Herr talman! Så har vi då - jag hade så när sagt
äntligen - fått regeringens syn på hur den föreslår att
regionalpolitiken i vårt land ska förändras och mo-
derniseras för att möta framtiden.
Jag har naturligtvis läst propositionen En politik
för tillväxt och livskraft i hela landet. Jag har läst den
ganska grundligt för att jaga efter nya grepp och nya
tankar och idéer, men jag har faktiskt inte hittat någ-
ra.
För ett par veckor sedan sade jag i bordläggnings-
debatten att vi kristdemokrater inte tror att den medi-
cin regeringen nu doserar kommer att fungera. Varför
skulle den det? Det är ju precis samma slags medicin
som man har försökt med under långa tider.
Nej, det är som tidigare - det är uppifrånperspek-
tivet som gäller. Men ett samhälle byggs inte på det
sättet. Enligt kristdemokratisk uppfattning byggs
livskraftiga regioner, kommuner och samhällen när
människor med kraft och vilja samverkar lokalt i ett
underifrånperspektiv. Det fungerar ungefär likadant
oavsett var i landet dessa människor eller, om man så
vill, eldsjälar bor och lever.
Helt fundamentalt är att människor vill bo på
landsbygden, i små orter eller i glesbygd, dvs. över
hela landet. Regeringen föreslår att 150 miljoner ska
fördelas över de kommuner som drabbats hårdast av
befolkningsminskning som ett extra stöd och hjälp.
I vår motion som svar på propositionen resonerar
vi som så att detta är ett extra utjämningsbidrag som
ska läggas ovanpå det mellankommunala - ett slags
extra plåster för att rätta till en skevhet i skatteutjäm-
ningsbidraget. Vi tror inte att det kommer att hjälpa
särskilt mycket. Vad hjälper pengar om de många
människorna inte kan uppfylla sina önskningar?
Ett annat sätt som vi nu i flera år i motioner, re-
servationer och anföranden förordat är att möjliggöra
ett ökat bostadsbyggande på landsbygden. I dag går
det knappast att bygga nytt. Risken är för stor att man
blir fast i sin bostad med sina lån. För många männi-
skor blir beslutet att bygga en villa på landsbygden
det sista val av bostad som man kan göra i livet. Vi
ser då två åtgärder som omedelbart borde sättas i
gång. Det ena är att genomlysa och förbättra kredit-
förhållandena för att bygga på landsbygd eller i små
tätorter. Som det nu är kommer marknadsvärdet på en
nybyggd landsbygdsvilla att ligga betydligt lägre än
vad det kostar att bygga den. Därför måste det fak-
tiskt ordentliga tag till för att komma till rätta med
vad det kostar att bygga. När mer än 60 % av slutpri-
set är skatter så måste vi i dag börja titta på t.ex.
byggmomsen.
Dessutom måste dispensgivningen för strand-
skyddsreglerna mjukas upp för att möjliggöra bebyg-
gelse sjönära eller vid vattendrag. Vi vet nu att det är
det slags boende som många människor vill skaffa
sig. Glesbygdsverket skriver om detta i sitt remissvar
på Regionalpolitiska utredningens slutbetänkande.
Man har identifierat en liten återflyttning till och vilja
att flytta till landsbygden. Och just strandskyddet
spelar väldigt stor roll för dessa återflyttare när det
gäller var och hur man kan välja att bo.
Vi vill att kommunerna ska ha hand om en gene-
rösare dispensgivning. Ta bort Naturvårdsverkets
överprövningsrätt!
Herr talman! Man måste ju också kunna ta sig till
och från sin bostad. Då behövs det vägar. Man ska
kunna ringa och koppla upp en dator och man ska ha
tillgång till elektrisk kraft. Kort sagt: infrastruktur.
Vad har regeringen sagt om vägar för att främja
landsbygden? Jo, genom att successivt avsäga sig
ansvaret för vägarna på den svenska landsbygden
riskerar regeringen att kraftigt försämra det som i dag
är knappt acceptabla kommunikationsleder. Det
handlar om det fina blodomloppet ute i kommuner,
byar och glesbygd.
En utredning har sett över beståndet av allmänna
vägar och föreslagit att 16 000 km allmän väg görs
om till enskild väg. I en situation med synnerligen låg
vägstandard kan alltså regeringen komma att avsäga
sig det ekonomiska ansvaret för vägunderhållet i de
områden där människor är som allra mest utlämnade
till fungerande bilvägar.
I dag är cirka en fjärdedel av det enskilda vägnätet
berättigat till statsbidrag. Anslagen halverades under
ett par år på 1990-talet, och 1999 utbetalades endast
100 miljoner i bidrag trots att drygt 500 miljoner
avsatts i statsbudgeten. Tryggheten i systemet hotar
att försvinna om det enskilda vägnätet drastiskt utök-
as. Det finns effektiviseringsvinster att göra genom en
mer lokalt anpassad drift. Det behöver därför utveck-
las former för detta utan att staten för den skull släp-
per det ekonomiska ansvaret. Grundläggande är att
underhållet förbättras genom höjda anslag, oavsett
om det sker genom ökade bidrag till enskilda vägar
eller genom ökade resurser till Vägverket.
Kristdemokraterna anser att regeringen måste ga-
rantera att staten inte avsäger sig det slutgiltiga eko-
nomiska ansvaret för underhållet av de landsbygds-
vägar som är öppna för allmän trafik.
Herr talman! Låt mig säga några ord om tillväx-
tavtalen. Lands- och glesbygdens kännemärke är de
många småföretagen. Dessa måste bli mer involvera-
de i och dra nytta av tillväxtavtalen framöver. Vi
menar att dessa avtal måste bli en kommunal angelä-
genhet om tillväxtavtalen ska bli vad många av oss
hoppas. Vi har varit avvaktande inför dessa avtal, och
vi ser ingen förbättring. Det går inte att bara lägga på
kommunerna ytterligare arbetsuppgifter utan att de
får betalt för jobbet. Men vi tror att tillväxtavtalen i
mer kommunal regi skulle kunna vara en grej.
Jag skulle vilja tala något lite om näringspolitik.
Det är inte enbart geografiska skillnader som innebär
olika förutsättningar för företagande. Grunden finns
till stor del hos företagaren själv. Det handlar om hur
möjligheter och resurser tas till vara, men också om
hur en affärsidé formuleras och genomförs. Därför
kan vi konstatera att de regionalpolitiska stöden ald-
rig kan ersätta entreprenörskap, företagaranda, kreati-
vitet och dynamik. Å andra sidan är vi väl medvetna
om att en programverksamhet som t.ex. tillväxtavta-
len har satt i gång kan bli en startpunkt för något nytt
i ett litet företags utveckling.
Kristdemokraterna tror dock att i stället för stöd
och bidrag är det viktigare att näringspolitik, skatte-
politik, arbetsmarknadspolitik och jordbrukspolitik
utformas så att de uppmuntrar och ger förutsättningar
för att eldsjälar och innovatörer ska våga ta risker och
finna det mödan värt att starta och driva verksamheter
av olika slag. De blir då i sig själva en förutsättning
för tillväxt i det samhälle eller den bygd där de bor.
Jag har mycket svårt att se var och hur regeringens
förslag kan ge sådana effekter.
Jag skulle ha velat säga någonting om äganderätt
och om upphovsmannarätt, men talartiden är slut. Vi
måste dock värna upphovsmannarätten på ett annat
sätt.