har varit besök av svenska ministrar i
Marocko på hög nivå och en rad andra besök. Men
jag ser inga uttalanden om en förbindelse på det poli-
tiska planet eller att Sverige skulle vara berett att ta
kamp för ett litet folks rätt till självbestämmande. Jag
gör denna jämförelse utifrån min kunskap om och
erfarenhet av det socialdemokratiska partiet och den
svenska regeringen som företrädare under decennier
för rätten till självbestämmande för små länder och
för rätten att själv avgöra sin framtid. Här behövs
Sveriges regerings röst gentemot omvärlden.