Herr talman! När jag anmälde mig till debatten
var temat regionalpolitik och företagsnedläggningar.
Det tvingar mig som degerforsare att betona det sista
ganska tydligt.
Jag kan inte låta bli att kommentera det som Ola
Sundell var inne på. Jag är inte heller övertygad om
att propositionen med förslag till ny regionalpolitik
löser problemen. Det finns mycket som fattas. De
största bristerna vi har i glesbygden är att vi hela
tiden tappar arbeten.
Det finns en viss överbetoning på att man flyttar
dit där man ska få en fin utsikt och ha en trevlig
livsmiljö. Jag tror inte att det räcker att leva på den
fina utsikten. Man måste ha arbete, bostäder och
utsikter för en god framtid snarare än utsikt över
något fint vattendrag.
Herr talman! Alltsedan industrialismens genom-
brott har verksamheter vuxit fram, utvecklats men
också avvecklats och ersatts av andra verksamheter.
Alla stora förändringar är mer eller mindre smärt-
samma för de berörda parterna, inte minst de anställ-
da och deras familjer.
Den svenska fackföreningsrörelsen och Sveriges
löntagare har historiskt sett insett att strukturrationali-
seringar har varit nödvändiga för att långsiktigt få en
konkurrenskraftig och utvecklad produktion. Privat
företagsamhet har alltid varit inriktad på att skapa
vinst. Men det har också funnits en stor kompetens
vad gäller själva produktionen inte minst från de
anställdas sida. Många våra produkter ha varit
världsledande.
På senare tid har det luddats ut. Man tittar mindre
god produktion och mer på total vinstmaximering.
Inte ens lönsamma eller mycket lönsamma enheter
eller företag går säkra. Den s.k. kvartalskapitalismen
tvingar företagsledningar till snabba och ogenom-
tänkta beslut i sin iver att hålla aktieägare och den s.k.
marknaden nöjda.
Globaliseringen handlar i princip om att kapital-
ägare ska kunna flytta sina pengar fritt över gränser-
na. Det sätter mycket hård press på länder, fackföre-
ningsrörelsen och löntagare. Jag har ett bra exempel.
Vi brukar tala mycket om principer, men jag ska här
ta ett konkret exempel.
Avesta Polarits styrelse håller styvnackat fast vid
sitt beslut att lägga ned Degerfors Stainless till år
2003. Därmed kommer det att ställa drygt 330 perso-
ner utan arbete. Dessutom drabbas ca 200 underleve-
rantörer. Kommunen har beräknat att det kommer att
beröra ungefär 1 000 personer i kommunen. Företaget
håller fast vid beslutet trots att den nuvarande verk-
samheten ger en avkastning på ca 40 %.
Styrelsen för företaget har varit kontaktad av såväl
näringsminister Björn Rosengren som andra, kom-
munen, länsstyrelsen, osv. Statsminister Göran Pers-
son har uttryckt sig i kritiska ordalag. Hela Degerfors
med omnejd har rest sig för att göra motstånd. Ned-
läggningsbeslutet har diskuterats i riksmedier, i radio
och TV, i de stora drakarna och på nätet. Ja, t.o.m.
tidningen Dagens Industri har i ett flertal artiklar
behandlat nedläggningsbeslutet i kritiska ordalag.
Ingenting verkar dock bita på den s.k. råa kapital-
ismens företrädare - jag tycker att Avesta Polarit nu
har satt sig i en sådan sits att man kan använda de
orden.
Det brukar sägas att finländska företagsledare är
tuffa och alltid står fast vid fattade beslut. Jag har
dock svårt att se det tuffa i att man snor löntagarnas
och fackets lyckade affärsidé, som kom fram när man
hotade Degerfors om nedläggning 1993. Då var det
facket och löntagarna som kom fram med den nya
affärsidén. Nu säger man: Nu går det här så bra, så nu
tar vi er affärsidé och flyttar den till en annan ort i ett
annat land, nämligen Sheffield i England.
Jag har också svårt att se att det är speciellt tufft
att man så länge som möjligt försöker gömma sig
bakom affärshemligheter när beslutsunderlaget ifrå-
gasätts. Det är inte fegt, snarare tvärtom, att låta sig
övertygas av kloka och genomtänkta motargument.
Det skulle också tyda på en viss flexibilitet. Men det
verkar inte höra hemma i vissa börsnoterade företag.
Vd:n och koncernchefen har envist hänvisat till att
de övriga stålverken i koncernen har en större kapa-
citet och att finansieringsanalysen visar att nedlägg-
ning i Degerfors skulle ge tio gånger högre avkast-
ning på investerat kapital jämfört med nedläggning i
Sheffield.
Den kritiske bör rimligen fråga sig om detta verk-
ligen kan stämma, och hur de olika alternativen räk-
nats fram. Underlaget har analyserats noggrant av
facket och företagskonsulter, och de ifrågasätter fort-
farande den bakomliggande analysen både vad gäller
vad man bör göra för att få en effektiv produktion och
en trovärdig finansiering. Facket menar att det finns
ett bättre alternativ, där man skapar integrerade pro-
duktionsflöden i de olika enheterna, där befintlig
kompetens tas till vara, där befintliga kundrelationer
vårdas och där transporten av stål mellan de olika
enheterna är mindre.
Ingenting av vad som har sagts från Avesta Polarit
hittills motsäger misstanken att nedläggningsbeslutet
fattades redan då Avesta Polarit bildades genom en
fusion i början av 2000. Det kan sägas vara ett beslut
som inte fattades utifrån affärsmässighet, vilket är
anmärkningsvärt med tanke på att Avesta Polarit är
ett börsnoterat företag.
Man kan fråga sig: Vad tycker egentligen aktie-
ägarna i Avesta Polarit? Vad säger Avesta Polarits
kunder? Vad säger de riksdagsledamöter som van-
ligtvis hyllar marknadens frihet? Jag hade önskat att
ni i det här konkreta fallet skulle kunna stå upp lite
frejdigt och aningslöst - som jag tycker att ni brukar
göra när det gäller marknaden och dess aktörer. Men
nu är det fredag, och vi diskuterar regionalpolitik.
Föga oväntat lyser de ledande borgerliga politikerna
med sin frånvaro, vilket för övrigt också gäller rege-
ringen.
Jag förväntar mig att ni snarast går ut och förkla-
rar det logiska och affärsmässiga i att lägga ned en
vinstgivande enhet. Det skulle dessutom vara snyggt
om ni kunde stå för den åsikten på plats i Degerfors.
Jag hälsar er välkomna dit. Vi skulle säkert kunna
föra en trevlig diskussion med de anställda.
Kampen kommer förstås att gå vidare för att rädda
en verksamhet i Degerfors. Om man vidhåller kravet
på att lägga ned verksamheten tycker jag att det är
rimligt att man ger någon annan chansen att ta över
den här fungerande och lönsamma verksamheten. Det
kan vara ett annat företag eller, om inget annat funge-
rar, de anställda. Det ska i så fall ske till en symbolisk
summa.
Sannolikt kommer Avesta Polarit att vägra med
hänvisning till att man inte vill ha konkurrens på
orten. Men då pratar man emot sig själv. Om man tror
på sina egna siffror, dvs. att man kommer att få en tio
gånger högre lönsamhet genom att lägga ned i Deger-
fors och flytta till Sheffield, så kan det inte i kapital-
ismens värld vara en speciellt hård konkurrens från
ett annat företag som drivs av de anställda eller av
någon annan och som har tio gånger lägre lönsamhet.
Jag tycker att man är skyldig att ge en chans till
alla generationer i Degerfors som har kämpat och
dragit in vinst till olika företagskonstellationer där
sedan ungefär 340 år tillbaka. De ska få en chans att
få fortsätta bedriva inte en förlustgivande verksamhet
- som det ofta handlar om - utan en mycket vinstgi-
vande verksamhet. Ge Degerfors Stainless ytterligare
en chans! Det vore tufft, herr Virolainen!
Herr talman! Jag kan också konstatera att rege-
ringen har olika linjer i frågan. Björn Rosengren sade
i en TV-debatt att han kunde tänka sig att se över
reglerna för företagsnedläggningar. Han hänvisade till
de franska reglerna, som är mycket tuffare när det
gäller företagsnedläggningar och de anställdas rättig-
heter och företagets skyldigheter. Bara några dagar
efteråt går statsminister Göran Persson ut och säger
att i Sverige varken kan eller vill vi göra någonting åt
detta. Då är förstås frågan: Vilken regeringslinje är
det egentligen som gäller? Är regeringen beredd att se
över regelverket och stärka de anställdas rättigheter
vid nedläggning av företag? Är regeringen beredd att
möjliggöra uppbyggnad av lokala och regionala fon-
der för att skapa åtminstone en liten motmakt till det
spekulativa kapitalet? Är regeringen beredd att ge
t.ex. AP-fonderna större möjlighet att skaffa sig fler
aktieandelar i olika företag, med ett mer långsiktigt
ägarintresse? Är det fult att använda även pensions-
spararnas pengar och att löntagarna har rätt att via
sina gemensamma sparade pengar kräva ägande och
makt och inflytande över produktionens inriktning
osv.?
På tal om stål och fotboll: Vi har aldrig gett upp!
Vi har kommit långt ned i divisionerna, och nu är vi
nere i . ja, jag ska inte säga sådana ord i kammarens
talarstol. Men vi kämpar vidare! Jag hoppas att fler
kan delta i kampen, och inte bara pratar utan också
föreslår konkreta åtgärder och visar respekt. Kom på
plats och säg vad ni egentligen tycker!