Herr talman! Fler har i dag arbete jämfört med för
ett år sedan. Men trots att vi har haft en ihållande
högkonjunktur är fortfarande 608 000 personer öppet
arbetslösa i september 2001. I dag mattas konjunktu-
ren, och vi vet inte hur långt det är till botten. Antalet
varsel har fördubblats jämfört med förra hösten. An-
talet konkurser har fördubblats under första halvåret
2001. Ungdomsarbetslösheten ökar nu. Det är oro-
väckande. Det borde vara en alarmklocka, ja, en
stormklocka, för regering och näringsdepartement när
det gäller att lägga fram en budget som främjar fler
arbetstillfällen.
I dag, när man får tala om vad hjärtat är fullt av,
vill jag tala om regionalpolitik i termer av vikten av
en bra småföretagarpolitik. Småföretagens överlev-
nad är avgörande för att hela Sverige ska leva.
Hur skapas arbete som skapar välfärd? Jo, det
måste finnas människor som brinner för att förverkli-
ga en idé och som är beredda att ge massor av tid,
massor av engagemang och ofta satsa sin familjs
ekonomiska trygghet i det vågspel som heter företa-
gande.
Uppmuntras dessa entreprenörer av svensk rege-
ringspolitik? Svaret är nej. Ett sådant risktagande och
en sådan arbetsinsats belönas föga i vårt land. Det
skiljer bara några tusenlappar om året i inkomst mel-
lan vanliga löntagare och egenföretagare. Vi ligger
därför i bottenskiktet på OECD-ligan vad beträffar
antalet egenföretagare. Vi har näst intill inga medel-
stora företag, och incitamenten för de små att växa till
sig är närmast obefintliga. I dag har vi färre företaga-
re än 1993. Antalet har stadigt minskat sedan den
socialdemokratiska regeringen trädde till 1994. 100
företag i veckan har lagts ned under de två senaste
åren. 50 socialdemokratiska kommunalråd vädjade
häromveckan i DN om att regeringen skulle ändra
skatterna så att företagen slutar fly ur landet.
Budgetpropositionen år 2002, som är en riktig
valfläskhistora där det satsas på reformer för nästan
alla väljargrupper, saknar dock insatser för småföre-
tagare. Denna svaga företagsanda riskerar att slå
igenom negativt på tillväxten. Jag tycker att det är
skandalöst att regeringen än en gång försummar att
skapa de strukturer som gagnar den långsiktiga till-
växten. Jag beklagar att Björn Rosengren inte infinner
sig i kammaren, i likhet med hur han brukar agera,
och att vi inte får tillfälle att ha en debatt kring dessa
frågor. Kanske kan dessa rop ändå höras till Rosen-
bad, för nu är det bråttom. Nu är det dags att dra upp
huvudet ur sanden, Björn Rosengren, och spana in
Situation Sverige.
Regeringen sysslar nämligen med vad som på vis-
sa håll i landet, t.ex. i Jönköpings län, benämns som
småförtagarpedofili. Det är statens övergrepp på
småföretagare. Låt mig bara ta några av ett otal ex-
empel.
En småföretagare i Gnosjö, med 15 anställda, har
samma regelverk att följa som ABB eller Volvo. Det
innebär 20 000 sidor text och nästan 5 000 nya regler
varje år. Är detta rimligt?
Kostnaden för administration är högre för småfö-
retagare än för storföretagare. Har du mellan 1 person
och 19 personer anställda är kostnaden per anställd
30 000 kronor per år. Har du mellan 50 och 500 an-
ställda sjunker kostnaden för regeladministrationen
till 6 000 kr per person. Är detta ett rimligt system för
att skapa incitament för företag att växa? Knappast!
Det lilla företaget får inte göra avdrag i deklara-
tionen för deklarationshjälp, medan det stora företa-
get har anställd personal som gör det med avdragsgill
lön. Är detta rimligt?
Enkla regelverk gynnar ett sunt och gott företa-
gande. Nu är det dags att genomföra Småföreta-
gardelegationens förslag. Det är utlovat under man-
datperioden, men ska det ske måste nog arbetstakten
höjas. Endast en tredjedel av dessa 81 förenklingsför-
slag är genomförda i dagsläget. Dessutom bör alla
regler som inte har varit tillämpbara de senaste fem
åren med naturlighet avskaffas.
Pröva schablonbeskattning för vissa typer av fö-
retag, exempelvis frisörer, taxi och restauranger.
I dag är mer än hälften av företagen i Sverige fa-
miljeföretag - ännu. I Gnosjö är i dag det utländska
ägandet runt 15 %, och det mesta har skett under de
senaste fem åren. Det är inte unikt. Det är något nytt
som händer i Sverige, och det inger oro inför framti-
den. Utländska köpare tar över gamla familjeföretag i
ett scenario med rafflande hastighet. Det lokala fa-
miljeägandet är ofta ett ansvarsfullt och uthålligt
ägande också över konjunkturskiftena.
Många ägare av familjeföretag i Sverige är i dag
just i begrepp att vilja trappa ned. När de vill lämna
över till nästa generation är detta svårt och dyrt. Där-
för väljer de att sälja, och givetvis då till den som kan
betala bäst.
Om inte Sverige ska säljas ut fullständigt måste vi
snabbt få förenklade generationsskiftesregler, och det
kapital som är bundet i företaget bör inte beskattas
om det fortsätter att arbeta i företaget. Då behöver
inte nästa generation belastas med en stor låneskuld
redan från början.
Det handlar om att ge svenska småföretagare
samma konkurrensvillkor som företagarna i Tysk-
land, Belgien, Storbritannien osv. - inte bättre villkor,
men likvärdiga villkor. Gynna svenskt ägande lika
mycket som utländskt ägande!
I dag är svensk företagsamhet i strykklass med ett
orimligt högt skattetryck. Det gäller arvsskatten, men
det gäller också dubbelbeskattningen på aktier, som
gör att en utländsk investerare kan bjuda betydligt
högre pris till lägre kostnad. Inte att undra på att
svenska investerare får lägga sina bud i en annan
division. Avskaffa dubbelbeskattningen!
Åtta minuter är en alltför kort tid för att hinna tala
om regeringens försummelser när det gäller att möj-
liggöra företagande och tillväxt. EU:s kritik av för
hög företagsbeskattning i Sverige viftar regeringen
undan med några marginella åtgärder. Det behövs en
ny regering som tar företagandet på allvar och som
vill och kan kreera fler entreprenörer och mer Gno-
sjöanda.