Herr talman! När vi satte i gång med att fundera
på arbetet kring den regionalpolitiska propositionen
var vi tvungna att försöka tänka ut: Vad är det allra
viktigaste nu för att vända situationen, som ju är väl-
digt allvarlig? Vi i Miljöpartiet kom fram till att det
finns fyra oerhört viktiga strukturella områden som
man måste satsa klokt på. Det gäller infrastruktur, det
gäller utbildning, det gäller företagens villkor och det
gäller servicen i glesbygden.
När det gäller infrastrukturen handlar det om olika
saker, men ingen har kunnat misslyckas med att höra
nödropen från glesbygden framför allt, nu när klimat-
försämringarna, som det verkar, gör satsningar på
vägnätet ännu mer nödvändiga än vi någonsin har
trott förut.
Vi har tagit fasta på dessa nödrop och har velat
satsa väldigt mycket på landsbygdens vägnät. Vi har
också fått igenom, i budgetpropositionen, åtgärder
som syftar till att människor ska kunna komma fram
året runt på hela vårt vägnät och att industrin ska
kunna köra sina transporter när de behöver och öns-
kar det.
Vi har alltså åstadkommit ett landsbygdspaket
som föreslår stora satsningar, men det som har gått
igenom i infrastrukturpropositionen tycker vi inte är
tillräckligt. Vi vill alltså där ha mer pengar till tjälsäk-
ring, bärighet och rekonstruktion.
Våra förslag på det här området inriktar sig på
fem huvudsakliga delar. De är till att börja med fram-
komlighet året runt på alla vägar för lätt trafik. Beho-
vet där, kan man säga om man nu ska sammanfatta
det, bedöms vara 1 miljard kronor. Det är full bärig-
het året runt på viktiga näringslivsvägar. Det är bä-
righetshöjning på dem, och den beräknas till 3 miljar-
der kronor. Det är upprustning och tjälsäkring som
beräknas till 17 miljarder kronor. Sedan har vi be-
gränsning av tjälrestriktioner till max tre veckor per
år på övriga vägar, och behovet där har vi sett som
2,5 miljarder. I det ingår beläggning av prioriterade
grusvägar. Vi har bedömt behovet på det området till
2 miljarder kronor.
Slutligen har vi anpassning av äldre huvudvägar
till dagens trafiklaster. Man lastar sedan 1974 betyd-
ligt mer på de tunga bilarna än vad man tidigare gjort,
och det får effekter på vägnätet. Vi har beräknat me-
delsbehovet för att anpassa vägarna till 5 miljarder
kronor.
Sammantaget innebär det här ett åtgärdsbehov om
ca 30 miljarder kronor under planeringsperioden.
Detta borde ingå i den ekonomiska planeringsramen i
stället för de 17 miljarder kronor som är föreslagna.
Vi menar att godstrafiken på järnväg behöver sto-
ra investeringar. Det handlar framför allt om kapaci-
teten på det nord-sydliga huvudstråket genom Sveri-
ge. Järnvägen har ju en nyckelroll i miljöanpassning-
en av trafiksystemen, och därför vill jag också påpeka
vikten av att Norrbotniabanan byggs så snart som
möjligt och av att samordningen mellan trafikslagen
förbättras.
Det är givet att de orter som ligger norr om Botni-
abanan får ett mycket sämre konkurrensläge innan
också Norrbotniabanan blir färdigbyggd. Den väg
som vi nu följer är dock egentligen omöjlig, för både
gods- och persontrafikarbetet ökar hela tiden mycket.
Miljöpartiet vill naturligtvis att så många människor
som möjligt ska ha tillgång till bra och effektiva
kommunikationer, men inte till priset av global miljö-
förstöring och lokala problem som att Östersjön dör,
luftrörsproblem, buller, försurning, marknära ozon
osv. Därför vill vi investera i nya system innefattande
effektiva alternativ för medborgarna med omedelbar
verkan.
Ett förslag som jag har försökt driva i den regio-
nalpolitiska propositionen med liten men dock någon
framgång är att samordningen av transporterna i gles-
bygden måste förbättras. När man besöker en liten by
pratar människorna där om att det passerar massor
med biltransporter men att de inte är tillgängliga.
Varje transport har sitt eget mål och sitt eget syfte.
Det gäller både för varutransporter och för person-
transporter av olika slag.
Kloka personer i befolkningen funderar över om
inte detta går att samordna, så att dessa transporter
kan utnyttjas också av andra som behöver dem. Var-
för ska varje företag ha sin egen transport, som de
andra inte kan utnyttja?
Jag har lyckats få in dessa tankar i Kollektivtra-
fikkommittén, som ska titta på möjligheterna till
effektivare samordning på det här området. Det har
gjorts betydande insatser i form av goda experiment
på det här området, bl.a. genom något som kallas
Kruxa. Man har där lyckats att till oförändrad kostnad
i hög grad höja servicegraden genom att på ett bättre
sätt utnyttja de transporter som redan sker. Det här
måste vi titta på.
Jag vill också peka på vikten av att miljövänliga
koldioxidneutrala drivmedel får komma fram. Reg-
lerna har hittills förhindrat framväxten av koldioxid-
neutrala drivmedel, utom i vissa små nischer och hos
vissa producenter som regeringen har favoriserat.
Regeringen har pekat ut vissa produkter, den biogas
som produceras av kommunerna, några tillverkare av
RME och ett par etanolproducenter. Dessa produ-
center har fått befrielse från både energiskatt och
koldioxidskatt. Övriga producenter som velat komma
in på marknaden har inte fått någon skattelättnad alls.
En sådan här politik är förkastlig. Vill man ha en
utveckling på området måste man skapa öppna förfa-
randen och rättvisa regler, som gör att alla producen-
ter har chansen att delta i konkurrensen för att få fram
drivmedel med de miljöegenskaper som samhället
behöver.
Drivmedelsområdet har skötts på ett oerhört
märkligt sätt. Jag hoppas för miljöns och framtidens
skull att detta nu rättas till. Vi har, som ni säkert har
lagt märke till, fått en öppning för detta i budgetpro-
positionen. Det har där uttalats att alla koldioxid-
neutrala drivmedel ska befrias från koldioxidbeskatt-
ningen. Vi fick löfte om ett sådant framsteg redan
1999, och nu ska det väl äntligen bli så att regeringen
sätter i gång med detta. Vi har också fått ett löfte om
att pilotprojektdispanserna för alternativa drivmedel
ska få rimliga regler, vilka inte som nu utestänger
majoriteten av producenterna och favoriserar en liten
grupp.
Jag hann inte gå in på den regionalpolitiska pro-
positionen.