Herr talman! Mänskliga rättigheter har förtram-
pats och förtrampas överallt i världen. Det råder nå-
got av en global katastrof vad gäller mänskliga rättig-
heter. Trots tid, trots alla krig, utvecklingen, världs-
samfundets ansträngningar, alla konventioner och
mellanstatliga överenskommelser tycks vi människor
inte ha lärt oss det mest fundamentala för den här
jorden, respekten för varandra, för människovärdet,
för själva livet.
Det behövs en genomgripande uppgradering av
respekten för mänskliga rättigheter över hela världen.
Mänskliga rättigheter måste därför alltid stå överst på
alla politiska dagordningar.
När det gäller dödsstraffet, som är den yttersta
förnekelsen av mänskliga rättigheter, menar jag att vi
nu måste sätta till allt vi har för att få till stånd ett
moratorium. Det är 107 länder i världen som har
avskaffat dödsstraffet. Mest anmärkningsvärt är det
kanske att de 38 amerikanska staterna fortfarande har
kvar dödsstraffet i sin lagstiftning, och man avrättar
som aldrig förr.
Jag anser därför att regeringen måste lägga ned
mycket mer kraft på att kräva respekt för de mänskli-
ga rättigheterna i internationella sammanhang och
försöka att få till stånd ett moratorium för dödsstraf-
fet. Den här frågan borde prioriteras under det svens-
ka ordförandeskapet i EU.
Herr talman! Jag tänkte nämna några länder, ta
upp några folkgrupper och några enskilda fall med
anledning av de motioner som vi har i det här betän-
kandet.
Jag börjar med Turkiet. Som de flesta här har
konstaterat har Turkiet en väldigt lång väg fram till
den miniminivå av mänskliga rättigheter som måste
vara ett oavvisligt krav för medlemskap i EU. Brotten
är så flagranta, och trots löftena från den turkiska
regeringen sker knappast någon förändring i den
praktiska verkligheten.
De politiska fångarna i turkiska fängelser, bland
dem Leyla Zana, måste friges omedelbart. Just i da-
garna har Akin Bindal fängslats igen och anklagas för
ett tal som han har hållit på världsfredsdagarna 1995
och 1996 och ytterligare ett tal som han höll under en
valkampanj. Det är oacceptabelt.
I går fick jag brev från två stycken forskarstude-
rande i Istanbul, Kemal Gul och Kartil Is. Båda har
torterats på ett avskyvärt sätt under en vecka i no-
vember. Ett fruktansvärt angrepp på de mänskliga
rättigheterna utan någon känd anledning. Dessa två
studerande ska ställas inför rätta den 7 april. För vad
vet de inte ännu.
Sådant är oacceptabelt och måste uppmärksam-
mas.
Ledaren för Östtimor, Xanana Gusmão, har just
varit här. Han har också betonat något mycket märk-
ligt, nämligen viljan till försoning och normalisering
av förbindelserna med Indonesien. Övergreppen
måste utredas och de östtimoreanska flyktingarna få
återvända till sina hemtrakter. Deras säkerhet måste
garanteras. Det är väldigt bra att Sverige har agerat
och stött UNHCR:s ansträngningar här. Sverige
måste nu följa upp utvecklingen i Östtimor väldigt
noga. Det kan nämligen bli något av en uppföljare av
den fredliga omdaning och utveckling som vi har sett
i Sydafrika. Det gäller att omvärlden nu inte sviker.
I Tibet pågår förtrycket oavbrutet. Vi måste kräva
att det omedelbart upphör och att villkorslösa för-
handlingar mellan Dalai lama och den kinesiska led-
ningen inleds under överinseende av FN. Fredspro-
cessen måste helt enkelt i gång. Utskottet instämmer i
detta krav från bl.a. Miljöpartiet, och nu är det upp till
regeringen att satsa mer på att få i gång just den här
fredsprocessen.
Colombia har nämnts tidigare. Här är det själv-
klart att mer arbete måste läggas på en upplösning av
de paramilitära grupperna. Här har de mänskliga
rättigheterna förtrampats under många år. Det är
knappast någon ljusning i sikte. Därför måste rege-
ringen ta upp frågan om att FN:s MR-kommission ska
utse en särskild landrapportör för Colombia.
Jag ska nu nämna några enskilda fall. Först en
folkgrupp som har uppmärksammats på senaste tiden.
Det gäller dinehindianerna i Big Mountain i Arizona
som har tvångsförflyttats. De har just nu med hjälp
från utomstående fått i gång en process som har skju-
tit fram sista datum för tvångsförflyttningen av de
sista indianerna. Det är ett kulturmord som pågår där.
Jag har tidigare här i riksdagen krävt att regeringen
uppmärksammar fallet bl.a. i FN. Det är inte värdigt
en nation som USA att på det här sättet förneka ett
folks rätt till mark.
När vi nu tar upp enskilda fall skulle jag vilja
nämna Mordechai Vanunu. Det är kärnteknikern som
1986 kidnappades av Israels underrättelsetjänst och
sedan har suttit i fängelse, i en isoleringscell, på
grund av att han då avslöjade deras kärnvapenpro-
gram.
Jag håller ständigt kontakt med de organisationer
som stöder Mordechai Vanunu. Det finns ett oavvis-
ligt krav, hela tiden ställt till den israeliska regering-
en, nämligen att Vanunu omedelbart måste friges. Det
finns ingen anledning till att han sitter i fängelse. Han
har redan lidit nog och tillräckligt länge för att man
skulle kunna ge honom fri.
Det finns mycket att röja i den här affären, men
det kommer att bli en sak att ta upp efteråt.
När det gäller en annan person av samma kaliber,
Alexander Nikitin i Ryssland, kunde vi glädjande nog
få reda på att den domstol som hade hand om hans
fall, nämligen statsdomstolen i S:t Petersburg, frikän-
de honom. Nu har åklagarsidan överklagat och målet
kommer upp den 29 mars i högsta domstolen.
Utskottet har utgått från att målet inte skulle tas
upp. Men så sker alltså. Jag uppmanar nu regeringen
att åter sätta sig på åhörarbänken genom sin ambassad
och noggrant följa fallet Nikitin, som blivit något av
ett prejudikatfall för mänskliga rättigheter i Ryssland.
För er som inte känner till vad han gjorde sig
skyldig till var det att avslöja det kärnavfall som
fanns bland ubåtarna i Murmansk. Det var hans brott.
Jag skulle nu vilja nämna ett positivt fall. Det är
Sydafrika efter förvandlingen, transformationen kan
man säga, under 90-talet. Då gick Sydafrika från
apartheidsystem till ett system med folkligt vald na-
tionalförsamling och regering. Man har kanske nu
den mest avancerade författningen i världen.
Där har man alltså med hjälp av Sannings- och
försoningskommissionen lyckats med något alldeles
enastående och unikt, nämligen att avstå från hämnd.
Här går bödlarna fria och lever materiellt som de
gjorde innan. Deras offer går bredvid, lika fattiga som
förut, utan att utkräva hämnd, så som vi ser i dag i
Kosovo och Jugoslavien.
Det är ett resultat av Mandelas universitet. I spå-
ren av Gandhi har han lyckats balansera känslorna i
det sydafrikanska landet med en högre idé, den enda
möjliga, för att skapa det nya Sydafrika där mänskli-
ga rättigheter respekteras oavsett vad som skett tidi-
gare. Det är en balans på en knivskarp egg, och Syd-
afrika behöver fortsatt intensivt stöd från omvärlden,
inte minst Sverige, för att dess författning och enastå-
ende demokratiexperiment ska lyckas. Om omvärlden
drar sig tillbaka kan det ske som ingen vill ska ske i
landet.
Jag ser att min talartid har runnit ut. Jag vill av-
sluta, herr talman, med att be alla att tänka på vår
egen bakgård. Vi har inte heller lyckats klara av de
mänskliga rättigheterna hela vägen ut. Efter en fråga
under frågestunden i går vet jag att en departemental
arbetsgrupp har tillsatts rörande den nationella hand-
lingsplan för mänskliga rättigheter som regeringen
har meddelat att man ska sätta i sjön. Jag hoppas att
man snabbt får till stånd en sådan nationell hand-
lingsplan. Utan den är Sveriges röst om mänskliga
rättigheter inte trovärdig i världen. Det är oerhört
viktigt att vi klarar av vår egen bakgård först.