Fru talman! Jag vill under den här rubriken disku-
tera regionalpolitik. Jag tycker att även det i allra
högsta grad handlar om en hållbar samhällsutveckling
på längre sikt. Självfallet ingår också miljöfrågorna i
hela det tänkandet.
SCB:s senaste siffror när det gäller befolknings-
statistiken är verkligen en dyster läsning. Vi kan se att
befolkningen i skogslänen minskar, medan den ökar i
de riktigt stora städerna och i orter med högskolor
liksom självfallet också i orter med universitet.
Den här trenden har pågått länge. Det fanns något
undantag i slutet av 80-talet och början av 90-talet,
men annars har vi sett det här ske successivt. Det
anser jag är mycket allvarligt. Landsbygden är ju en
stor resurs som vi alla behöver. Staden behöver
landsbygden, och landsbygden behöver självfallet
staden. På landsbygden finns de stora resurserna som
skogen, vattenkraften, mineralerna och jordbruket.
Där finns fritidsmöjligheterna och möjligheterna att
utvidga turismen.
Nu måste vi stanna upp ett tag och ställa oss frå-
gan: Vill vi ha den här utvecklingen? Vill vi att män-
niskor skall flytta till större orter, att människor skall
koncentreras dit? Vill vi se den ena mindre orten efter
den andra avfolkas? Jag vill inte det. Jag tycker att det
är dags att vi markerar det tydligt och fattar vissa
beslut om insatser som motverkar den här negativa
trenden.
Självfallet handlar det om jobb. Man måste ha ar-
bete för att kunna bo kvar på landsbygden, och man
måste också känna att man har en basservice så att
vardagen totalt sett fungerar.
Jag tycker att det var glädjande att statsminister
Göran Persson i dag i partiledardebatten just tog upp
vikten av att satsa på olika områden som också måste
beröra landsbygden och regionalpolitiken. Jag tänker
självfallet på det som han nämnde, som jag anser vara
fullständigt nödvändigt, nämligen att vi ser till att vi
får bättre villkor för de små och medelstora företagen
och för de riktigt små företagen. Det är just små före-
tag som har chansen att starta i de mindre orterna på
landsbygden.
Vi måste förenkla byråkratin för de mindre företa-
gen. Jag har varit ute en hel del under de två riksdags-
fria veckorna och träffat företagare och dem som vill
bli företagare. De möter en byråkrati som försvårar
möjligheterna starta företag. Det har vi politiker an-
svar för att motverka, tycker jag. En så enkel sak som
att få en F-skattsedel är oerhört svårt. Det här måste vi
ta tag i, för det är just sådana här små viktiga signaler
som behövs nu för att vi skall få fart på de riktigt små
företagen.
Det måste bli lättare att låna pengar. Vi måste
också få lägre arbetsgivaravgifter, det är jag helt
övertygad om. Det räcker inte med den femprocentiga
sänkning som redan har beslutats, utan det måste bli
ytterligare sänkningar. Det är för dyrt i dag att anställa
människor.
En som man kan tycka detalj, men ändå en viktig
sådan är att vi måste få bättre fart på strukturfonderna
och EU:s medel. Jag blir stum av förvåning när jag
hör olika kommunala tjänstemän beskriva hur det
fungerar i dag. Ta t.ex. Ljusdals kommun. Man hade
fått beviljat projekt på ungefär 17 miljoner kronor.
Beslutsgrupperna har alltså beslutat om projekten och
det är godkänt och klart.
Jag trodde i min naiva optimism att pengarna beta-
lades ut automatiskt, men det görs inte. De fastnar i
vår egna svenska byråkrati. Man har fått utbetalt 2
miljoner av de 17 miljonerna. Så här får det bara inte
gå till. Detta måste ansvariga ministrar och regering-
en. Det är NUTEK, AMS och Jordbruksverket som i
dag är proppen. Här vill jag gärna fråga: Vad tänker
regeringen göra?
Jag vill en sådan här dag också slå ett slag för nå-
got annat. Jag tycker att vi skall utreda om vi inte kan
få differentierade bensinskatter. När det inte finns
några valmöjligheter att åka kollektivt och man har
långa sträckor till och från sina arbeten blir det oer-
hört dyrt med bensinpriserna. Det är dags att tillsätta
en utredning om hur man kan differentiera bensinskat-
terna. Det är viktiga signaler att ge i dag om vi vill få
fart på landsbygden.