Herr talman! Dödsstraffets avskaffande är en
hjärteangelägenhet för Sverige med brett stöd, för att
inte säga totalt stöd, här i kammaren. Dödsstraffet är
det yttersta förnekandet av mänskliga rättigheter.
16-åriga Katia Bengana dödades på väg hem från
skolan. Hon sköts därför att hon inte bar slöja. Katia
var ett av Amnestys fall i kvinnokampanjen 1995 och
får här symbolisera alla dem som dödas när någon
eller några utanför rättsväsendet tar sig rätten att
släcka någon annans liv.
Filosofen John Dewey har sagt: "Om du vill få en
uppfattning om ett samhälle bör du ta reda på vem
som sitter i fängelse." Vi kan i dag tillägga att de
visdomsorden i än högre grad gäller för dödsstraffet
och för hur kvinnor i särskilt utsatta situationer be-
möts av samhället.
Nu blir det en del dystra siffror, och i övrigt får
jag hänvisa till Marianne Jönssons ställningstagande i
det tidigare anförandet i kammaren.
Jag vill först och främst än en gång understryka
vikten av att frågan om dödsstraff får en tydlig prio-
ritering under vårt ordförandeskap i EU. Vi måste
visa vår avsky och vårt motstånd om och om igen.
Dödsstraffet hör inte hemma i vårt nya millennium.
Vi måste inom EU vara tydligare i alla situationer.
När man följer frågan om dödsstraff måste man
vara medveten om att det verkliga antalet avrättade
säkert är större än det som kommer till vår kännedom.
Vad gäller flera länder förekommer dessutom upp-
gifter om utomrättsliga avrättningar och försvinnan-
den där det är svårt att ha en bra uppfattning om om-
fattningen. Vissa länder finns inte med bland de län-
der som utdömer och verkställer dödsstraff, helt en-
kelt därför att uppgifter om avrättningar ej har gått att
bekräfta eller att det har varit svårt att bevaka situa-
tionen i landet. I flera länder döms personer till döden
av domstolar som inte fungerar enligt internationella
regler.
Herr talman! Mellan 1994 och 1998 har minst
13 584 fångar avrättats och 22 910 fångar dömts till
döden. Under samma period fördelades de rapporte-
rade avrättade dödsdömda enligt följande.
Kina och Hongkong - 10 192 avrättade. Iran -
539 avrättade. Saudiarabien - 465. USA - 274. Nige-
ria - 248. Ukraina - 242. Irak - 200 avrättade. Ryss-
land - 177. Vitryssland - 173. Singapore - 162.
Jag ska också säga något om antalet dödsdomar
mellan 1994 och 1998, dvs. samma år.
Kina och Hongkong - 15 758. Algeriet - 1 136.
Filippinerna - 787. Pakistan - 631. Ukraina - 522
dödsdomar. Nigeria - 392. Kenya - 346. Burundi -
233 dödsdomar. Ryssland - 231. Egypten - 226.
Över 90 länder har kvar och tillämpar dödsstraf-
fet, men det är betydligt färre länder som i realiteten
fortlöpande avrättar fångar.
Herr talman! Under 1998 avrättades således minst
1 625 fångar i 37 länder, och 3 899 personer dömdes
till döden i 78 länder. Siffrorna avser enbart fall som
omvärlden, i det här fallet Amnesty, har fått känne-
dom om genom sina informationskanaler.
Varje år genomförs det stora flertalet avrättningar
i världen av ett litet antal länder. Under 1998 ägde
80 % av alla kända avrättningar rum i Iran, Kina,
Demokratiska republiken Kongo och USA. I Kina
avrättades såvitt känt 1 067 människor. Över hundra
avrättningar genomfördes i Demokratiska republiken
Kongo. Hundratals avrättningar rapporterades från
Irak, men den verkliga siffran tros vara mycket större.
Från Irak rapporterades 66 avrättningar, men i de
flesta fall har man inte kunnat få uppgifterna bekräf-
tade. I USA avrättades 68 människor.
Om dessa fem länder hörsammade FN:s uppma-
ning om att inställa alla avrättningar skulle flertalet
avrättningar i världen hejdas omedelbart. Andra län-
der som har kvar dödsstraffet skulle då komma under
samma starka tryck som vi sett i Europa och manas
till efterföljd. Dessa fem borde för skams skull sluta
utdöma dödsstraff så att världen kunde befrias från
den skamfläck som avrättningarna utgör. Dessa län-
der måste känna vilket oerhört ansvar de har för alla
andra länders möjligheter och den kraft de skulle få
att agera om de länderna gick före och tog sitt ansvar.
Samtidigt skiljer USA ut sig alltmer från andra
demokratiska stater i världen. En månad in på året
hade sju personer redan avrättats, och bara i Florida
sitter 270 dödsdömda och väntar på avrättning. Gu-
vernörerna i USA agerar som självutnämnda liemän.
Jag har gått igenom motioner, interpellationer och
frågor från 1994 till den 3 december 1999. Jag ville
se vilka länder som namngivits i samband med av-
rättningar av dödsdömda, dödsstraff och dödsdomar.
Jag ville se vad vi ledamöter har valt att belysa lite
extra. Vi fokuserar, med all rätta, på regeringar, men
det här är också intressant. Iran togs upp 27 gånger,
Kina 21 gånger, USA 16, Nigeria 11, Ryssland 9,
Turkiet 6 gånger, Saudiarabien 5, Filippinerna 4, Irak
4, Kuba 4 gånger, Pakistan 4 och Thailand likaså 4
gånger.
Av de 90 länderna finns det de som inte belyses
alls, men som ni har hört har de fem värsta länderna
belysts ofta, med undantag för Demokratiska republi-
ken Kongo. Vi kan ändå se att balansen kunde vara
bättre mellan de länder och den situation för mänskli-
ga rättigheter som vi ser och de fall och frågor som vi
har valt att själva belysa. Nu hoppas jag att vi kanske
kan få ett mer rättvist, allsidigt och balanserat age-
rande framdeles.
Sammantaget kan vi säga att det finns ett oerhört
stort engagemang i denna kammare mot dödsstraff
som gör det lätt för oss som sitter i majoriteten att
med kraft driva detta i vår omvärld. Jag hoppas verk-
ligen att vi kan använda all den samlande kraften
också för att vara tydliga under vårt ordförandeskap.