Herr talman! Jag tycker att det är bra att utskottets
majoritetsföreträdare är tydlig när det gäller situatio-
nen i Kina. Däremot har vi divergerande uppfattning-
ar om hur man bäst skulle kunna främja den. Marian-
ne Jönsson tar ganska stora ord i munnen när hon
säger att vi måste ha en helhetssyn på detta om vi nu
ska kunna stärka världsfreden.
Möjligen skulle man kunna säga att precis som
man kan vara för hård i orden, om det nu går att vara
det när det gäller övergrepp mot mänskliga rättighe-
ter, kan man också vara alltför vänlig. De svenska
uttalandena för en tid sedan om stormakten Kina var
ju inte helt lyckade. Huruvida det stärkte världsfreden
och gav en harmonisk utveckling är högst oklart.
Herr talman! Jag tror att det är värdefullt att en
gemensam syn på de här frågorna markeras i grun-
den.
Det som var intressant var annars det som Mari-
anne Jönsson inte sade; hon nämnde inte situationen i
Kuba och Afrika. Vi har kunnat konstatera efter vårt
besök i Afrika, i Brazzaville och Kinshasa, att det var
klokt att det blev en ändring på det som den social-
demokratiska regeringen gjorde när den drog in am-
bassaden i Kinshasa. Efter några år har man ju nu
ändrat inställning, och är nu på väg att återupprätta
ambassaden där. Man gör ett utomordentligt fint
arbete där nere. Insatser behövs, särskilt i ett område
där kanske fler har krigsmördats än på andra håll.
Därför skulle det vara bra om Marianne Jönsson
med några ord lade till hur hon ser på situationen i
Central- och Västafrika, där man har gått så illa åt
länderna. Jag vill också veta något om den mer prin-
cipiella synen på hur vi bäst skulle kunna tjäna ut-
vecklingen för ett demokratiskt och fritt Taiwan.